15-02-24

Tisdag

Nytt spö

Ja, det är en stor händelse i min lilla värld av fiske. Jag räknar mig inte som prylgalen och det tog flera månader av tvekan och letande innan jag slog till. Jag är förtjust i långa spön och det är tydligen svårt att hitta sådana. Det är mest för att ha ett reservspö för min gamla tio-fotare i # 5. Mitt favoritspö. Anledningen till jag inte använt det på länge beror på linproblem. Eller inga större problem men flytlinan till Kunnan-spöt är utsliten och det har inte blivit av att införskaffa någon ny än. Plus att jag hade en helt ny, ouppackad #6-lina. Som jag nyligen spolat på rullen och använt mitt sjunkline- båt- och reservspö Edge till. Visst, det går att både kasta och fiska med helt utan problem men det är bara 9 fot.

Här en första bild på det nya spöt (eller heter det spöet?):

Okej, jag vet; spön gör sig inte bra på bild. Det ena är det andra likt.
Vad den här bilden också illustrerar är en fisketur i lördags då jag gick bom. Trots fantastiskt, jättelämpligt väder. Just där är det extra bra också; regn och syd-sydvästlig, frisk vind. Okej, det är i svårfiskade Ronnebyfjärden och det tilltänkta huvudbytet var blank fisk. Och det kommer inte som en chock att man inte får eller ser någon. Men några små tröstgäddor brukar det alltid bli som lättar upp stämningen. Men så alltså inte idag.

Men vad gjorde det när det var första gången jag använde det nya spöet? Inte så mycket för det var alldeles fantastiskt, underbart bra! Även det att jag gjorde en fräckis. Nämligen att jag använde den lite större rullen och klass-6 linan. Åh, så bra spöet kastade! Eller var det jag?

Här ser man bättre:

Flextec. Det är lite märkligt allting kring det märket. Det är också därför jag tvekat. Det verkar bara finnas hos en återförsäljare i Sverige och tidigare har det fått dålig kritik enligt vad man kan läsa här på nätet. Dessutom sålde han det mest på Tradera, såg det ut som. Fast även på hans firma såg jag sedan; LP-Fishing i Bromölla. Så är det 4-delat. Helst hade jag velat ha det i två delar.

Men det är långt. Och det är billigt. Så till sist slog jag till. Inte för att jag vill skryta men jag kan ju kasta med vad spö som helst. Ge mig bara tre provkast så har jag kalibrerat kastarmen. För, som jag brukar påpeka, har man en gång lärt sig flugkasta med Abu Lapplandia i massiv glasfiber, kan man kasta bättre med vad för slags gärdsgårdsstör som helst.

Men så idag var det dags för det riktiga testet, kan man säga. I lördags hade jag bara använt en One Size men idag blev det ju lite större, vanliga zilverzaror. Men det funkade lika bra med dem. För givetvis ska man använda AFTM 5 när man flugfiskar gädda. Allt över det är overkill. Tycker jag. Förmodligen är jag ensam om den inställningen i hela den kända fiskevärlden. Men det gör inget. Utvecklingen går hela tiden på fel håll, mot allt grövre grejer verkar det. Jag fick två belägg för det nyligen. Dels fick jag reklam från Fishline jag brukar handla av. Där hade de tre "gäddflugfiskepaket" till extrapris. Bara grova grejer. Inklusive det i mitt tycke fullständigt onödiga sättet att binda gäddflugor med två enkelkrokar. Och gäddtuber? Vad är för vits med det?
Så läste jag ett reportage i Svenskt Fiske om Northern Pike, muskyn. Hur de fiskade den med grejer mer anpassade till värsta djuphavsfisket efter brugd och jättehälleflundror. Enligt vad jag tycker som aldrig provat. Men vad ska man ha käpphästar till om man aldrig får ut och rida på dem?

Just idag kan jag kosta på mig att vara lite extra kaxig också. För det var väldigt länge sedan jag fick så pass många gäddkilo på så pass kort tid. Som idag den halvtimme mellan 11:15 och 11:45. 17 kilo. Givetvis hade jag föredragit om det bara var en gädda eller högst två. Men för mina förhållanden är det väldigt bra med tre gäddor över fyra kilo. På en ganska tunn och sliten zilverzara. Och ganska liten krok.

Vad gäller att ta hem och som det heter, drilla en stor gädda med vekt spö är det absolut inga problem. Vi pratar inte tarpon eller bonefish här utan medgörliga, samarbetsvilliga vintergäddor. Det är jätteskillnad mot vilda och urstarka sommargäddor från båten. De kan knäcka spön!

Vad gäller bildmaterialet blev det inte så lyckat. Plus att den ena fyra-femkilosgäddan är den andra lik:

Det var långt till en lämplig, grund strand att leda fram dem till. Jag gjorde mig visserligen till lite med den första och lät kameran filma den. Men det blev inte särskilt lyckat. Till skillnad mot den här dagen. Jag kan också tillägga att jag slutade fiska med över halva sträckan kvar. Det blev helt enkelt för mycket.

Minsann om jag inte redan infriat en av mina föresatser i år. Jag har bokat plats i Trollemölla på en av deras så kallade öppna dagar. I början på maj vilket är ovanligt för min del.

En sista grej: Man kan tro jag fått rabatt från LP-Fishing för gratisreklamen. Det är sant! Delvis i alla fall. Jag hade nämligen beställt ett annat spö ursprungligen. Ett lite billigare. Men så ringde mobilen, passande nog när jag stod ute i vattnet och kastade för några gånger sedan. Då var det han från LP-Fishing som sa att just mitt spö var det lite strul med och kunde jag tänka mig detta spö? Det är lite dyrare men bättre och du får det för samma pris? Visst, svarade jag.
Nu har jag i och för sig bara använt det två gånger men det första intrycket är som sagt mycket gott. Just med ett långt spö, tror jag det liksom inte gör så mycket med linklassningen. Det orkar eller kan bära både lättare och tyngre linor än det är anpassat för. I alla fall går det bra med den här #6-linan.