15-11-24

Tisdag

Värsta fisket - ever!

Okej, idag använder jag "värsta" i den moderna betydelsen "bästa". Det var med andra ord fantastiskt bra. Särskilt i jämförelse med hur det varit de två sista gångerna.

En kommentar utöver fisket men som har med språk- och ordbehandling att göra. För det har med fiske att göra hur man uttrycker sig när man skriver om det. Jo, det ryktas om att en del  invandrarngdomar med rötter i Mellanöstern lockas att ta värvning till IS just för medlemmarna där är så sjukt grymma.  Fast det är säkert en skröna. Eller också hittade jag på det alldeles nyss. Fast visst är det här nyspråket förvirrande ibland.

En annan rubrik för idag skulle kunna vara Två tokiga idéer.

Sannerligen var det lätt att hitta gäddorna idag. Även det beroende på de senasta dagarnas väder. Först superhögvatten flera dagar vilket innebär att gäddorna går in i vikar och grundområden nära land rent generellt. Så börjar det sjunka och många dröjer sig kvar. Plus att de då blir åtkomliga för en vadande gäddflugfiskare. Plus en frisk sydvästan så den vadande gäddflugfiskaren mer exakt vet var de ställer sig.

Fast jag blev lite orolig över att det nog dröjde upp till tio minuter innan jag fick den första.

Tyvärr var det dåliga gäddfotograferingsförhållanden. Dels var vattnet liiite för grumligt och dels rådde kuling så ytan krusades ofta trots att jag givetvis befann mig i lä.

Jag tog massor av bilder men knappt någon blev bra. Här ovan den första på cirka fyra kilo.

Alltså, det var ett rent fantastiskt fiske. Väldigt många låg i den roliga viktklassen 2,5 till 3,5 kilo. De levererar ordentlig batalj. Tjocka och kraftiga och starka. Många nymfade. Det vill säga gjorde ett head-and-tailvak när de tog flugan i ytan med ett plask.

Alla tagna på samma lätta grejer och fortfarande använder jag upp en massa urgamla flugor. Hybrider mellan den ursprungliga vita gäddsaran och den modernare zilverzaran. Egentligen avsedda för havsöring och havsregnbågar.

Här ser en expert att det rör sig om en från nittio-talet:

Nämligen att jag inte fortsatt med den röda bindtråden en bit nerom själva krokböjen. Annars riskerar det att vingen börjar vrida sig och det är ju inte kul. Även om det kanske inte har så stor praktisk betydelse.  Som alla vet börjar man med att linda den röda bindtråden så hårt man bara kan, ner en bit över krokböjen och så lackar man. Därefter fäster man in vingen stegvis. Vilket så småningom kommer att demonstreras på min planerade flugbindningsvideo.
Som jag nästa började på nu i helgen när det var tio minusgrader och en hel del snö.

Den ena tokiga idén fick jag som en direkt parallell till en som drabbade mig 1986. Då hade jag hållit på och flugfiskat gädda sedan 1980 cirka. Från båt uteslutande och huvudsaklingen under sommarmånaderna. Och tyckt att det var så utomordentligt roligt och givande att det här måste jag bara sprida vidare. Vilket jag också faktist gjorde genom att kontakta fiskejournalisten Svenne Andersson. Som kom och vi körde ut och fiskade. Som blev ett reportage i någon fisketidning. Som senare följdes av några artiklar jag själv skrev. Som slutade i en del bekymmer och struligheter med bildproblem, utebliven betaling och tidningar som gick i konkurs (kanske på grund av mina artiklar?)

I alla fall kom jag på den galna idén att än en gång skriva en artikel och verkligen pusha för hur kul, roligt och givande det är med gäddflugfisket med lätta grejer. Ge en motbild av den numer officiella och självklara bilden av supertunga spön och linor och megastora gäddflugor med ankarlika (och flera!) krokar.

Här är det meningen man ska se den lilla vita marabouflugan i mungipan på gäddan. Det var den sista fyrakilosgäddan och jag blev tvungen att sluta fiska ungefär då. Jag skäms nästan över att säga att det blev för tråkigt med så mycket fisk. Kanske tröttsamt och jobbigt är bättre ord? Jag ska väl heller inte förneka att det blev kallt att hela tiden blaska i vattnet och trots att det var några grader plus i luften så var det kyligt överlag.
Handskar? Nä, det är bara för gamlingar med dålig blodcirkulation. Och folk med Reynauds sjukdom. Jag tyckte även det var synd att kladda ner den handduk jag nu har med mig.

Men hade jag envist fortsatt är jag övertygad om att jag skulle fått en på minst 5-6 kilo. För att de fanns där i närheten visste jag. Jag hade faktiskt missat ett par som var och nosade på de vikterna misstänkte jag. När jag gav upp hade jag halva den sträckan kvar. Men att kanske få arbeta sig igenom ytterligare 10-15 mindre gäddor... Nej, det orkade jag bara inte.

Här en bild på tre av de flugor jag använde idag. Den fjärde tog en gädda. Tyvärr hade den trasat sönder wiretafsen. Ändå brukar jag alltid kolla den efter varje gädda så inte fibrerna börjar tvinna upp sig. Och så den gamle ABU-rullen. En trevlig liten sak. Den var mycket populär när jag och många andra började flugfiska på 70-talet. Försedd men en roterande lintrissa, inställbar knarr och hyggligt bra slirbroms och ett som jag tror, revolutionerande nytt sätt att byta spole. Men så la ABU ut tillverkningen till Asien, tror jag och kvalitén sjönk som ett blysänke. Och så kom de där storspolerullarna och tog över.
Den andra tokiga idén var just med tanke på alla mina gamla flugor. Varför inte försöka sälja några? När jag tillverkar mina zilverzaror brukar jag försöka återanvända vingen på en gammal, utsliten. Jag klipper av den, avlägsnar alla korta strån och fäster den sedan som stomme till en ny fluga. Så kompletterar jag med lite nytt, längre material. Ofta delar jag på vingen och gör två nya. Vilket får till följd att mitt flugförråd bara växer och växer. Jag har sett att ute på gamla Kamms på Saltö (Båt och Fisker numer?) har de en monter med flugor till försäljning. Bland annat gäddflugor. Kanske ska jag fråga om de kan ha några av mina där? Och liksom propagera för lättare grejer? I så fall utan wiretafs utan det får vederbörande själv ordna. Det är en förutsättning, tycker jag, för de håller inte så länge utan man måste själv kunna sätta på en ny. Inte för den eventuella och mycket tveksmma ekonomiska vinsten utan mer för att sprida evangelium.

Men så återfick jag förståndet och la ner bägge projekten.

Okej, i kolumnen för "bete" borde jag ha ändrat till "One Size, maraboufluga" eller något liknande. Men det är som sagt hybridformer.