15-10-03

Lördag

Värsta Sommardagen

Och tyvärr slog inte mina förväntningar in på en lite större gädda idag. Inte ens en fyrakilos även om två var och nosade på den i alla fall ganska godkända vikten.
Lite skyller jag på en hel del små, yttre omständigheter:

Kanske inte så mycket på det fina sommarvädret i sig utan mer på att det var lördag och alla som hade en båt kvar i sjön skulle ut och fiska eller bara köra omkring. Lite diskret av mig som jag är gick jag undan och tvingades avbryta fisket där jag för tillfället befann mig ett par gånger. Även från landsidan strömmade folk och hundar till i stora mängder vilket ju förstås var förväntat en dag som den här där det knappt varit så varmt en dag på hela sommaren. Jo, ett par, tre dagar i början av juni då det rådde tropisk värme.
Några tände till och med eld och började grilla. Redan vid halv-åttatiden på morgonen! Det var lite oväntat.

Jag fortsatte alltså med mitt löjliga gäddflugfiskeexperiment idag. Bundit upp ett par superlätta zilverzaror till. Eller ska jag kalla dem Zpinkezaror?
Nä, det behövs inte. Definitionen på en äkta zilverzara är ju att den är bunden på ett visst sätt; inte hur stor, tung eller lång den är. Plus att silver dominerar färgmässigt. Ska den likna något är det ju en sill eller strömming.

Jag har fått en hel del arga reaktioner på att på bilderna verkar det blå dominera och jag anklagas för fusk och närmast varumärkesförfalskning. Men jag kan lugna alla med att det får man faktiskt göra. Några strån både blått och grönt är faktiskt tillåtet. Det är märkligt hur det slår igenom färgmässigt med bara så lite. Men sill och strömming kan faktiskt vara lite blå-grön-skimrande om man nu är anhängare av teorin att fiskar ser färger på samma sätt som vi.
Vilket jag inte tror det minsta. 

Visst, söker man på nätet efter fiskars färgseende finns det arter som påstås ha det och arter som inte har det. Men jag antar att man bara kan påvisa att fisken i fråga kan skilja mellan olika färger men hur de upplever dem går näppeligen att veta. Själv tror jag att de mer går efter konturer, former och rörelser när de ska upptäcka och identifiera sina byten. Att de ser till helheten snarare än de grottar ner sig i detaljer. Så den där wobblern som exakt ser ut som en liten gädda, abborre eller vad man nu vill efterlikna, tror jag är mer ägnad att lura köparen än gäddan.
Vad jag också förstär är gäddan som rovfisk opportun. Det vill säga blir inte präglad på bara en viss sorts byten som exempelvis en öring i en å. Nä, gäddan tar det som passerar förbi. Allt som rör sig och är mindre än den själv. Typ. Fast inte alltid och i alla lägen ska också sägas. Så lätt går det inte.

Jo, det som jag tycker är allra mest irriterande och som jag gärna skyller på när fisket inte går så bra är när vattnet stiger mer än jag förväntar mig. Som idag. Den nordvästliga vinden orsakade att där jag tänkt vada omkring fick jag vända och inte komma ut tillräckligt långt. Jag planerar ju lite grann och tänker att först prövar jag där och därefter går jag dit. Och när det inte funkar blir jag sur och grinig.

Annars har jag inget emot att fiska i strålande solsken och svag vind. Det är bara skönt och fisk brukar jag få ändå:

Jag har stött på en del fototekniska problem när det gäller min flugbindningsvideo. Jag vill ju att den ska bli lika proffsig som exempelvis Niklaus Bauers trevliga filmer. Det är bara att söka hans namn plus youtube. Han har flera stycken. Bra videor men katastrofala flugor. Tycker jag. Det är så mycket glitter på en enda fluga det skulle räcka till att täcka Londons enorma julgran på Trafalgar Square! Och ändå bli över till ett dussin av mina zilverzaror. Och så det där fullkomligt överflödiga två-krokssyndromet. Först en jättekrok och så en liten efter i ett snöre. Eller wire om man ska vara noga.
 Ibland är hans gäddflugor till och med försedda med blysänken! Nu har de också börjat med några slags plaststjärtar, har jag sett.
Men varför laga någonting som inte är trasigt? Varför sätta ett femte hjul under bilen? Men vill man det får man förstås göra det.
Det ryktas om men behöver ju inte vara sant, att nästa steg blir att fästa tre trekrokar längs med wiren och längst fram en sked.

Idag sträckte jag tafsen med mitt klass 4-spö. I motvind. Även om den var ganska svag. Okej, spöt är egentligen för linklass 4-5 men det är ju coolare att kalla det för en ren fyra.

En annan artikel om gäddflugfiske i Svenskt Fiske träffade en av mina ömma punkter. Den om fiske i stadsmiljö. Flugfiske efter gädda. I många år har jag mer eller mindre lovat att i höst minsann, då ska jag äntligen göra slag i saken och befiska vattnen runt stan. Men inte gör jag det. Så ett löfte om att jag ska göra det i år blir inte så mycket värt tyvärr. Men ambitionen finns. Det är just att stå där och hålla på och vifta med ett flugspö och riskera att få folk, bilar, bussar, hus, barnvagnar, cyklar och hundar i bakkasten som hindrat mig. Jag känner ju till flera bra ställen där jag garanterat skulle få fisk, det är inte det.
Nyss var det en på jobbet till exempel som meddelade att hen sett sju eller åtta gäddor stå och sola sig längs en kaj. Vi får se om det blir av. En blåsig och duggregnig tidig förmiddag i slutet av den här månaden eller i november kanske...?
Min klass-4-utrustning med sitt korta spö och WF-lina gör ju att jag inte behöver så långa bakkast heller.

Givetvis var det ett skämt det där att folk skulle höra av sig med synpunkter på hur jag binder min fluga.