15-03-18

Måndag och onsdag

Osäkert fiske

Rubriken lånad från Napp & Nytts huggtabell där det vissa dagar skulle råda dåligt fiske. Av vilken anledning har jag aldrig fattat men för de här två dagarna har det stämt i alla fall. Fast om den där huggtabellen fortfarande finns vet jag inte. Eller om ens Napp & Nytt fortfarande kommer ut. Jo, det tror jag fast jag har inte läst den på många år.

Så kan jag som första media avslöja en stor hemlighet. Ganska uppenbar egentligen men som gäddfiskare som inte fått något är det fullt förståeligt att man vill hålla en låg profil. Till och med hemligt. Till och med om det påverkar världspolitiken. Särskilt när man har ett riktigt machorykte att leva upp till. Och sist fick det ju inte så bra mottagande bland fiskeexperterna, eller hur?
Alltså när han höll upp en femkilosgädda och det påstods vara en tiokilos. Jag har för mig det var ungefär så i alla fall.

Jag har då och då kunnat rapportera om en viss presidents intresse för mina hemliga gäddställen. När jag var ute häromdagen och just skulle befiska ett sådant; vad fick jag se?
Jo, om inte fullt med folk så åtminstone ett tiotal. Lyckligtvis upptäckte jag dem på avstånd och kunde vända om innan jag själv blev upptäckt. För en del var beväpnade med automatvapen. Lita på att jag känner igen en Kalasjnikov när jag ser en! Lätt drog jag den rätta slutsatsen också; hårda killar med solglasögon. Som nog inte användes för att upptäcka gäddor. Så en ensam gestalt ute i vattnet. Jag dröjde mig kvar utom synhåll för att se vad som skulle hända.  Precis då blev jag varse att jag nog inte var den ende. Någon måste ha larmat myndigheterna. Inte jag.  

 För nu kom Svenska Flottan farande så det rykte!

Men som tur var kunde det hela lösas utan våld och diplomatiskt bråk. Mot tysthetslöfte och hålla allt hemligt verkade hela sällskapet få lämna landet utan följder. Och utan gäddor! För precis som jag själv hade även han svårt att få upp några. I alla fall några stora som han kunde visa upp på youtube. Ja, för att inte orsaka ännu värre utrikespolitiska skandaler eller andra internationella incidenter kommer jag inte att nämna den ryska presidenten vid namn.

Nu över till något helt annat:
Suck, nu är det hög tid att sjösätta båteländet:

Rent väder- och ismässigt borde jag ha gjort det redan i februari. Tack vare noggrant och välskött underhåll är det tack och lov inte så mycket arbete med den i år. Redan har jag skrapat av det värsta och nu ska den bara bottenmålas en gång och så i sjön med den. Det gäller bara att inte tappa i motorn igen. Fast just nu när jag skriver det här, verkar vintern vara på återtåg. Och i snö och regn går det inte att måla den så jag får se när det blir.
Men jag tror inte det blir så mycket fiskat från den förrän till sommaren i alla fall. Det blåser väldigt mycket och har så gjort hela senvintern och våren. Vilket nog har varit en förutsättningen för den hittills, mycket milda vintern.

Två dagars dåligt fiske... I måndags körde jag till ytterligare ett premiärställe för i år. En sträcka där det kan vara väldigt bra om rätt förhållanden råder. Men också kan det gå riktigt dåligt. Samtidigt som det är den sträcka som givit mig flest havsöringar genom åren (okej, det är inte många). Och det var främst dem jag var ute efter. Trots rätt väder, rätt vind och rätt vattenstånd var det så gott som helt tomt. Fick en tvåkilos mot slutet och skrämde väl iväg ett par stycken, det var allt. Enbart gäddor.

Så i onsdags. Där tänkte jag mig att på goda grunder dra en 10-15 gäddor. Eller åtminstone få närkontakt med. Två alldeles utmärkta sträckor någon helt annan stans. Också under ganska bra förutsättningar, tyckte jag.

Men med nöd och näppe lyckades jag till sist få en enda liten tvåkilos att hugga:

Men istället fick jag njuta av det superfina vädret. På andra sträckan lite senare på förmiddagen, kunde jag lätta på vinterklädseln. Kolla sommarkepsen på vinjettbilden.
Jag pratade med en lokal skärgårdsbo också. En, tror jag, deltidsyrkesfiskare som de gärna är där ute på öarna. Han hade en del att berätta och det är inte första gången jag hör om den här nya arten, svartmunnad smörbult. Hur precis alla rovfiskar käkar upp dem för glatta livet. Alla är proppfulla med dem. Gädda givetvis men även abborrar och till och med ålen. Och om jag inte visste det förut, vilket jag gör, upplyste han mig om den enorma förekomsten av smågäddor. Likaså att även den svårfångade abborren verkar komma tillbaka. Sillen hade också kommit in, berättade han.

Men, undrar jag, om den nu är så allmänt förekommande, den här invasiva nya arten, varför ser aldrig någon? Ständigt vadar jag omkring med blicken riktad ner i vattnet och ser varenda detalj tydligt. Men icke. Är det för att alltid finns på djupare vatten?
Att det numer finns väldigt gott om den ytterst svårfångade abborren har jag också hört från flera håll. Där måste jag skärpa till mig och verkligen gå in för lite riktad abborrfiske i sommar.

Slutligen: Om nu mot all förmodan FRA, SÄPO eller MUST skulle få nys om mitt avslöjande om den ryske presidentens mystiska frånvaro och sökte upp mig för närmare upplysningar, kommer jag att förneka hela saken. Jag kommer att hävda att alltsammans givetvis är rent påhitt. Det är sådant jag bara fantiserat ihop för fylla ut lite tomutrymme. Alla vet ju för övrigt att det mesta sporfiskare berättar och skriver om mest är överdrifter och inte går att lita på. Särskilt här på gagnekulla.net.