14-11-26

Onsdag

Lä och stiltje

Av olika anledningar hade jag inte kunnat fiska på flera lediga dagar men så idag blev det äntligen läge. Annars hade jag nog tvekat ordentligt med tanke på vädret. Både dagens och de tidigare dagarnas. För jag tror inte det är bra att vattenstånd och vindriktningar  håller på och ändras och växlar så snabbt fram och tillbaka. Och dagens väder det sämsta tänkbara: Dimma och stiltje.

Så tänkte jag hela vägen i bilen fram till dagens ställe eller sträcka. Som jag verkligen funderat kring hela morgonen: Var kan det vara bra idag? Svaret som hela tiden poppade upp var "Ingenstans". Jag fortsatte grunna på det även under de två första fisketimmarna.

Så här ser det ut när lågvattnet bara är minus 25 cm som det var idag. Som lägst var det ju -80 för ett par dagar sedan.

Jag funderade över skillnaden mellan spegelblankt beroende på lä kontra stiltje. Och kom fram till att det verkligen föreligger en skillnad där. Och att lä är betydligt bättre än helt vindstilla. För vid lä finns det ändå en vilja och inriktning på vinden. Vattnet rör på sig även om det inte syns på ytan. Fisken har någonting att förhålla sig till. Men vid totalt vindstilla: Allt blir bara så trött och slött. Allt stillnar av och gäddorna bara står där och gäspar. Vill ingenting. Orkar ingenting och gör ingenting.

För jag fiskade flitigt och ordentligt utan ett hugg i över två timmar! Okej, jag kunde väl ana en och annan halvkilosvirvel någon gång men mer blev det inte. Ändå att jag fruktade just massiva smågäddsattacker på den sträckan.

Även funderade jag på den eviga fiskefrågeställningen: När jag inte får fisk, beror det på att ingen finns i närheten eller att de finns men inte vill hugga?
Där var jag i alla fall glad över att slippa tvivla på att jag använde rätt bete. Jag vet att många i den situationen börjar byta wobbler eller vad de nu använder. Till en annan färg, form eller storlek. Så där kan de hålla på hur länge som helst. Men jag som kör med zilverzara behöver ju inte tänka på det.

Jag hade ju bytt till reservspöet idag och det tog några kast att vänja sig vid det. Det är ju också mitt sjunklinespö och mer toppaktion men snart hade jag vant mig. Befiskade en lång sträcka vars första del jag sällan brukar besöka. Men just vid extralågt vattenstånd kommer man bra till. Men varje ställe och varje sträcka brukar ha några hot spots där det är bättre än vanligt och så även den här sträckan.

När jag efter över två timmar nådde dit började det hända saker:

Plötsligt bara vände det!

Samma stiltje och samma dimma men nu plötsligt gott om fina gäddor. STORA gäddor. För kan jag meddela; det är enorm skillnad att landa en tre- och etthalvtkilosgädda mot en en- och etthaltvkilos.

Eftersom jag inte hade några gäddbilder med förra gången kan jag riktigt gödsla med dem idag.

Här går den största upp i luften:

Här har jag en annan på väg mellan benen på mig:

Det enda som fattades för att bilderna skulle bli helt perfekta var lite solsken. Det gör faktiskt stor skillnad när man ska fota dem i vattnet. Ser man bara till att ha solen bakom sig blir de flesta bilderna väldigt fina. 

Men här på den sista bilden undrar jag inte om jag ändå lyckats fånga min bästa bild någonsin hur det är att ha en fyrakilosgädda vilt plaskande framför fötterna.
Jag kan kalla den Flugfiske efter gädda eftersom jag fick med det mesta som det handlar om:
 

Om det blir en lång isvinter kan jag ta fram den och sitta och titta på den ett tag. Fortfarande är det cirka 8-9 grader i vattnet och gäddorna visar ingen tendens till vinterstelhet utan är piggare än någonsin.

Åh, kom jag på. När jag skrev det där om när man undrar om det finns fisk därute eller om den bara inte vill hugga. Där har ju återigen spinn- jerk- och wobblerfiskaren en fördel. För den nyaste utvecklingen med de kamerabestyckade plastfiskarna är ju att man få en direktbild på de nya google-glasögonen det som de små kamerorna filmar. Det absolut närmaste man kan komma Stålmannens röntgenblick. I alla fall när man fiskar från land. Från båt har väl de allra flesta Fishfinders av olika slag.
Skojar jag? Försöker jag med samma bluff en gång till?
Närå, jag bara föregriper det som komma skall. Med säg, två eller tre år.

Precis som jag "skojade" om privata små kamerabestyckade, billiga, drönare för fem-sex år sedan. Det var när jag precis börjat filma mitt fiske och upptäckte hur svårt det är när man är ensam.
Nu är de här. Fast de är ändå ingenting för mig. För jag antar att man måste hålla på och styra dem med sin mobil eller liknande. Och än så länge lär det dröja innan man kan operera in ett par extraarmar på sig som man då skulle behöva. Eller kanske montera robotarmar utanpå. Googlearmar.

Precis som jag höll på att tjata om andasvadare med riktiga stövlar påmonterade i flera år. Nu finns de och jag har ett par jag är nöjd med. Jag läser till och med om den nya fuse-tekniken där de liksom gjuter ihop olika tygstycken till jackor istället för att sy och limma. Detta för att de ska bli helt vattentäta i sömmarna. Det blir perfekt även vid vadartillverkning om något år. OBS, detta är inget skämt.

Idag verkade jag faktiskt ha upptäckt ett ställe där de lite större gäddorna gömt sig. Visst, helt och hållet slapp jag ju inte ifrån smågäddorna men fem gäddor på tre kilo och däröver var det länge sedan sist. Okej, ingen över fem, men jag är väldigt nöjd med dagens resultat.