15-05-07

Torsdag

Bildkavalkad från Trollemölla

Jepp, mest bilder för så mycket att skriva om själva fisket blir det inte. Det är ju sig likt år från år i stort sett. Fast lite av den varan går väl inte att undvika i bildtexterna.

Först en spaning angående bilder och bildstorlek. Förr, och då menar jag cirka femtiotalet var de flesta fotona små och närmast i frimärksklassen. I alla fall är fotoalbumen från den tiden fyllda med bilder i den storleksklassen. I svart-vitt. Cirka sextio-sjuttitalet blev de lite större och mest i färg. Det blev även populärt med dia-bilder. Jättebra med stora bilder men problemet var att det var asjobbigt att plocka fram stativ och koppla upp apparaturen så det var sällan man tittade på de bilderna. På 90- och 00talet kom det bästa hittills: först små men ganska snabbt stora, rejäla PC-skärmar med jättetydliga, fantastiskt fina färgbilder som täckte hela skärmen. Men nu är vi tillbaka till när vi började i många fall. Nu när någon ska visa en bild håller hen fram en pytteliten bildskärm på en smartfån och viftar framför ögonen på en. Enda skillnaden nu är att frimärket är i färg.

Nä, gott folk, som jag tidigare sagt, hade det funnits en app som gjorde att gagnekull.net endast kunde öppnas på en rejäl PC-skärm hade jag installerat den. En surfplatta kan väl i och för sig vara en nödlösning.

Så här såg det ut idag mestadels:

Det är nog enda gången som det blåst rejält ända från början som jag varit med om. Trollemölla ligger ju som i en grop så vinden far runt och jag tror nog flera tyckte det var jobbigt. Den här gången var det en så kallad öppen dag. Så tillvida att enskilda kan boka in sig. Med lite tvekan gjorde jag det någon gång i... i...? februari eller mars? Då gällde det de öppna dagarna under våren. En sak jag var lite orolig för var att det kunde ju bli några supervarma veckor i slutet av april och att då den här majdagen skulle bli en outhärdlig het sommardag. Det skulle bli mitt allra minsta problem var jag väl medveten om för maken till sen och kall vår får man leta efter. Tvärtom fick jag ta på mig både extratröjan och regnkappan.

Att fisken generellt håller mindre storlek nu på våren var jag nog beredd på men jag trodde det skulle vara mer fisk i dammarna, att de skulle vaka oftare och att det skulle bli lite mer lättfiskat än på hösten.  Fel, fel, fel!
Utom att fisken var generellt sett mindre.

Men fick i alla fall en redan klockan nio:

Den gjorde inget större väsen av sig förutom att jag fick hålla på nästan hur länge som helst den sista metern, precis innan jag skulle håva in den. Flugan är en stor, all-round, mörk nymf. Hur pass viktigt flugvalet är här, vet nog ingen. Regnbågarna här hugger på allt och inget. Mest inget. Det absolut viktigaste är att man tror på sin fluga. Precis som vid havsöringsfiske. Tvekar och tvivlar man det minsta är det kört. Tror jag i alla fall.

Men på den här flugan brukar jag ta de allra flesta av mina fåtaliga regnbågar på de senaste åren. Givetvis bunden på Kamasan metkrok och på samma sätt som en zilverzara. När fisken väl huggt, följer den med ända in till håven i 99% av fallen. Jag tror det hänt en gång här att en släppt efter några minuter. Men att fisk lossnar ser jag ständigt runt omkring mig. Både idag och tidigare gånger.

Så här ser det ut nere i vindskyddet:

Ordning och reda. Fisken ska omedelbart tas om hand. Vägas, skrivas in och rensas. Kolla mig uppe i högra hörnet. Kolla även kylväskan. Den är min. Kylklampar under en tidning och så låter jag den rensade fisken glida ner i en plastpåse ovanpå. Perfekt.

En annan av mina favoritflugor här är March Brown. Men den kunde jag inte använda idag, tyckte jag. Då får man alldeles för många sådana här:

Fast just den här råkade jag få på den stora nymfen. Idag var småöringarna de enda som vakade också. Till min stora besvikelse. Det är ju det som mest lockar här. Stor fisk som vakar. Då menar jag förstås äkta matvak och inte när de bara plaskar och har sig av andra orsaker. Visst, ett och annat äkta kunde man väl se men inte så det var lönt att rikta in sig på.

Exakt en timme senare var det dags för nummer två:

Aningens större på exakt samma ställe och exakt samma fluga. Visst, här i Trollemölla finns inga bra "ställen", antar jag. Fisken simmar väl runt, runt. Men ändå brukar man nog få sina favoritplatser där man inbillar sig det är bättre än tio meter bort. Men något jag är övertygad spelar roll är den profil man visar. Fisken alltså. I synnerhet jag som är lång. ju lägre profil man håller desto bättre. Då kommer fisken närmre. Plus att man själv ser fisken bättre. Så jag satt på en sten bägge gångerna. Och minsann om jag inte hade nummer tre på gång också. Den sista när jag (försiktigt) lyfte linan till nästa kast. Det är viktigt. Att man inte sliter upp linan när man bara tagit in halva och så gör nytt kast. I synnerhet när man sitter ner kan fisken ta väldigt nära land.

Men så bara dog allting. För mig alltså. Det hände absolut ingenting från klockan tio till det blev dags för mig att avbryta och köra hem. Hur jag än försökte, hur jag än flyttade runt i både Övre och Nedre damman. Tog hem flugan snabbt, långsamt och intermittent. Visst, då och då fick andra en fisk men jag tror inga större mängder drogs upp. Jag skiftade spö och lina ibland till sjunk och en vanlig vit sara men inte hjälpte det.

Tycker inte det går att skylla på vädret:

Snabba växlingar mellan regnskurar och sol emellan har man varit med om förr. Istället brukar det då inträffa en period med vak och aktivitet de lugna stunderna. Men så icke idag. Det var nu jag verkligen började undra hur mycket fisk det egentligen fanns i dammarna.

Så brukar de ha den där irriterande middagspausen under de öppna dagarna. Alla måste sluta fiska mellan 12 och 13. Det tar en timmes dyrbar fisketid. Äta kan man väl göra hemma? Eller på en kvart vilken som helst. I synnerhet som man bara får fiska till kl 18. Okej, av olika skäl nu för tiden tycker jag det blir väl sent. Men förr, på Lemmings tid fick man fiska till kl 20. Och jag gjorde det också. Jag vet att Göran själv fick hämta in mig där jag stod för mig själv i mörkret och kastade...