14-10-13

Måndag

Vågor i stiltje

Suck igen. Kunde nästan kopiera över förra dagboksbladet till detta. Men ändå. Hela situationen är häpnadsväckande. Jag har svårt att fatta det. Ändå anser jag mig nära nog normalbegåvad. Men var kommer alla gäddorna ifrån? Vad lever de av? Vad gör de här? Va?

Och varför står de så grunt och varför finns inga stora på djupare vatten? Framför allt ingen över tre kilo. Alltså, det är den nya storgäddsgränsen för mig nu.

Samt varför fick jag inga bra bilder idag när jag hade så många chanser? Den här blev bara märklig:

Många frågor men få svar. Fast ett är att jag valde fel ställe idag. Igen! Fel främst vad gällde vindriktningen och styrkan. Och även, nu när jag tänker efter, fel fiskesätt. Borde och kunde ha tagit båten idag. Just för att det varken var särskilt dimmigt, vilket jag befarade och ganska lugnt, vilket inte SMHI trodde. En annan fråga man kan ställa sig, eller mig, är varför jag inte flydde därifrån och förflyttade mig till ett annat ställe. Ett utan dessa stim av smågäddor. Ett bättre eller ska man kalla det sämre?

Men det berodde på att vissa ställen är svåra att ta sig ifrån. Alltså när man väl tagit sig dit har man kanske kört eller gått så långt att det är jobbigare att byta än att stanna. Så var det idag. Plus att jag ända till slutet hoppades att jag ändå skulle få någon stor. För att de, eller iaf någon, skulle finnas i närheten, var jag övertygad om. Det var ju inte första gången jag var här precis. Bara första nu i höst.

Samtidigt var det fascinerande på något sätt. Rubriken. Vågorna. Det vill säga svallvågorna efter attackerande gäddor. Hur många som helst! Jag la flugan. Ibland ända upp från 10 meters håll, uppstod en målmedveten, plogformad våg som snabbt eller långsamt närmade sig flugan. Ibland fullföljde de attacken och ibland stannade de till, hejdade sig och studerade den noga ända tills de fick syn på mig. På en del avsnitt på varje kast. De stod tätare än packade sillar. Ja, till och med än nyktra sillar!
Okej, det var en lätt överdrift. 

Men varför går de och ställer sig så grunt? Knädjupt och ibland ännu grundare. Vilar de sig? Väntar på bättre tider? Jag tror inte de jagar där. Eller? Där finns mest småspigg vad jag kan se i alla fall. Fast eftersom de var så pass pigga att sätta efter min fluga måste ju tyda på att de inte bara stod där och sov.
Fast jag är lite lurig på den här nya, invasiva arten svartmunnad smörbult. Så här står det i en artikel:

"Gustaf Almqvist har under de senaste fem åren undersökt fiskens framfart i Gdanskbukten. Han berättar att fisken där är så vanlig att då man vadar i grunt vatten kan man se hur det spritter och skvätter av svartmunnade smörbultar framför fötterna."

Den är skriven 2008. Och jag har ju nämnt den här några gånger vad jag hört av skärgårdsbor. Men än har jag inte sett någon själv. Vilket jag tycker är lite märkligt för de är ganska stora och trots namnet, är det inte bara munnen är svart utan hela fisken. Så de borde synas tydligt, tycker jag. I samma artikel finns följande som fick mig att höja på ögonbrynen:

"Södra Östersjöns två vanligaste rovfiskar, torsk och abborre, har börjat utnyttja den nya arten som bytesobjekt och i kustnära områden står svartmunnad smörbult högst upp på menyn."

Här känner jag mig väldigt förolämpad å gäddans vägnar! Va fanken menas? Här bara vimlar det av gädda men i alla fall jag, ser inte till en enda abborre! Nä, gäddan är Östersjöns både vanligaste och bästa rovfisk, så det så!

Något äter gäddorna i alla fall för de ser ganska välmående ut. Inga magra, skrangliga exemplar där inte. Det plågar mig lite att inte kunna ta reda på vad de har i magen.
Åh, så frestande det är att gå loss på dem med kniven! Sprätta upp dem! Riktigt gå lös på dem upphävande högljudda vansinnesskratt!
Men, kom jag på, då får jag se till att ta med en kniv först. Jag kom ihåg det nu att jag inte har någon med mig sedan jag bytte vadare. Det är väldigt sällan jag får användning av en kniv men jag brukar alltid ha med en i alla fall. Det är på våren om man skulle råka få en havsöring och så förstås, bort åt Ronnebyhållet förr i tiden när det fanns förrymda regnbågar där.

Nä, inga bra bilder blev det heller. Ingen riktigt godkänd hoppbild:

Okej, det är kanske inte riktigt så lätt att få till fina hoppbilder som jag ibland låter påskina. Det är inte så många som vill. Och vilka det är går inte att säga på förhand heller. Så jag brukar ta fram kameran och slå på den. Det tar några irriterande bråkdelar av en sekund men så kan den hänga där i sitt band under tiden jag tar in gäddan. När den är i ungefärligt läge tar jag tag i kameran igen och riktar den. Ibland hoppar den och jag knäpper. Ibland knäpper jag för tidigt och ibland för sent. Men vanligast är att den inte hoppar alls.
Men vid ett tillfälle idag, gjorde en riktig trekilosbjässe ett perfekt upphopp, jag var med, knäppte och yes! Där satt den! Man liksom känner det. Men när jag kastade en hastig blick på displayen upptäckte jag att jag just den gången glömt sätta på kameran.

Här en bild som automatiskt får förtur. Det är när jag lyckas få med en vild gädda som står och lurar. När jag lyckas smyga mig så nära att det lyckas:

Precis som ute i verkligheten får man anstränga ögonen lite grann för att den ska framträda.

Jag behöver väl knappt säga det men gör det ändå: Lita på att jag drog undan flugan för säkerligen lika många som högg och fastnade. Det var ganska lätt för som sagt, många ritade tydliga spår på den helt blanka vattenytan att "Här kommer lilla jag!" Ja, för lita på att jag kan skilja en tvåkilosplog från en storgäddeplog.

Man kan säga att stället var en vidsträckt vik med mycket sandbotten som svagt sluttade utåt. Ett par gånger satsade jag ut mot själva havet där det var som djupast. Kastade och lät sjunka. Förflyttade mig tämligen långa sträckor. Och där ute brukar jag ofta få eller åtminstone få se, både fyra och femkilosgäddor. Men så icke idag. Och så fort jag vände in mot land, där bara vimlade (små)gäddorna. Och så gott som spegelblankt hela tiden. Dels beroende på att vinden var tämligen svag men också att det var lä.

Jag håller nu på att premiärfiska höst- och vinterställen och på ett som står på tur snart, brukar det vimla av smågäddor även i vanliga fall. Det är nästan som man bävar... Men samtidigt; både där jag var idag och på andra ställen finns det chans på stor gädda. Så vad ska man göra?