16-03-06

Söndag

Kort, kallt och knapert

Ja, vad skulle jag egentligen ut i dag att göra? Jo, fortsätta testa det hullinglösa konceptet. Hade därför valt ut en sträcka där det brukar finnas gott om mindre gäddor. Även om man forstås inte kan utesluta risken att de stora kan visa sig. Ja, jag är lite fortsatt tveksam. Tänk om man nu skulle råka få på en riktigt stor gädda och så lossnar den på grund av att kroken saknar hulling?
Eller lika illa, att man inte kan vara säker på att det var just därför den släppte. Eller att mot all förmodan en havsöring kom farande? Nå, nu hände det inte idag. Det var knappt att någonting alls hände för övrigt. Inte mer än att jag frös ovanligt mycket trots att jag valt en lästräcka. Men ostliga vindar så här års är notoriskt iskalla.

Jo, så var det en lite typisk grej som inträffade. Ett så kallat Trompe-l'œil-fenomen uppstod. Hur ögat lurar hjärnan att sätta ihop en helt felaktig bild.

Jag stod där och fiskade i godan ro. Så vände jag blicken in mot land och upptäckte en liten svart hund som stod därinne. Va! Vad gör den där? Hur länge har den stått där i vattnet?
Kolla den lilla svarta hunden ungefär i centrum på bilden, en bit ut i vattnet:

Som ju inte alls är en hund utan nerhängande, svart tång från en gren.

Okej, så jag är lättlurad men hur gick det med krokutprovningen? Tja, så där...

Uppriktigt sagt vet jag inte. För jag tappade flera stycken. Ungefär lika många som jag fick upp, skakade loss flugan när de gick upp och sprattlade i ytan. Men alla jag landade satt kroken långt inne i käften på och där funkade det jättebra för det gick väldigt lätt lossa kroken. Och det var ju bra. Men om det berodde på kroken att de släppte är ju svårt att säga. För det hände ju även förut. Särskilt när wiretafsen blev lite krullig längst fram. Nja, mer forskning behövs nog.

En återkommande liten märklighet är hur gäddorna, i den mån det finns några, så gott som alltid står på samma ställe. Idag var det jättetypiskt. Befiskade en lååång sträcka med närmast identiska förhållanden vad gäller bottnen, stenar, växtlighet och liknande. Som man kan se i tabellen var det ett långt hopp där ingenting hände men så plötsligt flera på samma ställe. Frågan är om man ska hoppa över de där mellansträckorna. Jag brukar inte det för man kan aldrig veta, eller hur?

Exakt vilken av smågäddorna som fick äran av att pryda det här dagboksbladet vet jag inte. Och inte speler det någon roll heller.