15-10-13

Tisdag

Tur och otur

Eller bra eller dåligt? Slump eller skicklighet? Ja, idag blev det en ordentlig misch-maschröra av alltihop.

Låt mig först säga att dagens dagboksblad nog enbart har intresse för sådana som känner till Trollemölla i Degerberga och själva fiskat där. Där råder ju alldeles speciella omständigheter.

Den största oturen var definitivt vädret. Som jag önskade att allt det här regnet kommit i förra veckan eller tidigare och då varit lite ihärdigare. Jag var ju här med Nättrabyklubben den 29 augusti och klagade redan då högljutt över hur lite vatten det var i den nedre dammen. Och idag var det ännu lägre! Säkert minst ytterligare en halvmeter.
Mycket riktigt sa Per som håller i det hela, att där går det knappt att få fisk där och han släpper merparten i den övre dammen.
Där på morgonsamlingen hade jag lite tur, eller vad man ska kalla det. För han, Per alltså, undrade om vi ville ha en timmes lunchuppehåll eller kanske bara en halvtimmes? Då högg jag snabbare än en regnbåge tar en fluga: "En halvtimme!"
Eftersom ingen protesterade blev det så.

Gjorde väl ändå några kast vid starten i Nedre men mycket riktigt var vattenståndet löjligt lågt så efter en liten stund förenade jag mig med alla andra uppe vid den övre dammen. I regnet.

Och hade turen att så gott som genast få den här:

Säkert var det slump och tur i förening som gjorde det och med det var ju dagen räddad. Så ner till vindskyddet, väga och rensa och lägga i kylväskan. Och glad i hågen tillbaka upp till övre dammen. I regnet.

Idag var ju så kallad öppen dag där vem som helst kan få tillträde. Det vill säga om man är snabb att boka. Så det var ingen jag kände. Och hade jag växlat några ord med någon kände jag inte igen denne sedan. Alla var ju helt regnklädda med huvor och såg likadana ut. Precis hela dagen. Och hur kul var det att stå där när ingen fisk visade sig? Inte mycket.
Jag som hade förberett mig noga för torrflugfiske. Inte funkade det idag. I regnet.

Jag hade även planer på att använda mitt lätta, nygamla Super Pulser-spö framåt eftermiddagen då fisken brukar börja vaka. Men med det blev inget av.
Och min trebenta sittpall kunde jag heller inte använda. Visst, jag hade regnkappa med mig och vattenfrånstötande byxor. Som jag till och med sprutat på extra impregneringsmedel på. Men, började jag märka, de läckte in på sina ställen .Vattnet rann ju av längs med jackan och droppade ner på byxorna som inte tålde det i det långa loppet. Så jag misstänkte starkt att då var det inte bra att sitta ner. Att det skulle regna precis hela dagen var jag absolut inte förberedd på.

Men! Bäst jag stod där i regnet tänkte jag till lite. Jag vet ju att gäddorna gärna går in på väldigt grunt vatten just när det regnar. Även på sandbotten. Just för att de känner sig trygga. Kan det möjligtvis även förhålla sig så med regnbågar? Absolut värt att prova.

Kolla in så det såg ut idag:

Jag har aldrig förr sett så lågt vatten. Så jag gick dit. Ut på sandudden och hade fritt kastfält ut över en stor del av Nedre Dammen. Satte på en gammal hederlig vit sara. Mycket riktigt. Ibland såg jag spåren av riktig fisk. De där stora svallvågorna. Som buktade upp ytan men utan att bryta igenom den. Jag fiskade precis som när jag fiskar gädda. Långa kast och tog in flugan snabbt. Spänningen steg Och snart: Hugg!
En våg växte upp precis bakom flugan och fast fisk. Den tog helt nära land på nog inte mer än ett par decimeters djup.

Äh... Där gjorde jag en ful grej... Visst litar jag på min Kamasan metkrok men varför ta några risker? Jag utnyttjade att den tog så nära land och ja, ni ser själva hur det ser ut på sandbanken. Jag bara drog in den där och försiktigt baxade jag upp den så pass att jag med ett handgrepp fick tag på den och bar snabbt upp den på säker mark:

Detta är ju Trollemölla och varje hugg guld värt, som sagt. Och den adrenalinkick som en lång drillning medför tyckte jag att jag kunde klara mig utan den gången. Där stod jag helt ensam där nere medan alla andra stod där uppe. I regnet.

Regeln är att så fort man fått en fisk ska man lämna sin plats och gå bort till vindskyddet och ta hand om den. Vilket jag förstås gjorde. Sedan återvände jag till sandudden och fortsatte. Mycket spännande och kul fiske. Långa stycken var det tomt men så gjorde någon en lov däromkring. Då gällde det. Oftast ignorerade de flugan men ibland följde de efter. Precis som det brukar vara där. Så plötsligt verkade samma scenario upprepa sig. Precis när jag gjorde mig redo för nästa kast, växte en våg upp bakefter flugan. Samma vita sara. Men alldeles för nära! Jag förde spöet bakåt så inte flugan skulle stanna. Längre och längre bakåt tills det inte gick längre. Då först tog den! Men jag kunde inte göra det minsta motryck. Då hade jag spöet över ryggen nästan ända ner i marken bakom mig och hann inte greppa tag i linan med handen. Så den lossnade.

Efter det blev det en lång dödperiod. Nå, jag gick väl upp till Övre Dammen och trängde in mig bland de andra. I regnet. Utan att det hände särskilt mycket. Visst, det togs en del fisk även av de andra förstås. En på 7 kilo. Så blev det lunchuppehåll.

Jag hoppades verkligen att regnet skulle upphöra och på en solglimt. Men icke. Fukten trängde igenom byxorna alltmer. Men samtidigt var det regnet som gjorde att de stora regnbågarna tog sina rundor över det grunda området då och då och jag växlade mellan sandbanken och Övre Dammen hela eftermiddagen. Hade bud på nummer tre som högg och var på ett par sekunder men släppte. Hur kunde det ske? På Kamasan. Jag blev alldeles ställd och bara stirrade på kroken. Nej, inget fel på vare sig vinge eller krok. Detta förstås i Nedre Dammen.

Man fick fiska till kl 17. Men, kände jag, att köra hem i mörker och regn är ingen höjdare. Jag hade två fina fiskar redan och bestämde mig för att försöka komma iväg inte en sekund efter kl 16. Och tja, det tar väl cirka en kvart att packa ihop och bli klar.

Den sista kvarten stod jag vid Nedre Dammen precis vid den stora stenen för jag hade märkt att det fanns några djupere hålor mellan sjögräsbankarna. Plus att det rörde sig en där ute. Men ingenting hände. Tittade på klockan då och då. Nej, nu fick det vara nog, tänkte jag när hon var kvart i fyra, det här får bli sista kastet. La ut det och började veva in. Och upptäckte en svallvåg som närmade sig flugan bakifrån i rasande fart!

Det var den här:

Kanske det märkligaste var att jag packade ihop när jag rensat den. Istället för att skynda tillbaka och försöka få den sista och fjärde. Men jag tror det var rätt beslut och ångrade mig inte. Man kan inte utamana turen hur långt som helst.

Så vad var tur eller slump idag? Otur? Skcklighet? Inte lätt att reda ut. För det som var det allra värsta med dagen och som jag verkligen hatade; det långvariga regnet utan uppehåll var ju det som gjorde mitt fiske så kul, givande och spännande.

Det där med skicklighet är nog snarare vana. Att man fiskat här förr. Det underlättar. Och förvalta sina hugg. För de blir oftast inte många ens under en hel dags fiskande. 

Suck, Trollemöllafebern släpper inte sitt grepp. Får se hur det blir nästa år.

Många goda och nyttiga fiskmiddagar kommer det i alla fall att bli nu framöver.