15-06-18

Torsdag

Fiske vid midsommartid

Eller "Fiske i Röda Floden" av bilden att döma:

Fast ingen av rubrikerna stämmer egentligen. Det är väl bara här i Karlskrona som torsdagen räknas till själva midsommaren. Här lär finnas något som kallas Lövmarknaden och av många anses som en viktig händelse. Och Midsommar...? Det verkar ju som sommaren inte ens börjat.
Själva midsommaraftonen som för mig är en given fiskedag jobbar jag så det gick inte. Det röda på bilden är, tror jag, något naturligt fenomen och inte spår av någon miljökatastrof.

Nog om det. Jag hade ett närapå fantastiskt fiske idag. Både fångstmässigt och upplevelsemässigt. Det hände grejer. Det var både lätt och svårt. Bara att kunna vada ut och fiska landbaserat och totalt folktomt i mer än halva juni är värt hela pengen. Som i och för sig stannar på bensinkostnaden.

Fyra landade gäddor i just fyrakilosklassen är ett väldigt bra resultat för egen del. Tyvärr rådde ovanligt dåliga gäddfotografiska förhållanden idag. Men den första passade jag på att lägga upp på land för där låg drivor med uppspolat, mjuk tång och andra algsorter:

Det blev förresten ett stort problem idag. Det här att på vissa ställen, återkommande år från år, lägger sig otroligt tjocka lager med lösslitna brun- och grönalger längs vissa strandpartier. Särskilt där jag började idag. Det är en långsträckt udde där det blir lä vid väst- och sydvästliga vindar och där gäddorna samlar sig i skydd. Sommar som vinter. Eller okej, på senvinter och vår finns det inga, om vi ska vara noga. Det där att gäddorna ställer sig i lovart om sommaren stämmer inte. Inte alltid. Inte när vi pratar bränningar och friska vindar. Varför skulle de det? Nä, de är som jag; bekväma. Det gäller i ännu högre grad för bytesfisken. Varför stå och kämpa och försöka hålla balansen i de starka strömmarna som uppstår när man kan driva med, glida in och ställa sig och lura i bekväm lä?

Hade väl knappt lotsat ut den här gäddan genom drivorna av alger till djupt vatten förrän den andra stora gäddan högg. Som var större än den här. En filmgädda. Äntligen! tänkte jag och tog fram min Contour actionkamera med vidhängande gorilla-pod. Nä, idag hade jag särskilt sett till att inte glömma den i bilen. Man skaffar sig lätt en uppfattning om hur lång en gädda är beroende på hur långt spöet böjer sig vid de inledande sprattlingarna, eller hur? Ju djupare spöet böjer sig, desto längre är gäddan. Plus att jag såg hur grov den var när den var uppe och visade sig.
Men så har vi alltid problemet var man ska placera sin kamera. Hm...? Jo, där borta vid den lilla udden kanske...?
Tyvärr får jag erkänna att jag även tar lite hänsyn till att inga kända landmärken typ vindkraftverk, fyrar eller hus kommer med. Nå, det var en bit att vada men vad gör man inte för att så sin videofilm. Gäddan? Ja, den brukar jag låta gå som den vill. Har den fastnat så sitter den. För det allra, allra mesta. Men jag hade inte räknat med de tonvis med alger som låg som en tjock matta från botten till ytan där jag vadade fram. Som virvlade upp. Som fastnade på lina, tafs och allt. 
Så när jag äntligen placerade kameran en bit upp på klipphällen, satte på den, vände mig om och började veva in, hade gäddan passat på att lossna. Det enda jag fick upp var jätteklumpar med alger, dels vid alla knutarna på tafsen och själva flugan fick jag ägna flera minuter att plocka ren. Snopet, sa Bill. Jätte, sa Bull.
Hur stor den var? Kanske en sex, sju kilo...?
Hade jag stannat ute på det fria området och inte brytt mig om att försöka filma; hade jag fått den då? Det vet ingen. Kanske. Det är inte omöjligt jätteklumparna med alger bidrog till att kroken lossnade. 

Här en bild på den näst sista fyrakilosgäddan:

Egentligen ett löjligt icke-problem är när man får tillgodoräkna sig en gädda som lossnar precis innan man själv ska lossa den. För ofta händer det att jag håller på en stund och försöker få en bra bild på den. Eller ser om den vill hoppa och så släpper den. Har jag fått den eller inte?
Då resonerar jag som så att ville jag verkligen, verkligen ta upp den och döda den, skulle jag ha uppträtt på ett helt annat sätt. Skulle inte ta några risker med den utan försöka landa den så säkert och fort som möjligt. Som när man får en havsöring på kroken eller en regnbåge i Trollemölla.
Idag uppstod den situationen. Hade ytterligare en i fyrakilosklassen på. Vevat in den och funderade på om jag skulle vada in till stranden med den för att kanske filma eller bara fota den. Under tiden jag stod och velade, lossnade den. Så den bokade jag inte.

En annan kul grej idag: Jag kände ju att det var storgäddsläge och bytte fluga. Till en av de största och längsta (fast inte grejer från Svängsta). Fick genast två kilosgäddor!

Ytterligare en kul eller snarare märklig grej som kunde slutat illa: Bäst jag stod där och kastade och precis skulle lägga ut kastet försvann fluglinan. Ingen lina sträcktes och ingen fluga hamnade i vattnet som den skulle. Jag stod långt från strand och träd så det kunde inte vara det. Då fattade jag. En tärna!
De flög ju omkring en och dök hela tiden alldeles i närheten av mig. Lyckligtvis och guschelov fastnade inte kroken i den utan linan föll ner och tärnan flög iväg oskadd.

När sträckan var färdigfiskad funderade jag på ett ställe nummer två. Funderade på en sträcka där man kunde göra ett ordentligt försök och få en abborre. Men vänsterhanden blödde från olika ställen så jag avstod. Ja, hantera så många så pass stora gäddor går man sällan helt oskadd ifrån. Visst, jag tog några blodiga-handenbilder men de blev inte bra.

Än en gång konstaterar jag att gäddorna är större i år. Betydligt fler både mellan tre och fyra och framför allt mellan fyra och fem kilo än tidigare år. Det MÅSTE var smörbultsdieten! Eller...?
Och nästa år; fullt med fem, sex och sjukilosgäddor; hurra!

Fast, ähum... Javisst ja... Nej, att få stora gäddor är absolut inte det viktigaste utan huvudsaken är att man har roligt och trevligt och en liten gädda är minsann lika mycket värd som en stor.