16-01-30

Lördag

Säsongspremiär

Förhoppningsvis är det vårfisket som börjat nu. Så gott som all is är borta och optimistiskt hoppas jag på att vintern inte återvänder. När jag packade ihop mig och körde ner mot kusten var jag inte riktigt säker på issituationen helt och hållet. Som vanligt rådde styv kuling, eller till och med storm. Och då måste man hålla till inomskärs.

Historiskt sett brukar det vara svårt precis efter islossningen. Jag vet inte riktigt hur gäddorna resonerar då. Var de håller till. Men rimligtvis bör de precis som jag själv, uppsöka lä. Alternativt ge sig ut på så djupt vatten att de inte störs av de väldiga krafter som jättevågorna genererar.

Det visade sig stämma till punkt och pricka.

För i år var det fjärde gången jag var ute men de första tre kan nog räknas till förra årets höstfiske. Så visst kan jag kalla det för säsongspremiär. Tja, inga större nyheter planerade för 2016 vad gäller fiske. Jag kör på i samma stil. Man vill ju inte chocka eventuella följare av denna fiskedagbok.

Samma utrusning:

Lätt betvingade jag stormen Tor (om det nu var den som härjade) med mitt klass 4-spö! Men, märkte jag, det gällde att se upp i närkamperna. Minsta oförsiktighet när exempelvis en tvåkilos gör en tjurrusning på kort lina när man försöker greppa den, och det kan smälla till ordentligt. Det gör det när kolfiber bryts. Jag har hört det dels ett par gånger i skarpt läge så att säga men även när jag i höstas höll på att städa och gjorde slag i saken med ett par gamla, redan knäckta spön.
För att de bättre skulle passa i soptunnan, ville jag ha dem ännu kortare så jag satte igång. Inte så lätt man kan tro.
Jag fick ta i ordentligt och det smällde som pistolskott och så fick jag ont i händerna. Jag fick ta fram en såg och såga av dem. Jag vet egentligen inte varför jag behållit de spöna så länge. Det ena var från 80-talet och det andra Sameo-spöt som knäcks vid båtfiske som kan beskådas på den video som än så länge finns på ingångssidan.

Men jag framhärdar lite till med det här Guideline-spöt. En sex-sjukilos ska jag ha. Det är alltid roligt att ha ett mål för sitt fiske. Hur märkligt, löjligt och konstigt det än är.

Jag tror jag får vara supernöjd med dagens fångst. Att överhuvud taget få hugg. Att få några gäddor. Att sedan bilderna inte blev bra är en annan sak:

Men den här gäddan, den på lite över tre kilo var verkligen rolig att få. Och suck, det som alltid brukar hända så här års; kan det vara havsöring? För den drog ut lina, rusade och hade sig. Nu är risken för blank fisk inte noll heller. Jag såg förresten två gäddor som nog var lite större än den här som jag bokade till 3,5 kg för den var så fet och grann. De stod väldigt grunt och jag skrämde ut dem när jag kom plaskande. Absolut i fyrakilosklassen. Där var det totalt lä. Fast bara för vågorna. Vinden stötte och puffade på mig så minst en gång var det på vippen jag blåste omkull. Regnet piskade på.

Så småningom kände jag att jag blev våt om högerarmen. En klassiker. Man viftar med den uppe i luften när man kastar, regn letar sig in uppifrån, in i ärmen, lite i taget, sugs in och sprider sig neråt.

Ja, en fullt godkänd fiskepremiär blir betyget. Visst är jag medveten om att risken för vinterrecidiv inte är försumbar men just nu verkar lågtrycken köa ute på Atlanten så hoppet finns. På måndag är det redan februari också. The race is on.

Åtta, i huvudsak mindre gäddor, är det något att yvas över? Kanske inte men var du ute i dag och fick något? Eller du? Då så...