15-03-07

Lördag

Borta inte bra

Nä, helt uruselt om man ska vara ärlig. Det påstås ofta att det är så bra och utvecklande att resa bort och fiska i nya vatten. Tillåt mig tvivla.

Trots att det såg väldigt bra ut. Jag vet att det finns ett par styckna som gärna försöker lista ut var jag har varit på mina fisketurer. Så var så goda att gissa:

Ska jag göra en tävling av det? Nä, det blir nog för svårt. Jag började fiska så där vid halv åtta. Det är lite läskigt att vada ut på helt nya platser för allra första gången. Är det dy? Eller bråddjupt? Kanske massvis med hala stenar? Visst, man kan ju se en del från land men det är när man tar de första stegen ut som man vet.
Det visade sig faktiskt vara riktigt hyggligt. Nästan som hemma. Fast sandbotten som grund och så omväxlande stenar och en del bottenvegetation. Men ställvis blev det väldigt besvärligt med djupt vatten och en del extra stora stenar.

Jag måste erkänna att flera gånger kändes det som jag skulle få en gädda vilket kast som helst. Men icke! Inte en enda. Trots utmärkta områden, i alla fall som jag bedömde det. Men så är det för nykomlingar i okända vatten. Lokalkännedom är viktigt. Vädret kunde jag inte skylla på. Okej, där blev det halvlä vid sydvästlig vind men spegelblankt var det inte hela tiden. Och inte hindrar det mig från att dra gäddor en masse hemmavid.

Fina vikar och uddar:

Det enda som hände var att jag höll på att mista foten. Eller vadarstöveln. Det var gott om sten på sina ställen. Och därmed svårvadat. Satte ned foten mellan två stenar och det kändes stabilt. Men när jag la tyngden på den foten, pressades den ned mellan de två stenarna och fastnade. Som jag drog och lirkade! Utan resultat. Fick nästan panik och var övertygad om att jag skulle bli tvungen att dra sönder vadarna. När jag äntligen lyckades slita mig loss trodde jag stöveln tagit skada och förväntade mig den skulle fyllas med iskallt vatten men den klarade sig faktiskt. Bevis på hög kvalité.

Nå, jag prövade på olika ställen men jag såg inte ens en fisk. Inte en liten gädda jag skrämde ut från strandregionen ens. Hade området befunnit sig hemmavid vet jag att jag skulle ha kommit i kontakt med ett tiotal gäddor. Minst.
Till sist fick jag besviket veva upp och började gå mot bilen. Märkligt. På stigen mötte jag fullt med andra fiskare. I alla fall en sex, sju stycken som kom i olika omgångar. Jag stannade och sa till de första: "Hej, det här är första gången jag är här. Finns det inga gäddor här?" De stirrade på mig som vore jag galen: "Gäddor...? Hit är det ingen som kommer för att fiska gäddor! Fast jag tror de ska finnas."
"Nähä, vad fiskar ni då?"
"Havsöring förstås! Här finns upp till 12-13 kilo!"
"Åh..."

Okej, lite överdrev jag samtalet, i alla fall den sista biten. Jag var nämligen medveten om att det här stället är lite av en hot spot vad gäller havsöring. Likaså var jag inte i de här krokarna enbart för att fiska utan i annat ärende men tyckte det skulle vara roligt att pröva helt nya, okända ställen. Men med det dåliga utfallet idag vet jag inte om det blir någon upprepning.
Fiska efter havsöring utan att få någon kan jag ju lika gärna göra hemma. Plus att där får man i alla fall gäddor.