16-02-23
Tisdag
Svära i kyrkan
Varför blir det så sällan lagom? Eller när man ändå håller på och får en massa gäddor varför kan ingen bli ordentligt stor? Eller varför ska jag hålla på och gnälla hela tiden? Man ska vara nöjd med den hand man blivit sig tilldelad och sköta de korten man fick efter bästa förmåga, så är det. Nå, just den här handen fick jag faktiskt en objektiv anledning att klaga över: Massvis med gäddor i snabb takt, iskallt både på land och i vattnet är
ingen bra kombination. Mycket blaskande med vänsterhanden blir det. Ingen
tid för återhämtning utan fingrarna blir allt stelare. Och okänsligare. Så
hände det jag var rädd för. Nämligen att jag inte kände att jag missade
det rätta gäddgreppet på en vanligt tvåkilosgädda. Märkte inte att jag
liksom trädde in pekfingret mellan fel gälbågar. Kände inte de ordentligt
djupa jacken jag fick i yttersta fingertoppen. Men. Jag har ju en plan för det. Som alltid fungerar. Jag har nämnt den tidigare flera gånger och det är att man tar en bit gasbinda eller en remsa klippt kompress, virar den om fingret och fäster det med gummisnodd i lagom många varv, lagom hårt. Jag har varnat för att låta det sitta kvar för länge också. För det kan fungera lite för bra. Vilket det gjorde idag för mig. Trots att jag då och då lättade på förbandet just för den orsakens skull. Men eftersom det hela tiden började blöda igen satte jag åter på det. Men sista gången råkade det bli lite för länge. I kylan och vattenblaskandet var känslen dålig redan från början men nu förblev fingertoppen vit och helt känslostum. Inte bra. Så idag, dagen efter, när jag skriver detta, är den fortfarande lite okänslig men förhoppningsvis kommer känslen tillbaka fullt ut så småningom. Men effektivt är det och slutar blöda gör det och fortsätta fiska kan man. Men som sagt, allmänheten varnas! Försök inte detta hemma. Jag fick ju ett par tre styckna kring fyrakilosstrecket varav den här tillhör det gänget: Men de där riktigt stora som jag anar fanns i faggorna lyckades inte tränga sig fram genom smågäddsbruset idag. Därmed inte sagt att jag på något sätt fnyser åt, ringaktar eller pekar finger åt våra vänner, de lite mindre gäddorna. Läste förresten i Svenskt Fiske om hur de fiskar havsöring på
Västkusten. Där har tydligen det fisket blivit allt bättre och många
flugfiskar. Men det verkar mest röra sig om fiskar kring kilot. Men de
verkar lika glada för det. Gissar att en kilosöring motsvarar ungefär en
tvåkilosgädda vad gäller hugg och rolighet här. Tagen på lätta redskap,
märk väl. Och råkade halka in på en sida som innehåller många, milt uttryckt, obehagliga fakta. Eller är det åsikter? En sida som jag bestämt avråder sådana som vill behålla sinnesfriden öppna och läsa. Det är en länk jag tror aldrig vi kommer att hitta på Fisheco eller någon annan sportfiskerelaterad sida: http://docplayer.se/682306-Under-ytan-en-rapport-om-fiskar-och-fiskindustrin.html Det är en forskningsrapport samtidigt som det är en partsinlaga men det
allra mesta verkar hur sant som helst. Det inser var och en som tar del av den.
Vilket jag faktiskt rekommenderar för den innehåller en massa intressanta
fakta om fiskars utveckling, biologi och beteende i allmänhet. Bland annat. Udden är mest riktad
mot yrkesfisket och så kallat vattenbruk men givetvis får vårt nöjes-
eller så kallat sportfiske en hel del slängar. Jag tror att det är viktigt
att ta detta på allvar och en hel del kan jag själv hålla med om. Visst,
en del detaljer kan man kritisera men det är svårt att argumentera emot att man för sitt eget höga
nöjes skull plågar och dödar andra levande, kännande varelser.
Givetvis är det ju inte själva plågandet och dödandet vi njuter av men att
det får den effekten är svårt att förneka. Man får tar till den kända
försvarsmekanismen att trösta sig med att andra är ungefär hundra miljoner
gånger värre än man själv är. Att jag ändå strävar efter att
minimera skador och att min främsta målgrupp gäddorna är tåliga och klarar
sig väl efter att ha suttit fast en liten stund på min pyttelilla
enkelkrok. Men när jag fick den här gäddan hade jag inte läst den och därför blev jag så här glad: Och hm... Just nu känns det lite fel att publicera dagens fångstrapport... 24 gäddor jag stressat upp och utsatt för obehaglig behandling eller värre... Men de lever vidare och hämtar sig snart, är jag övertygad om. Är det några fiskarter som är extra okänsliga i mun- och käkdelar så är det gäddorna. Till stor skillnad mot torskfiskar och karpfiskar. Som ju går vid bottnen och genom känseln utforskar omgivningen och letar mat. Ja, det gäller att hitta ett bra försvar. De som använder levande agn ligger pyrt till... Dubbelt djurplågeri...
|