14-12-05

Fredag

Det börjar bli svårt att hitta fiskeställen. Med samma vind i veckor ökar problemet. Men kom på en sträcka jag kunde prova. Där jag började tidigt på morgonen var det halvlä för en ganska frisk vind och trodde väl inte på så mycket fisk just då. Alltså tidigt på morgonen nu innebär så där vid halvniotiden när det blivit i alla fall lite ljust.
Men där stämde min teori att gäddorna gärna går runt en udde och ställer sig i lä blott alltför väl. På vart och var annat kast fick jag kontakt.

Av gäddor i den här storleken för det mesta:

Eller där över- eller snarare underdrev jag en smula för många låg faktiskt mellan två och tre kilo. Men den gäddan kan tjäna som exempel på ett stort problem jag tror nybörjade får. Nybörjare att handskas med gäddor alltså. Kroka av dem. Utan att de tar för mycket skada. Helst ingen alls givetvis men det är inte lätt. Inte alla gånger.

Varje gång kroken sitter på utsidan skriker jag "Jääääää!" i gällt tonläge. Tyst för mig själv förstås. Men när kroken sitter långt ner i gapet gäller det att ha rutin och bra hjälpmedel. Vilket jag har. På bilden håller jag gäddan i det enda greppet. Det bästa. Nämligen med pekfingret innanför första gälbågen. Den som inte har gälräfständer. Större gäddor blir det nog mest långfingret och riktigt stora gäddor två eller flera fingrar. Den stora fördelen är att då öppnas gapet självmant. Inte alltid. Ibland håller gäddan emot men med lite lätt press av peangen på underkäken brukar den gapa stort. Sedan gäller det att lokalisera kroken och se hur den sitter. Inte det lättaste det heller.

Det är bland annat därför jag använder röd bindtråd på flugans främre del och lackar den flera gånger. Då brukar jag se exakt hur den sitter och kan greppa den med peangen och lirka åt rätt håll. Då går det på ett kick.

Det greppet fungerar faktiskt även på gäddor på ett kilo och därunder. Fast då får man lirka lite. Faromomentet är om gäddan sprattlar till innan man hittat rätt. Har man otur då brukar det resultera i ett av mina fotofavoritmotiv: Den Blodiga Handen.

Men som sagt, rutin på att lossa smågäddor har jag. Idag blev det 19 nya övningstillfällen.

Återigen råder superlågvatten. Som ställer till det för mig vad gäller båtuppdragningen. I vanliga fall hade den (förhoppningsvis) legat uppdragen och vänd och motorn på service för en månad sedan men nu har jag avvaktat. Vid så här lågt vatten får man ju släpa upp den en massa onödiga meter ju. Lyckligtvis är det fortfarande milt så än har jag tid på mig. Men just nu när jag skriver det här, kring den 8-9 december har vinden äntligen vänt till väst-sydväst och nytt vatten håller på att blåsas in i Östersjön. Men först blir det ännu lägre. Först ska Bottenviken fyllas upp innan vattnet stiger här nere.

Gäddorna har slutat hoppa nästan helt och hållet. De vill inte. Bara i enstaka fall. Som den här:

Knäppte av lite för tidigt bara. Brist på rutin förmodligen.

Det mest positiva idag blev i alla fall att jag hade en i 4-5 kilosklassen som lojt kom simmande efter flugan. Så pass långt efter och så ointresserad att jag visste att den inte skulle hugga hur många gånger jag än kastade efter den. Vilket den också mycket riktigt inte gjorde.
Detta inträffade mot slutet och strax därefter fick jag dagens största, en trekilosbjässe. Som också blev den sista för efter den tröttnade jag. Dumt av mig kan man tänka så här i efterhand när det äntligen började hända grejer.

Och på tal om dumt av mig, är jag lite pinsamt medveten om att jag förlägger mina fiskedagar fel. För nu och framöver tror jag att den bästa fisketiden på dagen inträffar, ungefärligt, mellan klockorna 11 och 15. Det vill säga mitt på dagen. Men av sociala och vanemässiga skäl föredrar jag att börja tidigt och därmed komma hem relativt tidigt. En ovana jag borde jobba på att få bort.