15-11-08

Söndag

Extremväder

Det som var mest extremt var faktiskt lågvattnet; Freja får ursäkta lite. Tror aldrig jag varit ute i så lågt vattenstånd vad jag kan påminna mig. -55 cm är jättemycket. Eller ska det vara lättelite?
Jag menar, de här namngivna stormarna; Gudrun, Per, Alexander och allt vad de hette; jag har nog varit ute och fiskat i de flesta. Det gäller bara att ta spjän ordentligt där man står på bottnen så man inte blåser ikull. För risken finns och är inte att leka med även om man givetvis söker upp lä. För stormar det finns bara lä för vågorna men inte för vinden. För rätt som det är faller en stormby ner på en och knuffar till en i ryggen så man sånär faller framstupa.

Det är som jag brukar säga, väldigt svårt att fånga stormen i bild. Om man inte ordentligt vill det förstås. Då är det ju bara att söka sig ut på vindsidan så lär man få sitt lystmäte. Men jag som vill fiska får allt hålla mig till så mycket lä det går att hitta. Här i alla fall en liten aning om hur det såg ut på avstånd:

Det absolut viktigaste är vind- eller snarare stormrikningen. Idag velade SMHI lite om det var syd-nord eller rent västlig. Oerhört viktigt för min lilla del. Först kör jag rakt söderut från Gagnekulla. När jag närmar mig stan måste jag välja; ta av åt väster eller åt öster? Höger eller vänster? Jag chansade på att Freja skulle hålla sig lite åt väst-sydvästhållet och valde därefter. Vilket skulle visa sig bli fel. Vilket jag märkte på det första, tilltänkta stället. Jag fick vända om och söka upp ett nytt ställe jag inte allst tänkt mig. Det var för mycket nordväst. Och värstinglågvattnet ställde också till det.
Så med tanke på de omständigheterna får jag väl utnämna resutlatet till succé att jag över huvud taget fick någon fisk.  Med tanke på förra gångens resonemang.

Så hur ska man tolka den här bilden?:

Jo, ytterligare ett bevis på vindens styrka. Jag har ju haft en hatt i väldigt många år i sånt där engelskt oljerockstyg. Men mer och mer solkig och sliten blev den tills jag fick pensonera den och så hittade jag ingen ny av samma slag. Köpte en keps istället och började använda den. Och ja, den funkade oväntat bra.  I synnerhet när det var varmt. Och när det blir kallare är det bara att ha en tuff buff undertill, som jag har på vinjettbilden.

Det viktiga är ju att skärmen skuggar de polarisernade solglasögonen. Men så upptäckte jag att den inte riskerade att blåsa av som var den tidigare hattens nackdel. När det blåste hårt var jag tvungen att knyta fast den ordentligt under hakan annars for den iväg. Men inte kepsen. Den satt där den satt. Fram till idag alltså.
När jag råkade vända på huvudet kom det en vindil och vips fladdrade kepsen iväg. Tog vatten ett par meter framom mig och började segla iväg utåt i full fart och utom räckhåll för mig. Jag hade ett kast på mig. Och lyckades lägga det så tafsen hamnade över kepsen. Tog in linan försiktigt och fast fi... keps, menar jag!
Så det är inte enbart fisk jag brukar kroka när jag är ute är detta ytterligare exempel på.

Men särskilgt njutbart var inte fisket. Jag vet inte om det är den extremt milda hösten som gjort att det fortfarande är så pass mycket växtlighet kvar. En hel del ålgräs kvar i ytan och massvis med alger vid botten på sina ställen. Ett tjockt lagar biomassa. Och vid det här extrema lågvattnet syntes och märktes det ännu tydligare. Man fick vada långt ut och där blev bottnen gärna svampig och dyig så jag höll på att fastna på en del ställen.

Problem med att kasta i stormbyarna?
 Ha, skojar du? Inte med mitt klass-4-spö. Med det betvingar jag vilken storm som helst. Och visst fick jag några gäddor.

En till och med på gränsen till stor:

Det finns en liten kuriositet med flugorna idag. Ständigt håller jag på och donar och ändrar och har mig med mina gäddflugor. Nu hade jag plockat fram en massa gammelflugor från den tiden jag kallade dem Vit Gäddsara. Alltså de i naturmaterialen marabou och strutsherl. Jag har massvis!
Nu tittade jag särskilt på dem jag kallade One Size och använde till havsörings- och regnbågsfisket. Där höll jag på och mixtrade för att få flugorna som jag ville ha dem. En helt omöjlig balans mellan tillräckligt liten för att få öring och regnbåge att hugga och tillräckligt stor för att inte missa en gädda.

Nu hade jag plockat fram några sådana och provat. Det framgår inte på bilden att flugan som gäddan slukat nästan enbart består av marabou. Det syns lite på wiretafsen för på den tiden använde jag röd bindtråd till öglan. Förmodligen kommer jag att forska vidare på området. För flugan får en fantastisk gång i vattnet med marabou; det går inte att komma ifrån, märkte jag.

Återigen råkade jag sälla mig till söndagsfiskarnas skara. Och sannerligen vimlade det av sådana. Jag såg både flugfiskare och haspelfiskare. Eftersom det inte fanns så många fiskbara sträckor blev det därför ganska trångt på sina ställen. Anledningen att jag körde hemifrån var just stormen Freja. Nu för tiden har jag inte strömavbrott så ofta men vid just stormar med namn, brukar de inträffa och då kan man lika gärna vara ute och fiska, resonerar jag. Plus att det är lite av en utmaning. Mycket riktigt hade det varit strömavbrott märkte jag när jag kom hem.

Nå, jag tror det behövdes en ordentlig storm för att rensa upp bland ål- och sjögräsen och algerna.

Kanske borde jag ändrat betesnamnet för en del gäddor för korrekthetens skull men så avgörande är det inte.