16-02-12
Fredag
Nollgradigt och snö
Tuffa väderförhållanden kan man tycka men så blev det inte. Mycket tack vare att vinden var svag. Bara det en sensation för övrigt. Eftersom den dessutom var nordvästlig testade jag utomskärs de första timmarna. Efter blank fisk. Eller gröngul. Utan att som väntat, få en enda. Min definition på utomskärs är som jag nämnt utanför Karlskronas så kallade Försänkning. En undervattensmur avsedd att skydda Varvet och Svenska Flottan från fientlig invasion. Hemma och inåt landet la sig snön men inte här ute i skärgården. Men stora fluffiga snöflingor var det: Det är mest vinden som kyler. Men med lä och svag vind går det an. Det var nästan så att det blev för spegelblankt men jag var glad bara över att fisket kunde genomföras så kallt var det på morgonen. När jag parkerade stod tempen på plus 0,5 grader. Det enda jag fick eller kände var ett bottennapp. Krokspetsen fastnade i en ojämnhet i i den här stenen: Tvärstopp. Jag använde samma fluga hela fiskedagen. En One Size kan man säga. Efter hugg i sten brukar jag alltid kolla så inte krokspetsen fått sig en törn. Det hade den. Tog fram mitt diamantbryne och åtgärdade det. Så här års kan man få havsöring i princip var som helst. Det rör sig i så fall oftast om små, tvåkilos. Tror det är sådana som inte är könsmogna och gått upp i åarna. Och med oftast menar jag vart femte år ungefär... Det var mest därför jag behöll den flugan när jag efter ett par timmar
gick tillbaka till bilen och körde inåt. Plus lathet. Hade ett lämpligt
högvattensställe att testa. Plus 35 cm är sannerligen gränsvärde för vad
jag tål. Små gäddor ja... Det är inte det sämsta. Under väldigt många år har jag gillat, uppskattat och varit positiv till mindre gäddor. På flera sätt. Har jag inte kallat mig The Lord of the Small Pikes? "Ledande smågäddsexpert" och liknande. Jo, så är det. Okej, visst har jag uttryckt en viss irritation när de blir för svåra för mig. När de anfaller i stora stim och tuggar sönder mina flugor och krullar mina wiretafsar. När jag hals över huvud tvingas fly springandes så vattnet stänker. Jag erkänner. Men allra oftast uppskattar jag dem. En gädda är en gädda och en fin fisk. Kul när de hugger och ger ofta fina bilder. Och det är ju huvudorsaken till att jag gått ner i grovlek på allt i min fiskeutrustning, kan man säga. Anpassar utrustningen efter den fisk man oftast fångar. Nej, jag ska inte tjata om det nu. Det är inte därför jag tar upp det här ofta förekommande ämnet i mina dagboksblad utan att jag fått ett bra stöd för den här uppfattningen. Kan man tänka sig; en som tycker som jag! Jag brukar ju kolla på Fisheco då och då och bland annat följer jag Sussi Stridhs fiskeblogg. Nej, det är inte hon som ändrat sig och börjat använda lättare utrustning. Tvärtom har hon upphört med sitt bloggande. I alla fall har hon har inte skrivit något nytt sedan hennes live-fiske i mitten av november förra året. Nu har det dykt upp en ny tjej där. En fräckt
frispråkig ung kvinna som utdelar tacklingar till höger och vänster. Hon
kallar sig Fiskedonnan. Okej, idag blev samtliga gäddor väldigt små vilket trots allt tillhör ovanligheterna. Någon tre eller fyrakilos brukar jag ju kunna bokföra de flesta gångerna. Men sammantaget betraktar jag ändå dagen som lyckad. Fisket gick ju att genomföra vilket aboslut inte var självklart från början och bara att kunna vada omkring och kasta så här i början av februari är jag mycket nöjd med. Jag hade ett tredje ställe i åtanke lite grann men ändrade mig. Dels hade jag stuckit mig på ett par gäddtänder och det blödde ordentligt och både högvattnet och det myckna blaskandet i vattnet gjorde att kylan började göra sig gällande.
|