16-02-29

Måndag

Kolla på dessa flugor!
Javisst är de så fina att ögona tåras men nu var det inte just det jag vill ska uppmärksammas:

Utan att de är hullingslösa.

Ytterligare en konsekvens av det där studien från Djurens Rätt. Visst, jag har funderat över det förut men har väl tyckt att kroken är så liten och tunn och därmed hullingen, att det inte kan ha så stor betydelse för fisken. Men nu gjorde jag slag i saken. Filade ner hullingarna på tre krokar och band ovanstående zilverzaror. Och idag skulle det provas.
En hastig tjuvtitt längst ner på sidan och i tabellen,skvallrar om att jag bara lyckades landa en enda gädda. Va, betyder det att jag missade en hel massa gäddor på grund av den hullingslösa kroken?

Nä, jag hade bara ett rejält hugg på hela dagen.

Ändå att jag provade tre, helt olika ställen. Jag har ingen bra förklaring till det. Vädret?

Visst, en hel del minusgrader under natten och lite is i kanterna och så flödande solsken. Tror det var minusgrader i skuggan ända fram till eftermiddagen.

 Nä, det går inte att skylla på. Inte på det första stället där jag tyckte förhållanderna var helt perfekta. Svag, lämplig vind och precis lagom vattenstånd för den sträckan. Där jag egentligen borde ha fått kontakt med minst ett dussin gäddor. Idag inte skymten av en enda.

Är det på grund av det jag kallar februarisyndromet? Att det lite oväntat är helt tomt på fisk där de brukar uppehålla sig. Att de håller på och förflyttar sig.
Så här tidigt på våren brukar det handla om gäddleken och liknande. Som vanligt hävdar jag att jag inte har en aning om var gäddorna håller till med sina undervattenssnuskigheter. Jag vet inte vilka vikar som är lekvikar och vilka som inte är det. Här i min skärgård vimlar det ju av uddar och därmed av vikar.
Nu läser jag ju ofta att gäddorna minsann inte alls leker i havet utan går upp i åarna och leker där eller i sjöar. Eller möjligtvis i åmynningarnas översvämningsområden.  Men borta var i alla fall gäddorna.

Men nu över till något helt annat. Årets första aprilskämt redan avslöjat! Trots att det bara är den första mars idag när jag upptäckte det. Jag tror det måste vara ett aprilskämt i alla fall som råkade publiceras en månad för tidigt. Återigen är det spiggen som beskylls för minskad rovfiskförekomst i Östersjön. Främst då gädda och abborre längs kusterna. Nu lanseras idén att man ska sätta igång kommersiellt fiske efter storspiggen. Kommerisiellt fiske är lika med yrkesfiske. Det MÅSTE vara ett aprilskämt! Jag citerar ur artikeln jag hittade på Fisheco:

"– Vi tror att ett kommersiellt fiske av storspigg kommer gynna Östersjöns miljöstatus dels genom positiva effekter på kustrovfiskbestånden men också för att det motverkar algblomningar, säger projektledare Pär Byström, universitetslektor på institution för ekologi, miljö och geovetenskap vid Umeå universitet.
Han förklarar vidare att ett fiske efter storspigg också ökar möjligheterna för en framtida expandering av fiskodlingsnäringen i Östersjöns avrinningsområden i exempelvis kraftverksmagasin, då netto-närsaltsbelastningen till Östersjön blir noll om fodret som används är baserat på råvaror från samma hav. Fisket skulle också ge inkomster för fiskenäringen då fisket sannolikt inte står i konflikt med övriga intressenter och användare av Östersjöns fiskbestånd."

Men visst, kanske det också faller under rubriken "jobbskapande åtgärder". Jag ser i andanom hundratals personer i sjöstövlar och vadare som försiktigt vadar omkring längs stränderna och fångar spigg i små akvariehåvar. "Åh, där fick jag en, hurra!" Eller man kanske ska använda små modellbåtar med pyttetrålar släpande efter sig man kör runt med och styrs liksom drönarna, av en app till mobilen?
Eller kanske man lägger långrev med mikroskopiskt små krokar (Ja, till och med mindre än de jag använder till mina zilverzaror!) som man betar med djurplankton?
Fast, undrar jag, hur de än ska bedriva sitt yrkesfiske efter spigg, hur ska man undvika att även fånga de gädd- och abborryngel man vill skydda?

Inte heller fattar jag resonemanget med närsalterna och att det blir ett nollsummespel om man utfodrar exempelvis regnbågar i odlingarna med spigg. Redan nu fiskar man ju upp cirka 120 000 ton skarpsill ur Östersjön till det ändamålet. Ändå klagas det högljutt på hur mycket fiskodlingarna förorenar Östersjön. Inte minst borta i närliggande Ronnebyfjärden.
Eller går det mesta skarpsillsmjölet till grisar och kycklingar? Hm, undrar just hur många storspiggar det går åt till bara ett enda ton fiskmjöl?

Tillbaka till dagens fiske var det en fantastisk dag med det som vanligt folk tycker är fint väder:

Och visst var det skönt för nu värmer solen.

Det andra stället jag körde till är ett jag räknar till de aboslut säkraste. Men där låg vinden på lite för mycket vilket jag inte insåg. Vadade väl omkring där ett par timmar utan att något särskilt hände. Skrämde iväg någon och hade ett litet nafs bara. Det var ju fanken också, tänkte jag. För sist jag var här fick jag kontakt med en 20-30 gäddor i de mindre storlekarna; ett perfekt ställe att testa just krokningsförmågan på.

Men på tredje stället fick jag åtminstone ett rejält hugg och den här trekilosgäddan:

Men fy så nervös jag blev när den högg. Den knyckte och ryckte precis som en havsöring brukar och just där i närheten hade jag faktiskt fått en för några år sedan.

Jepp, här stagnerar inte utvecklingen. Ofta har jag något nytt på gång och hela tiden utvecklar jag mitt fiske. Ibland med någon liten detalj och ibland med någon ännu mindre men framåt går det.
Eller inte? Kanske någon tycker att som på bilden, en som återgått till en gammal ABU-rulle från tidigt 70-tal inte ska tala om framsteg eller nytänkande?
 
Kan så vara och jag antar att det är därför jag aldrig blir inbjuden att prata och hålla föredrag på alla dessa fiskemässor som det verkar vimla av överallt nu. DET vore ju förresten ett ännu större aprilskämt än det här med yrkesfiske efter storspigg.

OM det mot förmodan INTE är ett aprilskämt får jag be hela Institution för Ekologi, Miljö och Geovetenskap vid Umeå Universitet så mycket om ursäkt.