15-02-16

Måndag

Repris

Precis som i förrgår började jag fiskedagen glad och full av förtröstan av att idag kommer jag verkligen att kompensera mig. Bom är det minsta jag kommer att gå! Idag är allt precis hur lämpligt som helst. Slugt hade jag räknat ut att efter den ostliga kulingen hade gäddorna sökt lä. När det dessutom rått högvatten hade de gått upp nära stranden och ställt sig och surat där. Och så idag passade jag på när högvattnet sjunker undan och fortfarande dröjer sig fisken kvar på de allt grundare bottnarna. Jag vadar på lagom knädjupt vatten och den ena gäddan efter den andra hugger. Äntligen som vanligt! Så skulle det bli, var jag helt övertygad om.

Och inte nog med det utan på väg mot första sträckan stötte jag på ett gratisställe med flugbindningsmaterial:

Det finns inga gratisluncher brukar det heta men här hade två haft en. Dels en räv (förmodligen) och dels jag som plockade åt mig fjädrar i olika storlekar. Ibland passar jag på när jag ser fina fjädrar då och då. Jag har ju lite på agendan i år att försöka fiska lite mer regnbåge och då är det bra att ha lite vanligt flugbindningsmaterial.

Vadade ut och började kasta. En lång, fin sträcka pratar vi här om. Idag lä och precis lagom djupt. Nu på vintern kanske lite väl mycket ren sandbotten men här och där kvarvarande växtlighet, mörka fläckar och man kan kasta ut mot djupare vatten också. Men precis som i förrgår; nästan helt fisktomt. Märkligt.

Fast jag led ingen större nöd. Det är närmast otroligt man kan uppleva en så här pass fin och lämplig fiskedag i mitten av februari. Jag la nog första kasten kl åtta. Kanske lite för tidigt trots att det nog är ljust redan kl sju nu. Jag visste också att när jag passerade en gräns skulle jag hamna en klassning högre på sannolikhetsskalan att få fisk. När man känner sina fiskevatten vet man ju på ett ungefär chanserna nästan för var meter var gäddorna brukar stå. Eller finnas.

Men strax innan jag kom dit (jag måste gå upp på land då för att komma runt ett hinder) fick jag i alla fall indikationer på att helt dött var det inte. En mindre gädda gjorde uppriktiga ansatser att hugga. Två gånger till och med. Men den lyckades inte. Däremot lyckades den krulla till wiretafsen. Mer och mer greps jag av nederlagstänkande. Ska det verkligen bli bom i dag också?

Men så äntligen när även den bästa sträckan började ta slut: ett hugg! Av en fin gädda dessutom:

Hm ja... Det är tur man har ett grundmurat anseende att alltid hålla sig till sanningen. Tror ingen av alla dem som brukar kolla mitt fiske här i min fiskedagbok misstänker mig för att hitta på fångster eller överdriva dem. Alla och alla förresten... Det är knappt de som brukar läsa den här sidan uppfyller mängdkriteriet att få gå under samlingsnamnet "alla".
Och tur är det för i annat fall är det inte omöjligt att någon skeptisk individ skulle tänka efter och misstänksamt minnas att det var värst vad den här gäddan påminner om den som var med den 2 februari. Aha, han har förstås lagt ut några oanvända bilder på den och försöker inbilla oss att det här är en annan gädda!

Och faktiskt, det är helt rätt. Åtminstone delvis. För det är samma gädda. Med 99% sannolikhet. På exakt samma ställe. Den såg likadan ut. Kort och tjock. Kroken satt till och med på exakt samma både sätt och ställe. Det vill säga inkilad bland tänderna på gäddans högra sida. Att den fanns på exakt samma ställe menar jag att idag stod den cirka tio meter ut. För då, den 2 februari var det högvatten och idag var det nästan fast mark där.

Den här bilden tar jag med för den är lite rolig:

Visst är den här gäddan bevisligen extra förtjust i zilverzaror men här råkade det slumpa sig att flugan sjunkit ner och gäddan råkade ta den vägen när jag lossat den och den simmade iväg, ut mot djupare vatten. Den är alltså inte på väg att hugga en gång till.

Kan just undra både om den finns kvar och om den skulle hugga en tredje gång om säg, ytterligare en vecka? Jag har varit med om något liknande för en 4-5 år sedan när det stod en cirka femkilosgädda i en vik och jag såg den flera gånger. Det pågick kanske under ett par månaders tid. Alltså den följde efter, missade i hugget och hade sig en tre, fyra gånger. Tills jag äntligen lyckades kroka den och närmare skärskåda den. Den finns till och med på ett videoklipp minns jag bestämt. Okej, inte heller där kan jag med absolut visshet påstå att det var samma gädda och det skulle kanske inte hålla i en rättegång men ändå vet jag att det var samma.

Sedan vandrade jag tillbaka till startpunkten och befiskade ett par andra, mindre ställen. På ena stället såg jag en fin gädda stå på en fläck sandbotten mellan några tångstenar. Den simmade iväg och så blev det inte mer där. På det tredje, korta stället fick jag dagens andra gädda. En trekilosgädda på väldigt grunt vatten som gjorde betydligt större väsen av sig än den första. Hade ytterligare en på men den lossnade genast.

Sammantaget blev det en trevlig fiskedag.

P.S. Alltså, hur kort minne får man ha egentligen? Här har jag flera gånger påstått att det är nära nog unikt att kunna fiska i februari. Och nu när jag la ut det här dagboksbladet på ingångssidan, kastade jag en blick på förra årets tabell. Och upptäckte att jag fiskat minst lika ofta i februari då, 2014.

Fast okej, det är ju därför jag för fiskedagbok. Då får man svart på vitt att så här var det.