15-03-02

Måndag

Typisk fiskedag

Om nu någon sådan existerar förstås. Det beror på hur noga man definierar begreppet.

I alla fall brukar jag känna förväntningarna och fiskeivern som starkast precis när jag kommer ner till vattnet.

Alltid brukar det finnas fåglar att skrämma iväg när de upptäcker en. Ibland flyger det upp ett par gräsänder under stort buller så man hoppar till för de brukar alltid vänta till sista ögonblicket innan de flaxar upp. Det är också då man verkligen vet att man valt rätt plats med hänsyn till vind och vattenstånd. Även om man förstås noga kollat SMHI innan är det ändå på plats man vet om det stämmer. Lokala avvikelser kan nämligen uppkomma.

Så ska det förstås vara folktomt. Särskilt på andra fiskare. Det händer nästa aldrig att jag behöver trängas med andra. Okej, det gör jag ändå inte även om det skulle råka stå någon nere vid vattnet för då vänder jag bara på klacken och går därifrån. Men en vardag på vintern och ganska tidigt på morgonen behöver jag inte oroa mig för det.

Idag såg det till och med ut som jag skulle få fiska i värmande solsken. Men tyvärr, molnen skockade sig och solen kunde inte bryta igenom. Ganska typiskt, för i år åtminstone är att välkända sträckor kan vara helt tomma på gäddor. Så även idag. Fick inte och såg inte en enda gädda under de två första timmarna. Men vad gjorde det när det var så kul att kasta med det nya spöet? För det är det.

Till slut vevade jag upp och gick iväg till ett annat ställe. Hade dubbel anledning till det. Sol och lä är värmande men mulet, två plusgrader och våta händer verkar nerkylande. Jag hade slarvat med den viktiga uppvärmningspromenaden på morgonen och behövde en ordentlig prommis för att få upp värmen i vadarna.

Där började jag få i alla fall lite kontakt med fisk. Här en fin bild på en av dem:

Jag tycker gäddor gör sig så bra på bild. Även de mindre som här. Hoppsäsongen har inte börjat än så jag får fota dem i vattnet.

Fast är den så liten egentligen? Den väger någonstans mellan 2,5 - 3 kg. Det betyder att den är större än 32 andra, olika arters jättebjässar. Flerdubbelt större än många. Även det beror på hur noga man definierar begreppet "stor". Det är en fråga som sportfiskare stött och blött i åtskilliga generationer.

Jag har kollat lite i Svensk Fiskes Storfiskeregistrering nu i senaste numret och det är intressant läsning. Så egentligen är gäddan på bilden bara pytte-pytteliten om man jämför den med en rekordstäm på... Wait for it... på otroliga 270 gram! Okej, man ska kanske inte jämföra äpplen med palsternackor. Eller jämföra kan man göra men det är inte detsamma som att likställa. Och säkerligen är en stäm på 270 gram en jätte bland sina stamfränder. Eller heter det stämfränder?

Jag antar att det mest är så kallade specimenhunters som är roade av Storfiskeregistrering av så pass många arter. Det är sådana som ägnar hela (fiske)livet åt att få rekordfiskar i så många arter som möjligt. De bästa är väl uppe i en 50-60 arter och vill säkert ha så många godkända arter som möjligt att tävla om. De är väl som ornitologerna som vill se så många fågelarter som möjligt.  

Det ryktas om att de ska utöka antalet arter att tävla om. Det lär vara en eftergift år just artjägarna. Jag blev nyfiken och gjorde en nätkoll. Och jodå, äntligen ska både löja, strömming, tobis och smörbult få vara med. Och givetvis, det hörs ju på namnet, storspiggen. Från samma källa erfar jag att nästa steg blir att även införliva akvariefiskarna. Visserligen får man gå ner till milligram, millimeter och förstoringsglas vid registreringen men jag tror gärna de tar det extra besväret. Vidare lär huggkrok bli absolut förbjudet och bara akvariehåv ska tillåtas. Men det ska bli fritt fram att använda sig av ekolod och Fishfinders. För här gäller det att riktigt lokalisera den allra största guppyn, scalaren eller svärdfisken. Nej ursäkta, svärdbärare ska det förstås vara. Det kommer att bli stenhårda fajter. För att inte tala om sjukt grymma hugg. Tunggung och skrikande slirbroms!

Tur man har lämnat alla sådana prestationskrav därhän. Det var sådant man kanske led av förr i tiden. Nu är jag så nöjd med vanliga, typiska fiskedagar som just idag. Vada omkring och få en och annan lagom stor gädda, snorig om näsan:

Lagom vattenstånd och ha valt ett för dagen, rätt ställe. Hålla sig lagom varm och vadarna ska inte läcka. Och ha ett långt och bra spö som bara det gör dagen lyckad.

Och så det där som är så typiskt; plötsligt blixtrar det till och man får ett hårt hugg:

En fyrakilosgädda. Det gör även dagens tabell väldigt typisk. En sex - sju gäddor i tvåkilosklassen och så toppa med en fyrakilos. Nice!

Newsflash: Jag fick nyss reda på att jag råkade hamna lite fel när jag sökte på "utökad storfiskeregistrering". Det verkade mest vara en sida avsedd att publiceras första april. Jag gick på den stenhårt! Men jag utgår ifrån att de som läser det här på gagnekulla.net, nog fattat det redan. Men som jag förr ofta brukade påpeka: man ska inte tro allt man läser här på nätet utan vidare. Och i synnerhet inte den här sidan där det mesta är bluff, påhitt och båg.