15-09-12 Lördag
Ännu mer fejkat LIVEFlugfiske eller En ful fisk
Ja, även idag blir det en video som illustrerar hur dagen var. En video som hade kunnat bli ännu bättre än den blev. Suck, det är inte lätt att göra allting själv. Men först ett strandfynd: Jag såg det lyste gult inne på stranden och trodde förstås det var ett
flöte till nät. Men det var den första fotbollen jag hittat. Jag lät den
ligga kvar för den kunde jag inte ta med mig. Och vad skulle jag med en
fotboll till? Jag vet inte heller om det var en, så att säga äkta fotboll
eller en billig plastkopia. Osökt kommer jag in på lite utrustningsproblem. Eller synpunkter. Jag
har ju använt de här andasvadarna med neoprenstövlar i cirka ett år nu.
Och varit i stort sett mycket nöjd. De klarade ju till och med vintern
utan att jag frös ihjäl. Men nu börjar de ge sig lite. Först var det sulan
på ena stöveln som började glappa. Okej, på med lim och så var det
åtgärdat. Det höll några gånger men så en dag började det kännas lite
konstigt undertill och hela sulan ramlade av. Det var förr-förra gången
jag var ute. Tog hem sulan och lät den torka. Inhandlade en tub Karlssons
Klister. Tänkte att det duger nog och är billigare än Liquisol. Höll till
ute i garaget och klistrade och limmade. Det var faktiskt inte så lätt.
Gjorde det i omgångar och till idag var det torkat och klart. Och sulan
satt på som den skulle hela tiden. Men vad halt det kändes just under den
foten, tyckte jag ett par gånger. Jag har väl inte...? Men så var det blixtlåset. Det där stora och breda mitt på. Det hade blivit ett litet kink på det som det varit svårt att ta sig förbi. Man fick ta i ordentligt. Så nyligen gick det helt sönder ungefär mitt på. Nu kan jag bara dra ner det halvvägs och sedan är det totalstopp. Och där glipar det. Visst, det funkar men jag får liksom åla mig in i vadarna. Plus att där läcker de. Fast vanligtvis vadar jag inte så djupt. Men nog känns det som det snart är dags att skaffa nya. Hård ostlig vind idag så det gällde att hitta en läsida. Det är svårare än vid västlig vind häromrking, tycker jag. Det började med en svit ordentligt små gäddor. Men vid slutsummeringen stod klart att idag blev det nog en av årets bästa fiskedagar för mig vad gäller stora gäddor. Eller okej, "stora" gäddor. Plus en hygglig bild av hoppande gädda: Den där fula fisken visar jag inte. Trots att jag filmade den och det
blev hyggligt bra. Också det en gädda som nosade på femkilosstrecket. Men
det var en så kallad kräftgädda. Och en riktigt ordentlig sådan. Jag har aldrig sett en så stor blaffa
någonsin. Jag vill inte ha igång den där debatten om vad man egentligen
ska göra med dem. Det florerar massvis med tvärsäkra omdömen om det
nämligen. Gärna olika. Oftast uppmanas man att slå ihjäl dem och på
Norrlandsmanér slänga in dem i skogen. Det har jag sett nu i tja, vad blir det? En himla massa år i alla fall. Ibland lite färre och ibland lite fler. Och än har jag inte sett en enda kräftgädda ligga död på botten. De om några, borde ju synas ordentligt ju. Då så, nu över till filmen. Ja, det har blivit ovanligt många den sista tiden. Men det rent filmtekniska... Det är inte lätt. Och på en del ställen går det inte alls, beroende på hur långt utvadad man står och hur det ser ut inne vid stranden. Det allra bästa är när jag kan använda bägge mina kameror. Ännu bättre är att kameran blir påslagen och man inte bara tror det. För det hände ett par gånger idag. Det värsta är att det märker man inte förrän man kommit hem och ivrigt ska kolla på PCn när man laddat över filerna. Hallå, var är u-bilderna på den största gäddan? Det är för mycket som händer samtidigt när man ska sätta igång att filma. Dels hålla reda på spö och vilt kämpande gädda med ena handen. Dels vada fram till en lämplig sten att sätta kameran på och så dels få fram kameran och försöka placera den på stenen utan att den trillar ner. Med en hand. Idag trodde jag den skulle blåsa ner i vattnet för det var friska vindar. Men ett par gånger misslyckades jag att få igång den lilla kameran. Hela tiden glömmer jag eller struntar i att väga dem. Det måste jag bli bättre på för jag undrar om jag inte tog till i underkant idag på bägge de stora gäddorna. Något hekto i alla fall...
Detta händer nu! Ha, vem var det som fick rätt och vad var det jag sa? Läste nyss en
notis om vår vän, den svartmunnade smörbulten. Hädanefter kallad
s-smörbulten. Eller svartbult? Nå, nu har man upptäckt att torsk och
abborre äter dem med god aptit. Varför vår allra glupskaste, främste och
finaste rovfisk gäddan inte nämndes i sammanhanget vet jag inte. Enligt
någon rapport från Polen, där den kommer ifrån, eller först upptäcktes i
Östersjön, ursprungligen härstammar den ju från Kaspiska Havet, skulle
ökad förekomst av torsken därstädes bero på att de börjat äta
s-smörbulten.
|