15-10-31

Lördag

En vågad historia

Det var ett tag sedan jag skrvit i min fiskedagbok och det beror nog främst på att sist jag var ute gick jag bom. Ja, hur underligt det än kan låta fick jag inte upp ens den allra som minsta lilla gädda. Vad det i sin tur kan ha berott på vet jag inte riktigt. Shit happens? Jag hade en dålig dag? Gäddorna hade en dålig dag?

Förmodligen en kombination plus att jag var på fel ställen vid fel väder. Det blåste nämligen en ganska frisk nordväslig vind som medförde stigande högvatten. Det var måndagen den 26/10. Visst, några kontakter hade jag och såg några gjorde jag ju också. Lite extra synd egentligen för då använde jag de nya vadarna första gången. De funkade förstås bra. Andasvadare med neoprenstövlar.

Men det ska dokumenteras och nu är det gjort. Här förtigs ingenting.

Men idag är det ett helt nytt bollspel. Helt annat ställe och helt annat väder.

När och där jag började var det helt lä. Lär för en svag bris dessutom.  Spegelblankt, lugnt och stilla. Ingen risk för att jag skulle gå bom idag stod klart från start. Den ena efter den andra trillade in. Men bara små. Ovanligt små till och med för mina lågt ställda krav på stora gäddor. Ändå använde jag en av mina allra längsta zilverzaror på gränsen till vad spöet tålde. Efter cirka 10 gäddor blev det dags att byta fluga. Wiretafsen började bli sliten och så även själva vingen. Tja, tänkte jag, varför inte prova en av mina nyutvecklade One Sizes?

Gjorde så och genast högg den här bjässen på 2,5 kilo:

Jag håller så gott som alltid på och filar och putsar, slipar och förbättrar konceptet zilvarzara.  Sharpen my game... Plus att jag tycker det är kul med flugbindning.

 Nu hade jag förfärdigat ett par One Size-varianter med en liten kort stomme i marabou. Nu ville jag passa på och testa hur den såg ut i vattnet och trots att marabou är väldigt tungt, så borde den här vara lättare att få iväg lite längre. Alla naturmaterial är tunga tyvärr.
Så småningom får jag väl bege mig bort mot Ronnebyfjärden längre fram i vinter för att som vanligt undersöka om det finns några förrymda regnbågar där någonstans. Jag vet förresten inte ens om det finns kvar någon odling där. Det har varit några artiklar om sjukdom i kasseodlingar här i Blekinge men exakt var framgick inte.  Dessutom pågår det någon sorts hetskampanj mot odlingen från arga sommarstugeägare på några holmar i närheten och om de lyckats få stopp för företaget vet jag inte. Då brukar jag använda de små flugorna.

Det är faktiskt svårare att binda en liten fluga än en stor, tycker jag. De små har nämlingen en tendens att likna rakborstar när jag gör dem. Och det är inte bra. De ska ju vara strömlinjeformade. Men den här blev alldeles utmärkt. Kolla:

Även min närapå förhistoriska utrustningen med spö, rulle och lina från mitten av sjuttitalet. Funkar jättebra!

 Efter bara några ytterligare kast högg den här:

Dagens största. Och av någon anledning hamnade så gott som samtliga därefter i den väldigt kämpastarka klassen 2,5-3 kg cirka. Okej, nu ska jag inte det minsta hävda att det var för att jag bytte till den lilla flugan. Utan det berodde helt enkelt på att på första delen av sträckan höll alla den mindre vikten och på den andra delen var de lite större.

Men det visar i alla fall på att det räcker gott och väl med lätta grejer för att få ett betydligt roligare fiske. Tycker åtminstone jag för ordentligt kul var det.

Nu är det dags för rubrikhistorien. Jag har ständigt haft bekymmer med mina vågar. De har visat fel och i kritiska lägen inte funkat som de skulle. Förmodligen för det är så sällan jag behöver ta fram dem. Men nu sedan några gånger har jag verkligen testat och kalibrerat den här lilla mekaniska. Jag har använt en liten säck fågelfrö på 3 kilo och kalibrerat vågen med. Och sedan säkerställt så den inte ligger i fiskevästen och liksom själv vrider och vänder på sig så skruven på ovansidan ändrar läge. För det gör den har jag konstaterat.

Så nu skulle jag alltså väga den här gäddan jag fick boka till 3,5 kg. Liksom kalibrera mitt eget ögonmått. Visst, tog fram vågen och höll på att byta plats mot mitt grepp och passa in vågens där. Då sprattlade gäddan till och vred sig loss ur mitt grepp och  sam iväg i väldig fart. Ojdå, tänkte jag, tog den med sig vågen?
Nej, den lossnade och låg på bottnen, såg jag. På nära en meters djup. Så hur få upp den? Vem vill blöta ner hela, både armen och ärmen upp till axeln? Även om det var relativt varmt. inte jag i alla fall.
Men gissa vem som är jättefiffig?  Fel! Det är jag.

För just för dessa situationer har jag nämligen med mig en hajkrok fäst vid en bit sjunklina:

Så det var bara att knyta på den på vadarstavens ände och börja fiska igen. Och lyckades efter en stund att fästa den. Bra, va?

Visst, det allra mesta i och på fiskevästen är fäst med band och snören men ursprunget var en gång för flera år sedan när jag upptäckte någonting på bottnen jag ville plocka upp. Tror det var en wobbler eller ett drag. Och det gick inte enbart med hjälp av vadarstaven. Och kroken är faktiskt en äkta hajkrok jag använde på 70-talet i Strömstad. Fast jag har oslipat själva spetsen. Tänk om man till exempel råkade få upp nyckelknippan och den trillade i vattnet?

Fast lite kul hade det varit om vågen hakat i gäddan och när någon annat fått upp samma fisk, upptäckte att den kom med inbyggd våg.

Det var lördag idag och redan från början tyckte jag det var ovanligt mycket trafik på vägen. Många med släp och olika sorts flytetyg. Suck, tänkte jag, är det ännu mer tävlingar på gång här.
Först var det Blekinge Gäddfestival för några veckor sedan och i förra veckan någonting som kallades Gädd-SM här. Och läste jag inte nyss om något slags kajakgäddfiske-mästerskap? Jo, jag tror det skulle äga rum den här helgen. Tar det aldrig slut?
Nej, för i nästa vecka blir det luftmadrassgäddfiske-VM här. Nästa återigen Hoppa-på-ett-ben-på-en-brygga-gäddfiske-EM. Vecka 50 kommer det ett gäng vindsurfegäddfiskeentusiaster från hela Norden och ska göra upp. Och så fortsätter det hela tiden...
Men om någon skulle anordna en tävling i vem som tycker det är mest kul att flugfiska gädda med lätt utrustning vadandes, skulle jag ställa upp och vinna överlägset.
 

Lat och bekväm som jag är bryr jag mig inte om att ändra betesnamnet i tabellen. Alla får gå under samlingsnamnet zilverzara. Frågetecknen efter flytlinan beror på att jag för längesedan glömt vilket märke, viktklass och form den har. Även om jag tror det är en Cortland 444 WF-5.