15-03-10

Tisdag

...men hemma jättebäst!

Fast dock inte vad gäller havsöring. inte för min del åtminstone.

För det var det jag började dagen med. Med de rådande väderförhållandena gjorde jag för en gångs skull, exakt som jag planerat tidigare. Startade vid en hyggligt bra havsöringssträcka och ägnade ett par timmar åt den. För att sedan köra in till något lämpligt gäddvatten och prova där.
Men precis som förra året och nästan på exakt samma ställe tror jag att jag hade en havsöring efter. Lyckligtvis var den i så fall väldigt liten. Precis när jag lyfte flugan, plaskade det nämligen till och en fisk vände. Och plasket och virveln indikerade en fisk på högst ett kilo. Men visst hade varit roligt att få veta om det verkligen var en öring.
Eftersom jag inte fick någon gädda eller såg någon där ute, är det inte omöjligt det faktiskt var det.

Den sträckan tar cirka två timmar att befiska och därefter gick jag till bilen och körde iväg, längre in i skärgården. Lat som jag är lät jag öringflugan hänga kvar. En One Size. Gick iväg och vadade ut i en premiärvik för i år.

Och på andra eller tredje kastet en fyrakilos:

Så kul! En grov bit. Kompakt.

Och det bara fortsatte. Fick dem i lagom takt. Inte brydde jag om att byta fluga heller. Varför skulle jag det? Om inte en så pass stor gädda som en fyrakilos bryr sig, så varför skulle jag? Okej, en gammal debatt som jag inte tar upp igen. Men även den kommande sträckan är en som jag envisas tro eller snarare hoppas på, ska kunna hålla havsöring. I synnerhet nu i mitten på mars. Eller om det egentligen, vädermässigt, ska räknas till den bästa öringsmånaden, april.

Nu fick jag inte det utan bara gäddor. Och överraskande stora. Annars brukar det vimla av sådana som knappt kommer över tvåkilosgränsen.  Riktigt roligt var det. Plus att det fortfarande är väldigt kul att kasta med det nya spöet. Nu har jag använt det en 5-6 gånger och än har jag inte hittat något att klanka ner på det för.

Jag fotade på även andra gäddor men de bilderna blev inte så bra. Så det får bli två på den första gäddan:

Skapligt vassa tänder. Som är lätt att göra sig illa på. De flesta som fiskar gädda gör det en eller flera gånger. Blir det djupa sår finns bara ett sätt som får blodet att sluta rinna. Vanliga plåster duger inte. Nu menar jag alltså om man fortsätter fiska. Koagulationsprocessen funkar dåligt i vatten. Visserligen lär det finnas vattenfasta plåster men jag undrar om ens de håller.
Nä, kompress och gummisnodd är det absolut bästa. Jag har ett litet förråd med mig med en kompress klippt i lagom långa bitar och så gummisnoddar. Det gäller bara att inte strama åt gummibandet för hårt för länge så blodcirkulationen i fingret inte upphör helt. Man får lossa ibland för att kolla.
Använda handskar? Äsch, det är bara för mesar!

Sammantaget blev det en trevlig dag men någon havsöring såg jag inga spår efter där heller.

Kolla, inte en enda kilosgädda. Och alla tagna på liiiten fluga.