15-12-12
Lördag
Nu har det slagit runt ordentlig! eller Nya tokigheter från Gagnekulla eller Hur dum får man bli? eller En knäckande upplevelse
Ja, den här dagen blev mycket speciell. Jag vet
inte om någon märkt det men ibland har jag haft lite försiktiga, små
funderingar om hur man bör flugfiska gädda. Till och med en aning, varligt dristat mig till att ifrågasätta den rådande uppfattningen
bland experterna vilka grejer och flugor man ska använda. Men ändå har jag då och då lite bjäbbat emot och menat att det går faktiskt göra på annat sätt. Kanske även bättre och roligare. För några gånger sedan fick jag för mig att varför inte skriva en artikel om dessa mina små egna erfarenheter i den riktningen. Men, tyckte jag först, det finns så många redan att ingen tidning vill ta in en ny. Och släppte idén. Men så kom jag på lite hur jag kan vinkla till en sådan artikel för att göra det lite mer intressant. Jag ville just utgå från själva flugfiskedelen i
gäddflugfisket. Där jag hela tiden tyckt att det går ut på att använda så
lätta och smidiga grejer som möjligt. Inte fiska bäcköring med
tvåhandsspön till exempel. Man brukar ju säga att det är själva flugan som
styr resten av utrustningen. Nu hör jag i andanom en kör av protester och
tillrättalägganden: Då kom jag på den utomordentligt löjliga idén att göra en studie eller ett experiment. Och här gällde det verligen att ta till i överkant för tydlighetens skull. Eller snarare i underkant. Tesen skulle vara att kan jag göra en gäddfluga så lätt att man kan kasta den med ett superlätt spö och ändå få hyggligt stora gäddor på den, då har jag visat att jag har rätt. Då har jag liksom bevisat att det fungerar. Jag hade tänkt hålla på med det några veckor. Samla på mig erfarenheter och lite bra bilder. Och även givetvis fånga ungefär lika mycket fisk som vanligt. Helst då några i femkilosklassen också förstås. Sedan försöka få ihop det till en artikel och se om någon tidning ville publicera det. Nå, studerade spömarknaden en tid och satte mig och tillverkade några extra-extralätta zilverzaror. Så få lindningar som möjlig. Den allra tunnaste wire-tafsen. Enbart syntetsika material förstås. Men givetvis med minst strömmingslängd på dem. Kroken densamma jag alltid använder. Till slut fastnade jag för ett Streamtec-spö. AFTM 3. 3!! Jag visste knappt det fanns så lätta spön. Men okej, jag beställde ett och en passande lina och väntade på det. Och väntatde. Men till sist kom det och oj, så lätt och kort det var! Under tiden hade jag även rotat fram ytterligare en gammal ABU Diplomat 156 och putsat upp den och satt på lite backing. Så idag, lördag, var allt klart och jag ledig och ivrig att testa. Trots att vattenståndet låg precis på gränsen till vad jag tålde och risken var stor det skulle öka ännu mer, gav jag mig iväg. Kolla! Bildbevis: Jepp, här bevis på att jag fick fisk på det löjligt superlätta spöet. Det var den första gäddan men tänkte det var lika bra att ta ett kort så spöet syntes tydligt. Men, får jag erkänna, det tog lite tid att vänja sig att kasta med det.
Jag som brukar skryta med att det tar bara ett par kast med vilket flugspö
som helst, så har jag kalibrerat kastarmen. Här var det annorlunda. Det
var så lätt och så snabb aktion att jag verkligen fick anstränga mig och
tänka till. Men det var mer själva spöet och inte att flugan var för tung.
Så fick jag en trekilos! Åh, så glad jag blev. Redan hade jag nästan lyckats, tänkte jag, eller åtminstone kommit en god bit på väg. Det var inga särskilda svårigheter att landa den, tyckte jag. Egentligen hade jag inga tvivel över själva zilveraran. I vattnet var den lika stor som vilken av mina vanliga zilverzoror som helst nämligen. Men så! Ett riktigt hugg av en ännu större gädda: Ännu gladare över den blev jag förstås. Det var ju rent fantastiskt att få en så pass stor redan på första försöket. Även den var inga större problem att få
in. Absolut närmare 5 kg än 4. Nu var lyckan fullständig och jag tog flera
bilder. Jag hade den framför mig en bra stund men så tröttnade den och
satte av, in bland vassen. Jo, det smäller som pistolskott när kolfiberspön går av, kan jag tala om. Tala om snopet. För att inte tala om kaos och förvirring en stund: Så vad gör jag nu? Så gick jag tillbaka och fortsatte fiska. Och vilken skillnad på spön
det var! Det japanska kändes väldigt tungt och kraftigt i jämförelse med
det som gick av. Ändå är det klassat som en fyr-femma. Jag tror det finns garanti på spöet men jag vet inte om jag vågar
använda mig av den... Jag råkade förmodligen göra mig lite till ovän med
firman. För när paketet dröjde och dröjde blev jag otålig. Jag var så
ivrig att prova och tänk om det blir vinter och jag får vänta ända tills
våren? Så jag skrev faktiskt ihop ett lite småsurt mail en morgon till
vederbörande. Tyckte även fraktavgiften var hög i jämförelse med liknande
firmor och skickade iväg det. Och samma dags eftermiddag
låg förstås avin i brevlådan. Plus ett svarsmail att de minsann inte la till en
krona på Postens avgifter. Men i alla fall kunde jag ju redan nu bevisa min tes, eller hur? Fast det jag har nu räcker ju inte att tota ihop till en artikel i nån fisketidning... Men det är kul att prova på nya saker. Det gäller att inte stelna till i gammalt tänkande och att vara flexibel. Hela tiden öppen för nya intryck. Särskilt roligt var det att binda den här superlätta varianten på min gäddfluga. "Ett litet steg för zilverzaran men ett gigantiskt kliv för gäddflugigheten" Absolut är det så!
|