15-08-25

Tisdag

Tvåkilosdagen

eller

Två sätt att bli blöt på

Eller "Äntligen på med vadarna!"

Fast det ska jag egentligen inte säga för jag hade gärna ägnat mig åt lite mer båtfiske. Men det visar också på dess största nackdel, åtminstone när det gäller mitt sätt att flugfiska från båt; nämligen hur extremt beroende av vädret jag är. Med väder avses här enbart vinden. Den här sommaren har det blåst extremt mycket här i Blekinge tror jag alla är överens om. Och som jag tycket, de senaste veckorna åt fel håll också.

Det är väldigt länge sedan jag varit ute nu. Okej, jag var ute en dag med båten för ett par veckor sedan men då ägnade jag mig mest åt ick-fiskande. Körde omkring lite inomskärs, ankrade upp och läste och solade lite. Visst, hade ett spö med mig och kastade lite men det blåste för mycket för att det skulle vara njutbart. Så den dagen räknas inte.

Det är som sagt svårt att hitta bra vadningsställen vid ostlig vind så här på sommaren även landbaserat. Men chansade lite och nu när skolorna börjat står många sommarstugor tomma. Det kändes verkligen skönt att vada ut, repa ut lina och börja kasta. Stod vid någons brygga och badstrand på en privat tomt, får jag erkänna. Men då var klockan halv sju och det verkade obebott och på någons brygga ställer jag mig aldrig och så fiskade jag mig bort från själva tomten. För att komma förbi den här bryggan måste jag nämligen gå upp på land; på en tomt men det får man faktiskt enligt allamansrätten.

Och som jag fick fisk!

Men det märkliga var och det höll i sig hela fiskedagen att så gott som samtliga var magra. Inte utmärglade men i jämföresle mot tidigare i år och de jag fått från båten utomskärs, var det en markant skillnad. Var det därför de högg så ivrigt? Eller finns det inga svartmunnade smörbultar här? Det går knappt att skylla på att det varit så varmt i vattnet att de tappat matlusten.

På tal om skräckfisken smörbult fick jag en bild från en kollega på en som en gädda spottat ut. Än har jag inte sett någon med egna ögon, varken död eller levande. Antingen beror det på att deras förekomst är våldsamt överdriven eller att de endast finns på djupare vatten än 1,5 till 2 meter. Annars skulle jag definitivt upptäct några när jag vadar. Jag kom på att nästa sommar, om det blir varmt i vattnet, skaffa cyklopöga och dyka. Spana och leta och ta kort eller filma dem. Men som sagt, det måste vara ordentligt varmt i vattnet då om jag ska våga.

Så över till det här att bli blöt när man är ute och vadar. Givetvis menar jag inte de självklara sätten att det regnar eller man plurrar. Eller att vadarna läcker. Det ena sättet inträffar då och då men idag extra många gånger. Nämligen när man står nästan upp till midjan i vattnet, har en gädda intill sig och ska lossa den. Och så smäller den till med stjärtfenan och sticker och därvidlag stänker upp en ansenlig mängd vatten i ansiktet. Det hände flera gånger idag. De är ordentligt pigga de här tvåkilosgäddorna nämligen och kanske hade jag lite för bråttom att ta loss dem.

Bäst jag stod där och fiskade upptäckte jag den här synen en bit ut:

Oj, som den for fram! Hit och dit och fram och tillbaka. På högsta speed, verkade det som. Alltid kul att kolla på och så ger de bra bilder. Men även annat.

Bäst jag stod där och fiskade hände något märkligt. Jag liksom kände hur det sög utåt. Vattnet droooogs liksom undan... Och så upptäckte en hög våg som verkade komma från ingenstans. Högre och högre växte den upp med fräsande skum överst och närmade sig snabbt. Jag blev skitskraj får jag erkänna. Skulle jag klara den eller välta kull med bena upp i luften?
Jag stålsatte mig och beredde mig på det värsta. Jag befann mig ganska nära en stenhäll och svallvågen var på väg att precis bryta där jag stod. Så stötte den mot mig högt upp på bröstet med full kraft. Jag tror jag lyfte lite från bottnen men lyckades i alla fall hålla mig på benen. Vattnet stänkte ner mig ända upp till halsen och blötte ner västen och en ansenlig mängd rann ner, in i vadarna. Jag kände hur byxorna och fötterna blev blöta.
Vågorna fortsatte att komma men jag backade undan in på grunt vatten i trygghet. Men det värsta var att vattnet grumlades våldsamt upp. En massa tång och sjögräs virvlade upp och till sist fick jag  gå någon annanstans.

Då gjorde jag ett oväntat strandfynd:

Som jag tolkar det; en ilandspolad, inplastad karta. Eller sjökort över den del av skärgården jag befann mig i snarare. Den verkade oskadd så jag tog hand om den. Undrade lite hur den hamnat där. Kanotister på långfärd? Som också råkat ut för en liknande mini-tsunami som jag nyss? Eller den kanske bara blåst överbord.

Så inträffade det där som jag avskyr. För att komma till nya områden vandrade jag en bra bit. Kämpade mig igenom hög vass och vildvuxet buskage för att komma till nästa vik. Så när man varm och andfådd äntligen kommer fram upptäcker man att det är upptaget. En båt med ett ett två sportfiskare i. Som ivrigt kastade med sina haspelspön. Visst, de har lika stor rätt som jag att vara där men jag behöver ju inte tycka om det. Det var bara att vända om och gå tillbaka.

Men var tog min fyrakilosgädda vägen? Jag tycker jag har rätt till åtminstone en. Såg inte till en enda idag. En fiskedag som inte blev så lång. Att jag blev lite blöt gjorde inte så mycket. Kläderna sög upp det mesta och det är ju varmt både i luften och vattnet. Jag skyller lite på att jag så att säga blev bortkörd från två bra ställen. Sedan tillkommer att när man bara får precis fullt med tvåkilosgäddor tröttnar man (jag).