14-09-06
Lördag
Många men små
Rubriken syftar annars på att jag brukar hävda att utomskärs är gäddorna få men stora. Jag känner mig faktiskt lite mallig över att jag ändå körde ut med båten idag. Trots den täta dimman. Så har det varit hela veckan: Sommarvärmen är tillbaka men som det brukar vara på sensommaren, föreligger risk för dis och dimma. Plan A var att vänta ut den vid någon närliggande holme och så köra utomskärs senare på förmiddagen när den lättat. Men så slumpade det sig att den här precis la ut:
Så jag chansade att hänga på. Aspöfärjan. Sikten var inte noll men dimman kom och
gick, förtätades och förtunnades och nu för tiden är jag ingen djärv
sjöfarare. Nä, god sikt och spegelblankt ska det vara annars blir jag nervös, så är
det. Fortfarande har jag förstås med mig min gamla Silva skolkompass.
Vad jag dessutom har med mig i min smartphone har jag tyvärr ingen aning
om. Men jag misstänker starkt att där någonstans har jag en massa appar
med diverse navigationsinstrument, sjökort och satillit-GPS-ar och what
not. Eller snarare att det finns att ladda ner. Plus naturligtvis att
man kan ringa sjöräddningen om man hamnar i trångmål.
Rakt in i dimman gick det. Jag skuggade färjan hela vägen. Jag kunde gena på ett par ställen och förlorade den inte ur sikte en enda gång. Tur det. Planen var att så fort jag upptäckte en av de stora öarna här i Karlskronas innerskärgård, kan man välja vilken man vill för då kan man liksom hoppa från ö till ö. Det blev succé faktiskt. Jag hittade rätt och kunde börja fiska. Sedan att det bara vimlade av smågäddor är en annan sak. Och en del var verkligen små. Men det allra märkligaste var att jag inte såg till en enda som ens var på fyra kilo eller däröver. Kanske att de inte hann fram? Faktum är att jag misstänkte att vid ett tillfälle smågäddan jagades av en större. Rätt som det var när jag bara skulle dra in den för att kroka loss den fick den det så kallade spelet. I våldsamt övermått. Satte av i en sjuhelvetes fart, sprang ut med hela löslinan och ännu längre så slirbromsen också gick igång. Smågäddor tar jag ju in enbart med lina och spö och vevar alltså inte upp löslinan. Enda förklaringen var att en stor gädda kom efter. Det händer ju då och då. Fast väldigt sällan i och för sig. I alla fall kom den här kilosgäddan undan för den hade inga bitmärken på sig.
Jag fick nog, kan man säga och flera gånger flydde jag roende iväg till nya ställen undan alla smågäddsattackerna. I början var det ju kul eftersom sist jag fiskade blev man inte precis bortskämd med hugg. I Trollemölla. På tal om vimmel av smågäddor:
Jag upptäckte detta enorma vimmel av glin. Tror aldrig jag sett något liknande. Alltså så många. Bilden fångar bara en liten del av dem. Visst ser man en del stim med yngel så här på sensommaren, hösten men aldrig jag sett ett så här massivt stim. Det blev alldeles svart när de alla samtidigt vände. Detta alltså utomskärs också. Det retar mig att jag inte har en aning om vilken art det är. Sill? Inte tobis eller näbbgädda, tror jag. De är smalare och simmar med hela kroppen, så att säga. Mört eller annan vitfisk tror jag inte finns här ute. De är för stora för att vara spigg. Här något annat som också kom i närheten av att vimla:
Ja, en alldeles underbart skön dag blev det i alla fall. Den hade allt utom grov gädda. Vinden försvann helt och hållet någon timme på förmiddagen och de här kanotisterna var inte de enda jag såg idag. Jag tänkte passa på att försöka få några fina u-bilder idag när det
dels var varmt i vattnet, ganska lugnt och solen sken. Då går det bra
att stoppa ner hela armen med kameran under vattnet och försöka få en bra bild. Helst
skulle jag velat ha en stor gädda med men ingen ställde upp. Men det är
svårare än man kan tro att få med hela fisken.
|
