16-01-10

Söndag

Det öppnades ett fönster

Se där en rubrik jag inte använt förut.

Efter förra gångens fiske, nyårsdagen, slog vintervädret till. Både en massa minusgrader och en del snö, fast inte så mycket av det sistnämnda. Så blev det en tillfällig mildperiod för ett par dagar sedan men ganska måttlig med bara ett par grader plus om ens det. Eftersom det aviserades ännu mer vinterkyla om ytterligare ett par dagar, tänkte jag att nu eller aldrig. Fast det kändes helt fel att köra iväg idag på morgonen när jag så sent som i går skottade snö för första gången denna vinter.

Men körde ut mot öarna. Till min förskräckelse låg isen där jag tänkt fiska. Stora delar av innerskärgården verkade låst. Jaha, då blir det att köra allra längst ut, tänkte jag. Eller ska jag vända? Jag hade nämligen tänkt att om går det inte att fiska, kör jag och handlar istället för det skulle jag ändå göra.

Minsann, längst ut fanns det fritt vatten:

Jo, en god sak hade det kalla högtrycket med nord-nordostliga vindar för med sig, nämligen att Östersjöns enorma överskott på vatten långsamt pressats ut ur nämnda hav. Så idag rådde normalvattenstånd. Det syns även på bilden här ovan. Men hur det skulle gå med själva fisket var jag tveksamt til, även om det skulle gå att kasta, erkänner jag. Ordentligt kallt i vattnet var det också. 1,8 grader. Vadade ut och började kasta. Väldigt skönt att i alla fall inte behöva vada upp till midjan. Och vad såg jag?
Inte lätt att svara på, jag vet. Men ett vak!

Det kom sannerligen som en överraskning. Med tanke på de rådande väderförhållanderna alltså. Ett ganska kraftigt sådant och inom räckhåll till och med. Efter några kast fick jag ett ordentligt hugg och dagen var därmed redan räddad:

Egentligen skulle jag ha vägt den. Till och med hade jag kalibrerat vågen nu på morgonen. Jag använder ju en liten, analog och har jag märkt, den har en tendens att snurra och vrida på sig av sig själv där den ligger i fiskevästen och då rör sig mittdelen som är gängad. Så i morse provvägde jag en dunk bilspolsvätska på 4 kg. Och att gäddan var på gränsen till 5 kilo var uppenbart. Men jag kunde inte få fram vågen med en hand. Jag hade en stel och otymplig vadarjacka på mig med en massa hårda kardborrslås jag inte kunde få upp. Jag ville heller inte släppa greppet om fisken så den skulle börja sprattla och ha sig så jag gav upp.

Jag bokar den till 4,5 kg, tänkte jag, och lät den gå. Men visst är det en fin bild på en fin gädda.

Inte nog med det för i grannskapet fanns flera fina klumpar till gäddor. Det värmde. Minst en av dem var i samma storlek. Hade precis avslutat ett kast och lyft för nästa när det uppstod som en explosion av vattenkaskader precis där flugan lämnat vattenytan. En duktigt stor gädda som följt efter, tvärvände.

Jag befiskade en sträcka som kan delas upp i två. En kort och en desto längre. Den längre brukar vara bättre. Oj, tänkte jag när jag vevade upp och gick iväg till den längre och vanligtvis bättre, det här kan bli rekord!

Men istället blev det tvärtom. Den visade sig ganska tom på gäddor. Nå, det gjorde inte så mycket för jag var så nöjd redan. Ganska skönt även att slippa kroka av en massa mindre gäddor. Kände mig även glad över att jag lyckades utnyttja det fönster som öppnat sig och överhuvud taget kunde fiska. Tyvärr ser det ut som det kommer att slås igen med en ordentlig smäll redan nästa vecka. Mer vinterväder aviseras redan på onsdag nämligen.

Trots att det var under två grader varmt i vattnet, tyckte jag inte gäddorna var stela och slöa. En riktigt trevlig dag blir slutbetyget särskilt eftersom jag inte hade stora förhoppningar. Extra trevligt var det också att bilden på gäddan blev så bra. Lätt utnämner jag den till årets bästa inte bara för att urvalet än så länge är litet utan den kan nog ha på sig ledertröjan länge än.