15-03-22

Söndag

Vinterns kallaste fiskedag

För min del givetvis. På väg till första stället mötte jag en morgontidig ortsbo som sa att nyss hade det varit sju minusgrader. Kallt om fingrarna var det. Men det blåste faktiskt knappt alls och med nordlig vind är det alltid lätt att hitta lä.
Tog min ganska vanliga runda. Den som inleds med ett par timmars (gagnlöst) fiskande efter havsöring längst ut. Därefter kör jag inåt och testar en hygglig gäddsträcka för att känna lite sprattel i spöt.

Trots minusgrader, klockan var kring 07 och is i spöringarna fick jag snart upp värmen i både fingrar och resten av kroppen. Just för att solen började värma och det var så gott som spegelblankt. Visst, onödigt tidigt en sådan här dag men eftersom det var söndag tyckte jag det var bäst för att undvika trängsel vid vattnet.
I synnerhet idag eftersom det var så ont om den varan. Vattnet var väldigt lågt nämligen. I hela Östersjön faktiskt. Från Kalix i norr till Smygehuk i söder. Minus 25-30 hela sträckan. Vilket lär betyda ytterligare ett rejält saltvatteninsläpp i Östersjön när det åter fylls på.

Ovanligt mycket sten:

Jag gick omkring och testade på flera ställen med min One Size men kanske det var för lugnt eller för kallt eller för lågt vatten men någon havsöring såg jag inte skymten av.

Men så, en bit längre in, på ska vi säga, gränsen mellan havsöringschans och gäddcountry, högg det till. Kort, distinkt och hårt. Och så de där typiska havsöringsknyckarna alldeles i början. Jag var övertygad om att äntligen en fin havsöring på kroken. Vevade snabbt upp löslinan och beredde mig på den där typiska snabb- och långrusningen. Där det gäller att ha löslinan under kontroll. Och kameran; fram med den! Finns det någon lämplig sten i närheten att ställa den på? Kanske jag äntligen får göra en video?
Men tyvärr upphörde inte knyckarna och rullningen i ytan och snart såg jag det skiftade gulgrönt istället för bländande blankt.

En kort, tjock och kompakt fyrakilosgädda var det:

Blev jag arg och förbannad? Svor jag och blev rasande? Hoppade jag jämfota på gäddan?
Närå, inte alls. Okej, lite besviken blev jag kanske men det var mest kul att få en så pass stor gädda när det varit så dåligt de två sista gångerna. Pigg och sprallig var den också trots att vattnet kändes kallare än på länge.
Fisket blev bara ännu roligare när jag hade chans på både gädda och öring, tyckte jag. Och väldigt skönt blev det lite senare när solen började värma och vinden höll sig stilla. Jo, så småningom började den öka när jag fiskat färdigt den sträckan.

Körde längre in, parkerade och sökte mig ner till ett ganska undanskymt ställe. Nu hade vinden verkligen friskat i. Sidovind och halvlä. Började som väntat plocka hem den ena mindre gäddan efter den andra. På samma fluga. Det verkar inte spela någon roll om flugan är kort eller lång, gäddor i alla storlekar hugger ändå. Plus att jag fortfarande envisas att tro eller hoppas på att någon öring ska finnas även där inne. Vi pratar här allstå om innerskärgården.

Men fy så kallt det kändes! Hela tiden blaska i vatten också. Plus att någon eldade inne på land och stinkande rök anföll i vågor. Så redan vid ett-tiden gav jag upp och vadade iland.

Och gjorde en mycket märklig upptäckt:

Ser det mystiskt ut?

Jag har ingen aning om vad det är. Det låg på bottnen precis vid land. En cirka metern långt plaströr med liksom olika rum inuti. Fastsatt vid en grov nylonlina och en sten i änden. Innehållande en 8-10 döda strömmingar, tror jag det var. Fiskeredskap? Någon slags fisksump?
Jag tog upp det ur vattnet och placerade det som på bilden och då trillade strömmingarna ut. Nä, här får jag erkänna min okunskap. Förresten ska väl fiskarna kallas sill. Fast jag tycker de ser väldigt små ut. Knappt längre än en One Size.
Märkligt att kajer, broar och vägbankar inte är fullproppade med äkta sportfiskare med sina haspelspön, plastspannar och mångkrokade sillhäcklor. Nå, det kommer.

Åh, så bra mitt Streamtec 10 fot #5 är!