14-11-12

Onsdag

En läxa

Eller möjligen två läxor. Först bara några korta ord om måndagens fiske.

Jag har nämligen gått omkring och trott att det så gott som överallt inom mitt utbredningsområde funnits i princip lika tätt med gäddor. Där det gick att vada och kasta, ja, där fick man en smågädda på var tredje kast ungefär. Eller åtminstone en gäddkontakt.

Fel, fel, fel!

Jag hade jobbat helgen och var ivrig att köra ut som i måndags. Körde iväg till ett par ställen som skulle bli säsongspremiärer. Okej, det första av dem blev inte så lyckat av vädertekniska skäl. Vinden. Kom lite fel. Låg på för mycket.
Eller rättare sagt, jag skyllde på det. Eller snarare trodde det berodde på det. Plus att jag även kom lite för tidigt. Det ljusnar ju så sent nu. Där fick jag bara en gädda. Ha, ha, tänkte jag, där fick jag för jag klagat på för många smågäddor!

Men vilket perfekt läge det blir för ställe 2, var min nästa tanke när jag körde dit:

Där var det så jätteperfekt man kan tänka sig. En lång sträcka med lagom vindstyrka och riktning. Milt och mulet och lite dis. Lättvadat och inte minst; här brukar det vara bra.
Och det började väldigt lovande också med en trekilosgädda bland de första kasten. Oj, oj, oj vad jag kommer att få fisk här! tänkte jag. På den sträckan har jag bland annat fått en av mina få tiokilosgäddor plus sett flera andra i samma storleksklass. Och mängder med smågäddor.
Idag; icke en gädda till!
Inte ens ett hugg, bara någon svag virvel efter typ ett par kilosgäddor. Så där ser man. Svår- för att inte säga o-förklarligt. En nyttig läxa för mig. Jag tror inte jag var här någon gång förra året heller men det ska inte ha någon betydelse.

Så över till dagens fiske. Onsdagen. Då hade den evinnerliga östanvinden börjat blåsa. Märkligt nog var den också mild. Annars är den livsfarlig nu på senhösten för den brukar föra med sig snö och iskyla ju. Nu förde den mest med sig stigande högvatten. Men inte så det störde.
Valde ut ett halvhyggligt ställe, kan man säga.
Där det mycket riktigt var halvhyggligt också. Där tog jag även den här halvhyggliga bilden på en tvåkilos.

Där fick jag dagens fångst i lagom takt och lagom trevligt. Inga sensationer eller anmärkningsvärt. Som vanligt och som förväntat. En ganska kort sträcka och på tillbakavägen hade det blivit dags för ytterligare två säsongspremiärer. Två korta sträckor med gångavstånd emellan.
Tja, tänkte jag i bilen dit, sammanlagt blir det nog säg; 15 kontakter och 10 landade? En helt rimlig siffra. För även där var förhållandena med vind, vattenstånd och övrigt väder helt okej.
Stora? Det vet man aldrig.

Så vad fick jag? Inte en gädda! Inte ett hugg ens. Och detta på två ställen, märk väl. Bara en försiktig virvel. Både liten och på långt avstånd. Vad är detta? Va? Svar: ännu en läxa.

En fördel här omkring. Har man inget annat att fotografera finns det ofta en framfräsande militärbåt som gör sig bra på bild:

Fast inte gräver jag ner mig i några höstdepressioner för det inte. Att det plötsligt blivit dåligt med gäddor. Särskilt inte när vädret är så underbart fint. Och gäddorna ska jag nog leta upp igen. Och inte frös jag det minsta idag heller. Nu är både skidbyxor och sydväst på.