15-02-18

Onsdag

Sport(fiske)lov

Tja, för idag blev det inte så mycket att dokumentera. Inte mer än att den märkliga frånvaron av gädda inte gäller överallt. Idag körde jag någon helt annanstans än de tidigare fisketurerna. Skärgården här omkring är väldigt stor och omväxlande. Finns alltid ställen för så gott som alla typer av väder, vindar och vattenstånd. Till och med jag som fiskat här i en massa år har inte utforskat säkerligen ens hälften av dem. Då menar jag från landsidan.
Jag brukar säga till mig själv att i sommar ska jag minsann ta en heldag och bara köra omkring, parkera och så söka mig ner till vattnet där jag vet från båten att det kan finnas lämpliga bottnar för vinterns vadningsfiske. Problemet är att det sedan aldrig blir av.

Till idag hade jag sett ut en sträcka där det dels skulle vara lä och dels det finns chans för havsöring. Åtminstone tänker jag att det sistnämnde borde det finnas. Det är visserligen på insidan av öarna men nu på vintern är det typisk öringbotten, tycker jag. Sandbotten i grunden och fullt med tångstenar emellan. Till saken hör att jag även fått två havsöringar på nämnda sträcka. Fast nu är det ju flera år sedan förstås. Men Nättrabyån mynnar ju ut här och jag har för mig att vid milda vintrar lämnar havsöringen åarna tidigare.

I alla fall började jag med en One Size:

Precis som i förrgår la jag ut första kasten prick klockan åtta. Och på andra kastet fick jag dagens första gädda. Och på tredje eller fjärde dagens andra gädda. Och så där fortsatte det. Där var det precis som det brukar. Gott om gäddor mellan ett och tre kilo. Där jag började står de alltid tätt packade och så glesnar de ut längs kuststräckan. Precis som vanligt.

Och de första 11 fick jag på samma One Size. Och precis som vanligt inte ett spår av havsöring. Passade på att ta några gäddbilder redan i början:

Ibland funderar jag på om jag verkligen har rätt fluga för havsöring. Ska man inte ha en liten räkimitation eller andra märkliga skapelser? Och wiretafs? Det verkar helt galet. Fast bara korta stunder. Tvivlar jag på min One Size alltså. Så här på vårvintern är havsöringen hungrig och en på tre, fyra kilo tvekar inte att ta ett byte i den storleken. Som en liten strömming. Eller om det kallas sill här. Jag vet inte riktigt var gränsen går för namnbytet men jag tror den kallas för sill mest här. Trots att den är liten som en strömming. I alla fall ser de mycket små ut de jag ser ibland.
Sedan en gädda spottat ut en strömming i höstas, vet jag ju att de finns här omkring året om tydligen. Och är det någonting mina zilverzaror liknar så är det sill, strömming eller ibland tobis. Och wiretafs är nödvändigt om man inte vill hålla på och knyta på nya flugor vart femte kast ungefär.

På tal om beten var det länge sedan jag hittade en sådan här anskrämlig sak:

Men idag var det dags. Det framgår inte på bilden men den var fäst vid en tafs så grov att man skulle kunna bogsera bilar med den. Nå, jag stoppade den på mig och kommer att lägga den i en behållare för riskavfall.

Efter några timmar var den sträckan färdigfiskad och jag vandrade iväg till en annan del av kusten. Ibland brukar jag företa vandringen i strandkanten, i vattnet. Om det inte är för stenigt eller svårframkomligt förstås. Men det är alltid kul att spana efter fisk. Det är förvånansvärt hur grunt gäddorna kan stå nämligen. Ofta skrämmer man ut fisk. Okej, mest är det mindre gäddor. Idag skrämde jag även ut en stor. En i femkilosklassen hade inte uppmärksammat att vattnet sjunkit hastigt och den fick verkligen jobba på mellan stenar och tång för att komma ut på djupt vatten.

Tidigare hade jag haft vinden snett från vänster och halvlä men nu kom jag in i totalt lä och molnen luckrades upp och solen började riktigt bränna. Skönt. Men underligt nog fanns det inte en gädda där. Då upptäckte jag mopedburen ungdom. Plus att jag kom på att nu är det vecka åtta och därmed sportlov. Hoppas de inte kommer och stör mig, tänkte jag. Någon verkade ha med sig ett isärtaget spö också. Nå, de höll till på ett annat ställe och jag brydde mig inte om dem. Spinnfiskare förstås, tänkte jag också.

Men när jag hade fiskat färdigt och var på väg tillbaka till bilen, stötte jag på dem igen. Och upptäckte att de faktiskt flugfiskade. Då gick jag fram till dem och hälsade. Frågade vad de var ute efter. Förväntade mig antingen gädda eller havsöring. Men till min förvåning svarade en "abborre"! Han sa att de fick jättemycket abborre där utanför, pekade han. På nät alltså. De bodde i trakten förstås och ute i skärgården fiskas det med nät och garn givetvis. Fast de hade inte fått någon.

Abborren! Den mytomspunna, svårfångade fisken jag varit ute efter i flera år och inte lyckats få! Nu fick jag ett värdefullt tips var jag ska pröva igen till sommaren.

Nå, vi pratade en liten stund och jag propagerade lite grann just för gädda på fluga. Och att just där vi befann oss kunde man få havsöring. Vilket var helt sant. Jag fick en hel del tips i gengäld var jag kunde få stora gäddor. Han pekade och förklarade. Det var hyggligt av honom. Fast i och för sig var det ställen jag befiskat många år innan han ens var född. Jag stannade inte så länge för jag tänkte att jag ville inte störa. Fast i efterhand ångrade jag att jag inte tänkte på att ge dem några zilverzaror att pröva eller som ett tips hur gäddflugor kan se ut om de band själva. Jag tror de inte var så vana flugfiskare än och flugfiska gädda verkade de inte ha gjort. 

Då var väl klockan kring 12 och egentligen borde jag ha kört någon annanstans och fortsatt fiska men när jag kom fram till bilen, packade jag ihop och körde hem istället.