15-07-22

Onsdag

Första semesterfisket

Eller "Sörjigt värre", eller "Kort morgonraid" eller kanske ingenting alls egentligen.

Men som jag ibland påminner mig själv och eventuellt andra är det här en dagbok och som en sådan måste man skriva ner en hel del självklarheter. Som vädret den här sommaren. Hitills i alla fall. Och här i Blekinge förstås. Att den här sommaren är den värsta i mannaminne. I alla fall i mitt och som mannaminnen har en tendens att vara, ganska korta.

 Eftersom det handlar om fiske är "värsta" att det hela tiden blåser för mycket. För mycket för det båtfiske jag vill bedriva åtminstone. Och de dagar jag vill fiska.

Och suck, så här mitt i sommaren finns det tyvärr inte alls många ställen lämpade för vadningsfiske. De få ställen som är bra vill jag ju inte slita på för ofta. Med "bra" menar jag i första hand vadningsbara och fritt från ålgräs och folk. Och när vinden så gott som alltid är väst-sydvästlig här krymper ställena samman ännu mer.

Så idag när jag skulle befiska ett sådant mötte mig den här synen:

Det var som en matta av de där veritabla spärrballongerna som effektivt fördärvar fisket. Det är ett slags alger eller sjögräs jag inte vet vad de heter. Jag gjorde faktiskt en sökning på dem men hittade inte rätt växt. I alla fall växer de upp till ytan och ger små vita blommar.

Man ser dem på vissa ställen år från år men här kom de som en negativ överraskning för mig. Då hade jag gått en lång bit och den sista kämpat mig fram längs stranden genom en djungel av vass och gräs ibland högre än mig själv. Ja, sannerligen tillhör det inte vanligheterna att jag brukar ut och vada i slutet av juli och därför visste jag inte att den sorten växte just där. De har en imponerande längd för där ute där en del växte, måste det vara cirka två meter djupt.

Men, visade det sig, lyckades man lägga kasten längs med eller i luckor så fick man ofta hugg. Av gäddor. Okej, ibland fastnade man i sådana som ännu inte hunnit upp till ytan eller som man inte såg. 

Skulle förresten tro gäddorna var ganska säkra där för spinn- jerk och vanliga semesterfiskare men mot flugspö, flytlina och zilvarzara hade de ingen chans!

Nu rörde det sig inte om några större gäddor idag. Inte ens någon fyrakilos fick jag. Men attans så trevligt det var i alla fall.

Det första stället var väldigt kort. Och egentligen lite för djupt nu vid högvatten men gäddorna stod tätt där. Vilket de brukar. Men väldigt sörjigt:

Nå, jag vandrade vidare till en annan del av samma sträcka där det blev betydlgt lugnare. Så gott som helt tomt på fisk. Fast även på det där långa sjögräset. Men även det är trevligt att bara vada och kasta. Kasta och vada på lagom djup och bara liksom njuta av själva tillvaron. Jag visste nämligen att kommer jag bara förbi det där landmärket där borta, ökar chansen till gädda betydligt. Där fick jag också ett par till mot slutet. Och missade en eller två som kanske skulle vägt omkring fyra kilo.

Mitt eget fel, får jag lite skamset erkänna. Lat som jag är lät jag bli att byta fluga nämligen. Gör jag det tvingas jag nämligen reparera två flugor när jag kommer hem. För så är det att när wiretafsen krullat sig över en viss grad, fäster kroken sämre. Det är ett problem. Samtidigt blir flugans gång i vattnet mer slingrig och lockande om tafsen bara är lite böjd. Men blir det för mycket tror jag gäddan missar lite när den hugger.