14-09-09

Tisdag

Valet redan avgjort

Jepp, det blev andasvadare!

Vilket jag tycker är ett löjligt namn. På en löjlig funktion. Som jag tror mest är en våldsamt överdriven reklamgrej och fördyrande försäljningsgimmick. Jodå, jag har en regnjacka i sådant material men jag blir lika svettig i den som i en vanlig om jag har den på vid en av mina vanliga promenadrundor. På typ en mil. Jag förnekar inte att materialet är genomsläppligt för vattenånga men stoppar vattenmolekyler men att i praktiken hinns det inte med. Plus att ingen svettas om benen. Jag menar, vem använder deodorant i knävecken? Eller nederdelen av kroppens motsvarighet till armhålorna.

För tillfället har jag tre vadare i garaget. De äldsta, de i neopren ska jag slänga. Ungefär som de gör i filmer när en soldat ska degraderas eller dömas för något och en general sliter loss gradbeteckningen och eventuella medaljer, har jag slitit loss handdukshängaren från dem och limmat fast den på de nya andasvadarna (Åh, så dumt namn! Men jag kommer inte på något bättre). De läcker ju och är inte lönt att slösa mer dyr Liquisol på. Fast främst för att kardborrfästningen i hängslerna släppt.

Så har vi dem i vinlyl jag köpte i somras.  Som är för små. Men de har fungerat överraskande bra. Så det är egentligen den enda nackdelen med dem. Det gällde att bara ta korta steg. Det gick inte att böja sig ner och plocka upp någonting från marken. Med nöd och näppe kunde jag köra bil med dem på. Själva stövlarna var tunna som sockeplast och trots att jag bara kunde ha ett par sockor fick jag lite ont i tårna mot slutet av fiskedagen. Minsta lilla felsteg eller att jag snubblade till riskerade de att spräckas i grenen. Plus att de isolerade väldigt dåligt mot kylan. Ändå att vattnet var sommarvarmt kändes det svalt mot benen. Men som sagt, annars var de bra. Jag använde de väl en 5-6 gånger i alla fall. Jag får väl försöka ge bort dem till någon för det är synd att slänga dem.

Och så har vi de nya jag provade idag.

Men först en bild. Favoritmotivet:

För eventuellt nyfikna heter vadarna Guideline Altavadare V2 stövelmodell. XXL, köpta från Fishline för reapriset 2300:-. Just det, det var för att de hade inbyggda stövlar istället för det jobbiga och totalt överflödiga konceptet med extra kängor man skulle ta på och av vid varje fisketur. Jag har ju gnällt just över det faktumet att det inte funnits sådana tidigare och nu när det finns, kände jag mig tvungen att slå till.

Så hur var de? Vad tyckte jag? En hel fiskevärld håller andan:

De var jättebra! De fungerade alldeles utmärkt. Det kanske allra bästa var att de isolerade mot kylan i vattnet. Jag hade samma kläder under som när jag fiskade i vinylvadarna; Helly-Hansen och jeans och idag kändes vattnet inte det minsta. Glatt överraskad. Okej, det blir värre framåt vintern. Men då har jag de vadderade skidbyxorna att ta till istället för jeansen. Själva stövlarna är rejäla, stabila och med gott utrymme för flera par tjocka sockor.
Inte bara det utan de där små logistikdetaljerna som är så viktiga, var alldeles utmärkta. Ett par perfekta fickor satt ganska högt uppe, alldeles utmärkta att förvara nycklar, plånbok och annat viktigt i. Och lätta att ta på och av för de har minsann ett blixtlås framtill. Det ska vara vattentätt men tyvärr går det inte så långt ner att det fungerar som gylf. Ha, ha, den detaljen hade de inte tänkt på!
 

Nu dags för ny bild. Samma motiv, ny gädda. Fast den här gången var jag för snabb. Tryckte av liiite för tidigt. Den är nämligen på väg upp i luften:

Och så lite om dagens fiske. Nu börjar man komma in i höststämning. Allt semesterfolk har åkt hem. Skolorna har börjat. Sommarstugor och badstränder avfolkas. Kusten blir min. Fiskeställena oändliga. Men det finns smolt i glädjebägaren som laxfiskarena brukar säga. (Fast då kanske metaforen får omvänd betydelse?)
Visst, det första stället var folktomt men vattnet liknade mer äppelsoppa. För precis som jag hävdade i somras att värmen fått växtligheten i vattnet att närmast explodera, börjar den nu slitas loss, flyta omkring för att till sist kastas upp på land. I extra stora högar i höst lär det bli. Eller är redan på väg.
Och så hade SMHI fel som vanligt. Eller okej, ute vid Utklippan var säkert vinden rent västlig men inne vid land var den sydvästlig och då blåste den rakt in på Första Stället och gjorde fisket så gott som omöjligt. I synnerhet då som man fick alger och bandgräs både på flugan och löslinan. Att jag ändå fick två gäddor där var märkligt.

Det var en lång vandring dit och en lika lång vandring tillbaka. Och vad jag kunde bedöma i svettningshänseende var det ingen skillnad mot de här andasvadarna mot om jag hade haft mina sedvanliga neopren på mig.

Vad gällde själva fisket blev jag inte det minsta förvånad över att det var gott om smågäddor. Särskilt inte med förra gångens båttur utomskärs i färskt minne där de också vimlade. Jo, där for jag lite med osanning, för lite överraskad blev jag nog ändå över den osannolika serien pyttegäddor!
Fyra runt ett (1) kilo och som avslutning den här på knappt ett halvt kilo; babygäddan:

  I följd också. Va! Hur ska man tolka det?
"Ha, ha, så går det när man kör med lätta grejor och liten fluga!" är väl kommentaren man får höra. Eller vad folk tänker. Nå, den skaran är ju inte så stor som tar del av den här fiskedagboken men OM det var det.

Men, skulle jag svara då, det är ju ingen liten fluga. Den är nästan lika lång som gäddan. "Okej", skulle nog de mer traditionellt sinnade gäddflugfiskarena med sina klass tio-grejor och märkliga dubbelkrokade jättemegaflugor svara, "det bevisar bara hur glupsk gäddan är och ju större byte desto ivrigare hugger den. Ju större fluga, desto större gädda, helt enkelt."

Hm... Kanske det... Fast jag vill nog hävda att i begreppet "glupsk" även inbegriper att en hungrig, stor gädda även tar små bytesdjur om det uppstår läge. Är man glupsk, slukar man både stort och smått, helt enkelt. Nä, vilka gäddor som hugger beror på vilka gäddor som för tillfället befinner sig i närheten av  flugan, är vad jag tror. Jag vet ju att när sillen går till samlas gäddor där i 10-12-kilosklassen. Den aktuella flugan på bilden är till och med lite längre än en vanlig sill, skulle jag tro. 

Och dessutom, som av en händelse högg den här gäddan en stund senare på exakt samma fluga:

Jepp, en cirka femkilosgädda. Den är klippt ur en film, därav den usla kvalitén på bilden men som illustration duger den. Själva videon blev heller inte så bra rent cineastiskt så den behåller jag enbart för hemmabruk.

Jag bokar den bara till 4,5 kg för den var ovanligt slank. Dock försökte jag mäta den. Cirka 90 cm faktiskt. För en gångs skull kom jag ihåg det. Hur? Jo, jag har sedan urminnes tider gjort markeringar på spöet. 80, 90, 100 och 110 cm-markeringar och idag måttade jag. Därför glömde jag väga den. Eller snarare att jag inte brydde mig. Det var ju bara en stor gädda om man jämförde med den där halvkilosgäddan på bilden ovan. Men för att få en bra mätning ska man nog lägga den på stranden så det blir exakt. Plus att det då gäller att ha en bra strand i närheten. Man vill ju inte gärna lägga gäddan på torrt gräs eller där det är stenigt.

Men jag kände mig ganska nöjd ändå. Både över vadarna och att jag även fick ett par riktiga kämpar i de där nästan fyrakilosgäddorna. Och även den stora förstås; alltså att det var väldig fart på den.

Slutligen, vad gäller testet av vadarna; det återstår att upptäcka hur de står sig i det långa loppet. Vem vet, jag kanske till och med upptäcker andra fördelar med just den där andningsfunktionen?