15-08-10

Måndag

Shit happens

Egentligen har jag inte så mycket att klaga på fast lite ändå skyller jag på smhi. Sjöväderprognosen för idag löd nämligen "växlande vind". Det brukar innebära så gott som helt vindstilla, framför allt på morgon och förmiddag och så lite sjöbris framåt middagsitden. Precis som det ska vara när det (äntligen) parkerat ett högtryck häröver. Även inne i stan, på Långö, såg det hyggligt ut så körde förstås iväg.
Runt lite mer än halva Borgmästarfjärden ligger det en hel massa hus. Både hyreshus och villor. Klockan var väl lite innan 05:30 när jag körde genom Långöbron och över nämnda fjärd. Med rejält bullrande motor. Det tar väl 5-6 minuter.
Vid den tiden är det också som allra tystast. Jag tänkte att nu väcker jag en hel del folk som sover med öppet fönster. Nu när det äntligen är lite sommarvärme. Jag och måsarna. Men jag antar det ingår i priset när de fått betala lite extra för det är sjötomt och havsnära.

Vattenståndet är inte så viktigt vid båtfiske även om jag automatiskt kollar det ändå. Rätta mig gärna om jag har fel men jag tror inte det en enda dag varit under det normala den här sommaren. I så fall bara kortvarigt under några timmar. Jo, viss betydelse har det för det finns gott om grynnor och stenar och även om jag vet var de flesta finns måste man veta hur vattenståndet är så man kan parera för det.

Vindar på nord är luriga. Ju längre från land man kör, desto mer växer vågorna. Eftersom man då kör i medvind märker man heller inte blåsten.  Äsch, tänkte jag, det är bara morgonbrisen. Snart avtar den och det blir lugnt, varmt och skönt. Istället ökade den.
Äsch, tänkte jag , jag kör in i lä bakom den där ön. Istället vred sig vinden mer till ost-sydost så inte blev det lä där inte. Bara lite halvlä.
Fast visst gick det att fiska. Fast det blev jobbigt och man drev snabbt. Hela tiden fick man se upp så man inte drev på en sten eller iväg åt fel håll. Och ständigt fick man parera med årorna.

Jag hade ju planerat att äntligen kunna fiska av alla de där allra yttersta skären och djupt liggande grynnorna med den snabbsjunkande linan och hade därför med mig två riggade spön. Men det spöt använde jag inte alls. Inte vågade jag mig ut från själva kustens i alla fall något tryggare halvlä inte.

Framåt tolvtiden var jag färdifiskad. Var ganska trött för det var extra jobbigt med blåsten och allt roende. Sedan när jag kom hem upptäckte jag till min stora förtrytelse att vinden avtagit nästan helt! Här förresten en bild jag tog på hemvägen:

Ett gäng (tror jag) tyska kanotister på långfärd. Någon sa nämligen hej med tysk brytning när vi möttes och jag såg de var ganska väl utrustade. 

Nu till själva fisket:
Tja, ganska bra faktiskt. Först vill jag påpeka att kameran ljuger. Lite åtminstone. Jag tror det har att göra med dess stor brännvidd. 70 grader om jag minns rätt. Nu pratar jag om min Contour videokamera som jag har fastsatt i fören och står för de flesta filmsekvenserna. För under själva fisket tyckte jag att flera av gäddorna var större i verkligheten än sedan hemma, när jag kollade på filmsnuttarna.
Återigen; det handlar bara om några hekto hit eller dit men för säkerhets skull bokade jag alla fyrakilosgäddorna till 3,5 kg. Jag satte igång kameran så fort jag fick på en i den viktklassen vilket var ganska ofta. Man vill ju inte få rykte om sig att överdriva vikten på gäddorna. Men om jag vägt alla fyra tror jag de skulle hamna i spannet 3,6-4,2 kg.
Förresten luras de vanliga ögonen också lite. När man har en lite större gädda på och då och då ser skymten av den, är det inte förrän man har den precis intill båtkanten man verkligen ser hur stor (eller liten) den är. Det är många gånger jag tänkt att "åh, är den SÅ stor!"

Och dagens rubrik då? Vad syftar den på; vädret? Nej, utan nu får jag be alla gäddor så mycket om ursäkt. Jag förlorade nämligen två (2) gäddor genom att linan gick av. Så två gäddor simmar nu omkring med var sin zilvarzara i käften.

Den första var naturligtvis den största också. På minst fem kilo. Det är den första scenen i videon. Jag var på väg att stolt lyfta upp den ur vattnet och triumferande hålla upp den framför kameran när det unika hände att jag råkade få en slinga av nylontafsen om ett par fingrar. Gäddan var inte det minsta trött utan satte av i en rusning. Det blev stumt och snapp, gick 0,35-linan av. Det hände blixtsnabbt och fanns inget jag kunde göra.

Den andra gången var det en i 3,5-4-kilosklassen som tuggat sig igenom wiretafsen som gick av. Efter varje gädda kollar jag den för att se hur hållbar den är. Att plastcoatingen lätt skavs av är en sak och den blir krullig men så länge själva wiren inte liksom trådar upp sig, går ju flugan att använda. Men här lyckades gäddan trots allt skava av wiren. Som sagt, shit happens. Det är sällan sådant inträffar och så idag två gånger. Men får man trösta sig med, bättre ha en liten #6 Kamasankrok i munnen än en stor megawobbler med flera stora trekrokar.

Den händelsen finns också med på videon i några sekunder.  Jag har inte heller tagit med själva kampen utan bara när jag lyfter in fisken. Annars hade filmen blivit närapå som en långfilm. För de här gäddorna bjuder verkligen hårt motstånd länge!

Så trots blåsten hade jag ett bra fiske. Fast även lite på grund av. Om inte annat täcker man större områden snabbare. Tilläggas kan att jag även såg flera andra i samma storleksklass. Dock inga riktigt stora som förra gången. Men nästa år! Oj, då har alla de här fyrakilosarna säkert växt till sig ett eller två kilo.

 Nu när jag håller på och skriver detta och redigerar videon fortsätter sommarvärmen men även den ostliga vinden. En väldigt frisk sådan som gör att jag håller mig iland.