15-06-28

Söndag

Inte meningen...

Nej, det var absolut inte meningen. Men ni vet hur det är... Man lovar sig själv, inte en till! Så hör man den där inre rösten: Äsch, en till kan du ta utan att det gör någonting... Det ena leder till det andra och vips har du tagit en tredje trots alla goda föresatser. Okej, då, försöker man lura sig själv; bara en enda till så får det vara slut. Och då menar jag absolut slut; inte en endaste till!
Så tar man den där absolut sista men då är det redan för sent. Giftet börjar verka... Du sitter ohjälpligt fast där nere, djupt i beroendeträsket.

Så blev det tyvärr idag.

Det började med att jag ändå måste ut och köra idag och bland annat handla lite. Tänkte då att varför inte passa på att köra ut en liten runda med båten och kolla? Det är sannerligen på tiden för jag har inte startat motorn sedan första gången någon gång i april när jag sjösatte. Bara varit nere och öst den då och då. Det ser ju hyggligt ut vädermässigt.
Tja, kollade upp lite båtfiskegrejer, stuvade in i bilen och körde in till stan och ut på Långö.

Minsann, det blåste knappt något!

Ändå kastade jag inte loss förrän vid sjutiden på morgonen. Det är jättesent ju. Stannade till strax utanför Varvet bara och tänkte att tja, det är väl lika bra att passa på och ta några kast innan det blåser upp till kuling som det brukar.
Fick väl en liten gädda. Och en till. Och en till.

Och med liten menar jag verkligen det:

Jag som skräppt och skrutit om hur stora gäddorna blivit. Men nu upptäckte jag alltså var alla smågäddorna tagit vägen: Ut på djupt vatten, ut bland öarna och skären. Och tog på en verkligt stor och tung zilverzara gjorde de också. Jag tog bara med mig ett spö också. Det gamla, ganska usla ABU-spöet i klass 6-7 och använde den extratunga, extrasnabbsjunkande linan jag brukar kalla Atlantkabeln. Så fort den tar vatten, bryter den igenom ytspänningen, sjunker som en sten och tar i bottnen med en duns. Typ.

Jag fiskade och fiskade, körde lite hit och dit och rodde ibland. Höll på så i några timmar kring några holmar och grund. Ändå höll sig vinden stilla och kändes fantastiskt skönt i solskenet. Båtfiske när det är som bäst. Utom att det inte blev några stora gäddor. Men det kändes inte så viktigt. Fast lite besviken blev jag väl ändå för jag trodde åtminstone någon 4-5kilos skulle visa sig med tanke på de tidigare gångerna. Fast lugnt och soligt är ju inget bra fiskeväder, kanske någon invänder. Ha, det brukar inte vara något hinder för en bländande blank och blåskimrande zilverzara!

Nå, det finns alltid någonting att titta på när man är ute i båt:

Ta bara de mörka molnformationerna som låg tungt över land. Plus lite båtar och skepp. En söndag i slutet på juni vimlar det dessutom av snedseglande, kringirrande bryggseglare som far fram som vettvillingar. I alla fall hörde jag Aspöfärjan tuta på båtar som inte höll undan vid två olika tillfällen. Vid inloppet till Handelshamnen där det är ganska trångt i farleden.

Okej, där lät jag avsiktligt kaxig förmodligen för jag är lite avundsjuk på alla dyra, fina närapå racerbåtar som närmast flyger fram på vattnet. Däribland tror jag, en del av de riktiga, proffsiga gäddfiskarna med sina fishfinders, små el-utombordare, jerkbaits och what-not. Det lär faktiskt finnas gäddfiskeproffs här i betydelsen betalda fiskeguider som visar turister och sommargäster till rätta. Utbildade på sportfiskehögskola minsann.

En riktigt trevlig dag blev det. Med facit i hand, som man tyvärr aldrig har, skulle jag startat betydligt tidigare och från början kört ännu längre bort till ställen jag vet (misstänker i alla fall) var de stora gäddorna bor. Okej, en i mer godkänd storlek blev det åtminstone.
Jag vågade inte stanna ute längre än till halv-tolvtiden heller för jag hade ingen solkräm med mig.