14-12-02
Tisdag
Normaliserat fiske
Först några ord om när jag var söndagsfiskare. Jag vet knappt varför jag körde ut då. Eller jo, förmodligen för att då slapp jag göra en massa nyttigheter jag egentligen borde ha gjort hemma. Och så tänkte jag att jag kan ju passa på att köra bort till Ronnebyfjärden och kolla om det eventuellt hade dykt upp några förrymda eller ännu hellre, några tidigare förrymda, nu återkomna regnbågar som ville upp i Ronnebyån. Därför körde jag med en One Size. Summan av det hela blev att; nej, det hade det inte. Inte minsta spår av blank fisk. I alla fall inte några regnbågar eller havsöringar. Och ja, jag är fullt medveten om att havsöringen är fredad nu och om jag skulle ha fått en skulle jag släppa tillbaka den. Vilket inte hände. Att jag fick någon alltså. Däremot upptäckte jag ett alldels äkta UFO som spolats upp på stranden: Det vill säga ett Unidentified Floating Object. Kan det vara en fender? Fast jag har för mig att de brukar vara av plastmaterial och inte i tyg. Och hänga i snören. Tänkte skära upp det och kolla men vågade inte. Tänk om det exploderade! Man vet aldrig i dessa dagar. Men så till något väldigt intressant. Tidigare har jag undrat vad äter egentligen alla dessa smågäddor. Jag har varit väldigt nyfiken på det och idag fick jag svar. En tvåkilosgädda spottade nämligen ut den här: Alltså en sill. Fototekniskt blev inte bilden så bra. Jag är medveten
om att min kamera har svårt med blanka föremål. Trots att jag jag tog
många bilder och ändrade inställningarna blev det inte bra. Men en sill
är det utan tvekan. Med halvsmält huvud. så någon blank fisk fick jag i
alla fall kontakt med. Just det, som söndagsfiskare är risken stor att träffa på andra
fiskare. Vilket jag gjorde idag. Ser jag sådana på avstånd brukar jag
vända och gå därifrån. Okej, tänker jag, där är det upptaget, då letar
jag upp ett annat ställe. Men idag när jag i princip fiskat färdigt och
var på väg tillbaka mot bilen, upptäckte jag ett par andra fiskare. Flugfiskare
till och med, uppe på land. Jag vadade i land och precis då gick en av
dem förbi och jag beredde mig på att stanna till, säga hej och prata en
stund. Det brukar jag faktiskt göra. Särskilt när det rör sig om
flugfiskande kollegor. Men han låtsades inte se mig utan
skyndade förbi. Och där stod jag kvar, lite snopen. Så där ser man. Jag
som trodde jag var asocial.
Så till idag, tisdag. Nu ännu lägre vatten. Bevisligen och
otvivelaktligen måste det innebära att koncentrationen fisk ökar. Fast
det märkte jag inte så mycket av. Nä, nu var jag tillbaka som det
brukar, fast bara ännu lite sämre. Nu menar jag mot som det var i det
förra dagboksbladet. Men det är så det är. Bra dagar följs av sämre. Men
lyckligtvis även tvärt om. Och kallt var det. Men istället för att klaga
på det var jag glad att kylan ändå dröjt så länge. Trots den ihållande,
långvariga östliga vinden. Winter is Coming... Inga ens över tre kilo idag. Men även små gäddor kan det bli fina bilder av: Nej, ingenting särskilt inträffade. Ännu en trevlig, vadande och fin dag ute vid kusten bara. Där det för det mesta far fram någon båt i hög fart som ger lite fokus på naturbilderna:
|