15-10-21

Onsdag

Närapå vädersensation idag

Ja, i dag får väl vädret ståta som huvudrubrik. Det hade blåst färdigt. Luften tog slut. Helt vindstilla. Hela dagen. Total bleke. Att det kan vara lugnt på morgonen har väl hänt förut i år men hela dagen. Det är sensationellt. Nu menar jag fram till tolv-tiden så länge jag fiskade. Inte sedan de två-tre första dagarna i juni har det mig veterligen inträffat i år.

Ibland uppstår hinder när man ska ta sig till sina fiskeställen. Här ett gäng ordentligt tjurskalliga individer som gett sig attan på att ställa sig i vägen för mig:

Ordentligt koordinerade var de också. Det verkade som de hade ett horn i sidan på mig. Eller önskade de hade det... Jag funderade på att göra en kovändning. Men det ska mer till att hindra mig från att fiska än galna kor. Med spö och vadarstav viftande gjorde jag en tjurrusning rakt igenom flocken.

Okej, där skämtade jag lite. Jag öppnade grinden försiktigt och pratade lite med dem och då flyttade de på sig. Även om det kändes lite nervöst.

Nå, så här såg det i alla fall ut när jag började fiska. Kolla in hur kolugnt, höll jag på att säga, det är:

Spegelblankt, mest sandbotten och grunt; kan det vara något?
Jag tror nog många inte skulle tycka det. En del skulle nog inte ens vadat ut och försökt. Men jag tycker det bara är kul. Dels uppstår en skön känsla av stillhet och lugn. I själva fisket brukar en speciell situation uppstå. Ja, man måste förstås röra sig ytterst försiktigt men det roliga och spännande blir när man ser gäddorna sätta fart mot flugan. Om det finns några där i närheten förstås.

Och det är en lustig grej. Ta det här stället till exempel. En stor vik eller möjligtvis fjärd. En flera hundra meter lång sträcka där det ser exakt lika dant ut. Exakt samma bottenförhållanden och djup. Så hur kan det komma sig att alla gäddor samlar sig på samma cirka 30 - 40 meter?

Det här stället klassar jag som ett B. Det vill säga jag kanske fiskar här ett par, tre gånger på ett år. Men varenda gång, under åtminstone 20 års tid stämmer det. Där finns de men inte där och inte där och inte där. Det är ett litet fiskemysterium som jag inte har något bra svar på. Det är ju inte sant till 100% för visst kan man få enstaka gäddor utanför det området men till 75% är det så.
Idag stod där cirka 10 gäddor inom området varav jag fick och återutsatte cirka hälften.  För alla fullföljde inte attacken men det roliga är ju att se hur det plötsligt uppstår en vågrörelse som mer eller mindre snabbt, mer eller mindre målmedvetet skjuter fart mot flugan. Vilket också gjorde jag hann dra undan den innan, för idag var samtliga väldigt små.
Men precis som på alla ställena; man vet aldrig var de stora har sin gång. Ja, med vissa undantag förstås.

Fast allt var ju inte supertrevligt förstås. När det är så stilla och lugnt hörs ju allt annat buller och maskinljud extra tydligt. Och var man än är verkar det pågå olika verksamheter. Även trafikbuller förstås. Värre var att jag inte hunnit få de nya vadarna. Så ena vadarstöveln fylldes så sakteliga med vatten.

Så blev det dags för ställe nummer två:

Också ett B-klassat område och premiär i år för mig. Precis när jag kom dit krusades vattenytan lätt. Åh, tänkte jag, nu blir det nog lagom vind för trots allt, blir ju fisket ett snäpp bättre i lite vind. Men den svaga brisen ångrade sig och det blev åter stiltje.

Men hoppet om att äntligen få en femkilos växte faktiskt. För flera var på gränsen. Så där mellan tre men inte upp till fyra kilo. Så varför kunde det inte finnas en ännu större?

Men återigen är det inget big deal för mig. Det är sant! En del var väldigt pigga och starka och även det kan man fundera över. Varför vissa bara låter sig ledas in och verkar tycka att "jamen ta loss mig då någon gång, så vi får det överstökat" medan andra får för sig att jag ska slå ihjäl dem och kämpar förtvivlat.

Det bästa är förstås att de sitter som på bilden ovan. Alltså så att man knappt behöver ta i dem och lyfta upp dem utan bara ta tag om det röda på flugan med tumme och pefinger och med ett enkelt handgrepp lossa kroken.

Minst lika ofta brukar det se ut så här:

Men i de allra flesta fallen då brukar det räcka med ett lika snabbt grepp med peangen om det röda på flugan och därmed lossa kroken. Med en rysning brukar jag då tänka på dem som fiskar med stora jerkbaits och liknande med flera stora trekrokar. Nog minns jag hur det var när man fiskade med wobbler och skulle släppa tillbaka de minsta. Först lyckades man ta loss en trekrok. Så sprattlade gäddan till och fäste en annan eller ibland två. Så fick man börja om från början. Hade man riktig otur fäste en trekrok i handen.

Här en överraskande upptäckt:

En plattfisk av något slag. Trodde först den var död men det var den inte.

Dagen efter blåste det åter kuling eller näst intill. Västlig som omväxling. Likaså kom de nya vadarna då. Och minsann; nu har de äntligen lagat vattenståndsmätaren ute på Tjurkö.