16-03-14

Måndag

Blixt och dunder

Fick för mig att ta en bild hur det ser ut i bilens bagageutrymme. Tur det för det blev enda bilden på dagens hjältefluga. Den lite grönskimrande, hullinglösa One-Sizen som jag använde hela dagen ända tills en gädda tog den:

Javisst har jag spöet riggat och klart och hopsatt i bilen! Har inte alla det? Plus att jag även tar på mig vadarna hemma. Så när jag är framme hoppar jag bara ut ur bilen, klar och redo att börja kasta genast. Med en lätt överdrift. Så brukar jag ha ombyte med mig så man kan gå omkring i stan som en vanlig människa om man vill passa på att handla eller göra annat på hemvägen.

Tillbaka till dagens början var det även idag väldigt lämpligt att inleda med öringfiske. Svag nordvästan och närapå superlågvatten. Rekordlågt för i år, tror jag. Mest har jag fått kämpa i högvatten väldigt ofta tidigare i år så idag kändes det extra skönt med lågvatten.
Det gör det lättvadat och lättfiskat på ett säkert havsöringställe. Det vill säga att här jag fått havsöring två gånger under en tja...? 20-årsperiod...? Har väl även sett någon jag starkt misstänkt vara havsöring. Jag kan säga att gick jag bom idag skulle jag inte bli överraskad. Men hade jag fått eller sett en, skulle jag heller inte bli överraskad.
Okej, nu varken fick eller såg jag någon. Inte ens en gädda. Men lika glad för det är jag. Fast ganska förvånad över det sistnämnda för på vissa partier borde jag åtminstone skrämt ut några gäddor.

Råkade förrsesten passera förbi det här:

Vilket visar att jag inte är den ende som gör strandfynd och som städar upp i naturen. Jag lät den hänga kvar.
 
Höll väl på minst tre timmar. Jag kan väl tillägga att de där öringarna jag nämnde fick jag under vadning på fluga. Det är minst 10 gånger effektivare från båt och spinn. För ännu längre tillbaka fick jag betydligt fler havsöringar. Då jag gick all-in med havsöringsfiske från båten främst under april. Tänkte faktiskt det idag att jag kanske borde satsa lite mer målmedvetet på båten och få den tidigt i sjön. Och kanske till och med leta fram en spinnrulle och se vad jag egentligen har för spinnspön? Just för att man med spinn blir betydligt okänsligare för blåsten än med flugspöt. 
Fast jag är betydligt bättre på att utföra saker i tankarna än i verkligheten så vi får väl se hur det blir med det.

Det finns förresten en del att rapportera från forskarhåll. Först har man konstaterat att sjöfågeldöden, främst ejder, beror på B-vitaminbrist. Varianten tiamin. Nu återstår bara att ta reda på vad det i sin tur beror på, sades det.  Ett hett tips är spigg. Det är alltid spiggens fel.
Förmodligen kommer man fram till att de äter upp all B-vitamin de kan hitta. Eller äter upp de djurplankton som annars brukar producera tiamin. Eller kanske de rovgiriga spiggen äter upp blåmusslornas larver innan de sätter sig. Tydligen är just blåmusslorna ejderns viktigaste föda. Det brukar nämligen väldigt sällan vara männsikronas fel när syndabockar ute i naturen ska hittas.

Så hörde jag på Vetenskapsradion i P1 att man ska försöka odla fiskolja. Det är sant! Någon GMO-gröda som producerar nämnda olja finns eller ska tas fram. Och fiskolja måste laxens föda innehålla för att de ska växa till sig. Tanken är att man ska mata fisk i odlingar med den produkten istället för att som det brukar heta; dammsuga världshaven på småfisk. Som används till att mata bl a norsk fjordlax. Jag tycker förrsten det är lite märkligt att just nu på senare år är det så hemskt att tråla upp alla dessa småfiskar och göra fiskmjöl till just laxodlingar. När man ända från 60-talet inte gjort annat men då matat grisar och höns med samma fiskmjöl.

Då har man inte tänkt på att då belastar man samma världshav med motsvarande mängd kvävetillförsel. Som forskarna i Umeå tyckte var så bra om man yrkesfiskade upp alla de där tonen spigg.

Men mitt förslag kvarstår; att man använder allt fiskmjöl från skarpsill och liknande till fisk i odlingar istället för att mata kycklingar och svin och kanske kreatur med det. Pang bom alla problem lösta!
Även om man kanske får långsammare tillväxt på nämnda landdjur. Låt dem gå ute, sprätta, beta och böka och hitta sin egen naturliga föda istället. Vips, ännu en fördel. Både för djuren själva som får leva längre i sin naturliga miljö och så blir köttet betydligt nyttigare för människor. Även om det blir lite dyrare för konsumenten.

Hm... Kanske jag skulle grunda en ny tocken där populär tankesmedja di kallart... Varför inte Tankesmedjan Gagnekulla...?

Tillbaka till dagens fiske där "dunder" i rubriken står för omfattande militärövningar här kring stan. Det låg ett krigsfartyg där ute där de sköt och härjade. En och annan mindre båt fräste också förbi på avstånd och rev upp lite svall.

Nå, efter havsöringsfisket körde jag inåt och sökte upp en trevlig och hygglig sträcka lämplig i lågvatten och halvlä. Jag behöll samma hullingslöda One-Size. Precis som sist blev det oväntat långt mellan huggen.

Så till rubrikens "blixt". Som i blixtra till. Som i en liten vik bara hände det:

En liten, helt spegelblank lävik fick jag hugg på hugg. Av fina gäddor! Min lilla One Size firade den ena triumfen efter den andra! Hullinglöst äger!

Okej, jag tappade en. En ganska stor. Men på nästa kast fick jag den här som kanske kunde ha varit samma som lossnade:

Som fastnade på det mest märkliga sätt. Först trodde jag att som det ibland sker, att flugan suuuugs in av det undertryck som skapas när gäddan hastigt öppnar käften och far igenom gälarna och ut på andra sidan och fäster på utsidan. Lägg märke till att wiretafsen även går ett varv om gäddans nos. Men kroken satt helt på utsidan och hade inte gått igenom gälarna.

Mot slutet fick jag en kilosgädda som helt fördärvade statistiken. På nästa kast åter ett hårt hugg men då fjädrade fluglinan tillbaka och jag fick ducka. Fluga och wiretafs borta. Åh, tänkte jag först, den måste ha varit väldigt stor!
Men säkert är det inte för även en mindre gädda kan hugga fel och råka komma åt nylonlinan ovanför wiretafsen. Så upphörde aktiviteten lika snabbt som den börjat. Men den här lilla viken är känt (av mig) som ett ställe där det ofta går större gäddor. Nu pratar jag fyrakilosklassen. Fast mest vid sydvästlig kuling och storm.
Men även det förhållande kan ha spelat in att när man får den första, som givetvis sprattlar och lever rövare, kan andra gäddor en bra bit iväg lockas dit av vibrationerna. Tänker att va, vad händer? Missar jag nåt, eller? Bäst att sticka dit och kolla så jag inte går miste om något.

Fiskade mig vidare och prövade även en annan vik längre bort som också brukar vara bra. Men där inte ett enda hugg. Just nu hittar man som nämnts inte fisken på sina rätta ställen. Rent allmänt. Synd bara jag miste flugan. Men den här dagen stärkte mig återigen att hullinglöst nog inte är så dumt.