15-05-26

Tisdag

Fjärde gången gillt?

eller

Gäddans dag

Egentligen hade jag tänkt förbigå den här dagen med tystnad men ett par saker gjorde att jag ändå måste ge den lite utrymme.

Som det växer och gror överallt nu:

Bara på någon vecka tycker jag de här gula slemalgerna (eller vad de heter) riktigt exploderat. Det minsta man vadar i närheten sliter man loss stora mängder som flyter upp och fastnar på fluglinan. Det är bara en av många anledningar till att det verkligen är hög tid att ta till båten.

Det är lustigt med ställen... Eller snarare olustigt. På första stället idag fanns det inte en fisk. Igen. Det är en liten stenig och svårvadad vik jag nu i år befiskat en fyra-fem gånger. Varje gång och särskilt idag, har jag tänkt att NU måste väl ändå gäddorna befolkat viken. För den tillhör en av mina absolut säkraste gäddlokaler och i vanliga fall börjar gäddorna komma dit redan i april.
Nå, det är ett ganska kort ställe och jag gick vidare.

Trots att jag för länge sedan gett upp hoppet om havsöring tog jag samma sträcka för även där borde gäddorna flyttat in. Eller snarare ut. Men det hade de inte.

Men längre in däremot, fick jag dagens enda hugg:

Då slog det mig. Fyrakilosgäddan kan mycket väl vara samma jag fått tre gånger tidigare i år! Samma plats och så att den var väldigt kort och kompakt gjorde att jag misstänker det. Jag grunnade på det när jag fiskade vidare. Likaså funderade jag på gäddornas intelligens och tankeförmåga. Om det nu var samma gädda allstå. Jag vet att jag ibland brukar hävda att genom att dra upp en gädda och så släppa tillbaka den att man gör den en tjänst. Att den så att säga har fått sig en läxa och blir försiktigare nästa gång. Att allt som glimmar och glänser inte är en strömming. Är det samma gädda faller ju den teorin platt till marken.
Ändå tror jag att gäddan besitter en viss tanke- och övervägningsförmåga. Att den har och gör ett val. Men när en tröskel nås, tar reflexerna över. Man ser ju det tydligt (tycker jag) när den följer efter flugan. Liksom att den tänker; ska jag eller ska jag inte...?
Ett annat exempel har jag nämnt tidigare men kan tas en gång till. Som barn hade vi tillgång till en sommarstuga på en ö där vi tillbringade många somrar. Och fiskade gädda. Vi byggde en liten damm där vi släppte i en del gäddor. Vi la en stenmur över en liten smal vik och så hade vi gäddorna där. Men de försvann en efter en. Märkligt. Men så såg jag hur de gjorde. En simmade nära stenvallen fram och tillbaka.  Så tog den liksom sats.  Satte fart och hoppade elegant över de låga stenarna. Som sagt, lite kan de tänka själva.
Att den känner smärta tar jag för givet. Det gör alla med ett nervsystem. Konstigt vore det annars. Det måste vara evolutionens första regel: undvik allt som gör ont! Annars dör du och kan inte föra dina gener vidare.

Här ytterligare en bild på den kanske inte fullt så smarta gäddan om det nu är samma jag fått tre gånger tidigare:

Sannerligen saknar jag en märkpenna som tål vatten som man kunde rita på gäddorna med som man släpper tillbaka. Man kunde skriva dagens datum på dem. Det hade varit kul för att se om det verkligen är samma.

Nå, anledningen till att jag tar upp det ämnet igen är att när jag körde hem och lyssnade på P1 började de plötsligt prata om gäddan och dess känsloliv. Jag studsade riktigt till. Det visade sig vara ett program om djur i allmänhet och förhållandet mellan djur och människor och hur vi behandlar djur på så olika sätt. Vissa behandlas som familjemedlemmar, vissa slaktas, vissa plågas ihjäl med råttgift, vissa används som försöksdjur och så vidare.
Så visst var det väl märkligt att de just valde en gädda när de pratade om de "lägre" djuren om de hade något medvetande, tankeförmåga eller om de kunde lida och känna smärta. Det programmet går säkert att leta upp på SVT Play om någon vill lyssna.

Till råga på allt råkade jag se på Sydnytt på kvällen och där var det ännu mer gädda. Nämligen ett kort inslag om gäddforskningen och de så kallade gäddfabrikerna i Kalmarsund. Där det hävdades precis som jag häromdagen, att även gäddan återvänder till sin uppväxtplats för att åter leka, bland annat.

Så visst kan jag kalla det här dagboksbladet för "Gäddans dag".