15-05-12
Tisdag
Rena vildmarken
Idag var det dags för ett ställe jag inte befiskar så
ofta. Det är en sådan sträcka som kan vara väldigt växlande. Från alldeles fantastiskt
jättebra till att knappt få en smågädda. När jag väl kom fram upptäckte jag att idag hade det verkligen varit läge att köra ut med båten. Närapå vindstilla. Men så är det ofta; jag kollar ju alltid på SMHI hur mycket vind det är ute på Utklippan. Där blåste det 10 sekundmeter och då tog jag förstås beslutet hemma att inte välja båten. Och så när man kommer fram blåser det inte det minsta de där tio sekundmeterna inne vid själva kusten. Fast inte ångrade jag mig jättemycket. Det är ju så kul att vada och fiska. Det började bra med ännu en hårdför fyrakilosgädda. Nu skulle jag få en hel drös med fyrakilosgäddor och jag tog massvis
med kort på dem men jag minns inte exakt vilken som var vem. Fast den
här är inte den första, vet jag. För flugan känner jag igen som den
vanliga vita sara jag använde i Trollemölla men blev missnöjd med. Så
jag tog och fäste lite bling-blingglitter på den och för skojs skull tog
jag med både gröna och blå. Man ser att stommen består av marabu, eller
hur? Det finns ställen som inte är åtkomliga från båt. Faktiskt. Små plättar
liksom i skydd av stengrund, mycket tång och växlande djup. Men där det
är suveränt att vada. Smyga. Hålla spöet högt och verkligen se till att
flugan går precis i ytan. Jag har märkt att då missar gäddorna oftare.
Vid ett sådant startade jag dagens fiske och missade en hel del gäddor.
Men vad gjorde det? Ingenting. För det är kul att se när de kommer
svepande i en svallvåg. Några ord om det omkringliggande landskapet: Det är närmast vildmarksliknande fjärran från folk, hus och samhällen. Fullt med älgar, spindlar, hjortar, myror, vargar, björnar, fästingar och jag vet inte vad. Här en bild som bevisar det. Se den stolta kronhjorten uppe på sitt berg majestätiskt skådande ut över sina vilda, vidsträckta domäner: Minsann om jag inte hittade gäddorna igen. Plötsligt bara fanns de där.
Precis fullt med dem. Någonting måste ha skett med storleken i år.
Plötsligt har alla växt ett par, tre kilo sedan förra året. Eller hur
ska man tolka att jag i år får så många mellan 2,5 upp till 4,5 kg? Det
är bara det där sista kilot jag saknar. Så de kommer över den magiska
femkilosgränsen. Storgäddsgränsen. Så man kan undra hur det blir nästa år. Kommer jag få mängder med just fem- till sjukilosgäddor? Nä, det tror jag inte riktigt. Men chansen till det måste i alla fall öka något. Även om det inte har märkts den senaste månaden har det ju objektivt sett blivit lite varmare de senaste åren. Mars exempelvis lär ju ha varit den varmaste sedan man började mäta. Och med något varmare vatten äter ju gäddorna oftare och mer och därmed ökar de i storlek. Och så tillkommer det extra proteintillskottet i form av den nya rätten; den svartmunnade smörbulten. Som ju för övrigt utgör ett av mina två fiskemål det här året. Inte att äta utan att se. Det andra är ju (fortfarande) att få upp en abborre. Kikar man på tabellen kan man undra om de slutade hugga kl 12:15. Svaret är förmodligen nej. Men jag slutade fiska då. Jag hade nämligen en tid att tänka på. Det var lite svårt, ska erkännas. Men samtidigt började jag tröttna. Visst tänkte jag att om jag fortsatt stället ut, åtminstone någon över fem kilo skulle visat sig. Men det blir jobbigt i längden att i princip i varje kast få en motspänstig, 3-4 kilos gädda... Nä, sprid ut gäddorna lite mer till nästa gång, tack! Fotnot: För eventuellt nytillkomna läsare vill jag meddela att så gott som allting här flyter fram som Sanningens absolut rena Silverflod. Dock kan jag ibland något förivra mig i natur- och platsbeskrivningar och virra bort mig att rätt identifiera alla dessa djur och fåglar jag lyckats fotografera. Men alla bilder som kommer med är från samma dags fisketur. Utom vinjettbilden och en och annan ytterligare. Men då påpekar jag det alltid. Och om inte första april råder förstås.
|