15-12-18

Fredag

Mellandagsfiske

Ja, det fattar väl jag med att än är det inte frågan om några mellandagar i den vanliga bemärkelsen än men här sättar jag vilka rubriker jag vill. Det är inte det lättaste och helt osannolikt är det inte att jag därför kommer att återanvända samma rubrik en gång till i år. Eller kanske till och med två gånger.

Men vad jag avser är att jag för tillfället befinner mig mellan spön. Och även mellan olika väder. För innan i veckan har det varit flera dagar med riktig vinterkyla framför allt om nätterna. Men så lägligt med början igår, slog det om till härligt väder med dimma, mulet, duggregn och stigande temperatur, hurra!

Mellan spön, ja... När man fiskat några år och själva fångsten kanske inte är det allra viktigaste söker man (jag) nya utmaningar. Man vill kanske (fortfarande jag) krångla till sig för sig. Eller driva en tes. Bevisa något. Eller som jag ser det; utveckla fisket. Visa på att det finns fler än ett sätt. Framför allt roligare sätt. Utan att alltför mycket tumma på det här med fångsten. För självklart spelar det fortfarande en stor roll, hys inga tvivel om det.
Andra gör det genom att försöka fånga så många olika mörtsorter och liknande som möjligt. Många skyr inga tekniska hjälpmedel för att fånga så stora fiskar som möjligt.

Eftersom jag knäckte förra spöt (En sak jag ofta undrat över är om det stavas "spöt" eller "spöet". Så ibland blir det ena och ibland det andra) sist, fick jag återvända till det grova, kraftiga och tunga japanska AFTM 4-5-spöt . Jag är bara liiite ironisk där. Jag tror att på den tiden, 70-talet, hade de grövre gods i kolfibret som gjorde det både tyngre och starkare men kanske ändå höll samma AFTM-klass. I alla fall har jag beställt ett nytt, lätt spö som jag är ivrig att testa. Ett klass 4-spö. Hoppas verkligen det kan böjas utan att knäckas. Plus att jag även hoppas att jag kan använda den nya, dyra linan WF-4 till det.

För så lätt ger jag inte upp. "Challange accepted!"
Att göra den där artikeln alltså som ska bevisa en gång för alla att det går precis lika bra med lätta grejer att få en stor gädda på fluga. Hm... Nu gäller det bara för mig att få en stor gädda... Det är väl även det som får bli utmaningen.

Gäddan här ovanför var på 4 kilo. Räknas den som stor? Aboslut inte, i de allra flesta kretsar, jag vet. Men det är just det som kommer göra mitt fiske ännu mer spännande framöver för mig. Fast nu lämnar jag det resonemanget ett tag. Jag får se hur det nya spöet är och så ska jag ägna mig åt det framöver, samla på mig bilder och erfarenheter. Fast knäcker jag även det genast, ger jag upp. Och jag hoppas verklingen att den här viktiga forskningen inte avbryts av någon helt onödig och löjlig vinter.

Det är svårt att gäddfotografera när man tvingas vada djupt:

Högvattnet är väldigt envist. Och blåsten. Ställena krymper ihop. Som om det inte vore nog idag, gjorde jag en ordentlig felbedömnin av det första stället.
Ibland är det svårt att ställa upp regler att när det är si såg gör gäddorna så och tvärtom. Jag är erkänt dålig på det. Men en sak är jag ordentligt säker på och det är att gäddor inte finns på grunda slät-och sandbottnar där vinden ligger på. På avstånd och från bilfönsret hade det sett ganska lugnt ut men när jag väl traskat dit och vadat ut, ven blåsten och vågorna svallade. Där det vid normalvattenstånd räcker mig knappt över fotknölarna nådde nu upp till midjan och inte en fisk jag såg eller kände. Vilket jag snart insåg att så var fallet. Och hade tvekat ordentligt att ens vada ut.
Så det var bara att traska tillbaka. Hitta en lästräcka. Vilket jag gjorde. Men väldigt kort. Det jag kallar Ställe nummer Två. Där var det lika djupt men gäddorna fanns där.
Men kallt i längden och inget kul. Även om det förstås var lite kul att få en fyrakilosgädda.

Efter lite tvekande, inre förhandlingar där tidig hemgång var ett alternativ, bestämnde jag mig för Det tredje stället. Både lä och väldigt långgrunt. Och det blev succé, åtminstone i vadningshänseende. Då hade nog vattenståndet börja sjunka också vilket starkt bidrog.

Här en bild där man särskilt ska obeservera de små vita föremålen. Det är spigg. Halvsmälta. Den här cirka trekilosgäddan spottade ut en 3-4 pyttsmå spigg nämligen. Men om det var små storspigg eller stora småspigg undandrar sig min förmåga:

Det är alltid intressant att få ett hum om vad gäddor sätter i sig. Det har hänt tidgare att jag sett hur de hostar upp spigg. Gäddor tar ju vad som bjuds. De är inte kräsna.
De tänker inte att det där lilla gliet låter jag gå. Det är alldeles för litet för att jag ska anstränga mig. Nä, de bara sätter fart och slukar det. Vem vet när det serveras middag nästa gång, tänker de.

Den näst sista gäddan lurade mig ordentligt. Fick för mig att den skulle vara i femkilosklassen och filmade. Men den visade sig vara en väldigt slimmad fisk under fyra kg. Kanske skulle den imponera längdmässigt? Fast det är ju ingen gren jag tävlar i.

Jag ser här nere i tabellen att på fluglina står det "WF 5 flyt förmodligen". För att förtydliga det, menar jag att visst är det en flytlina men jag är osäker på vilken viktklass den har. Den är så pass gammal som från början av 80-talet..