16-03-20

Söndag

Ingen toppnotering idag

Nä, och nu fick jag något tillbaka mina tvivel på det hullingslösa konceptet.

Men först en bild på ett störande skepp som höll på och brumma och utgjorde ett orosmoment ända från början:

Jag vet inte vad de sysslade med. Först trodde jag att de höll på att vädra ut officersmässen där det brukar rökas mången cigarr men efter ett tag kom jag på att det nog inte var därför.
Nä, det tillhörde säkert de stora militärövningarna jag nämnde förra gången. Nå, guschelov höll den inte på att köra racerbåt utanför där jag vadade omkring för det måste man se upp med. Ett sånt skepp river upp ett väldigt svall som det gäller att vara beredd på. Det är också lömskt för det kan dröja flera minuter efter fartyget försvunnit innan de höga vågorna hinner in till land. Jag har varit med om det några gånger under årens lopp. Är man inte observant kan man lätt vältas omkull.

Hela dagen körde jag med en One-Size:

Den här hade fått sig en liten törn på själva spetsen. Jag brukar känna efter då och då och då tar jag fram mitt lilla diamantbryne och rättar till det. Det är samma som jag använder när jag filar bort hullingen.
Att jag använder en så pass liten fluga har absolut ingenting att göra med att jag idag inte fick någon gädda större än 2,5 kilo. Men, resonerar jag, nu har man en visserligen liten men dock, chans på havsöring så gott som överallt så varför inte använda en fluga som öringen kan tänka sig ta? Det är ju kring den här tiden de lämnar åarna och söker sig utåt. Plus att man, hävdar jag bestämt, inte nämnvärt minskar risken att gå miste om större gäddor.

Att jag inte fick upp några större än nämnda 2,5-kilosgäddorna beror även på att de som var över, lossnade. Eller släppte. Lyckligtvis rörde det sig inte om jättegäddor utan om ett par, tre mellan tre och fyra kilo. Och det behöver inte vara den hullingslösa krokens fel heller. För det allra mesta fungerade det utmärkt. Så gott som alla andra som högg följde med upp.

Och som på den här var det en ren fröjd att lossa den. Bara ta tag i själva kroken och så lossnar den som av sig själv. Man behöver inte ens gripa tag i den med vänsterhanden. Perfekt!

Idag fick jag använda tre olika flugor. Alltså tre exemplar av samma fluga. Det gäller att hålla koll på wiretafsen så den inte börjar repa upp sig.

Om man lyfter blicken och ser på olika fiskemedia så handlar det mest om öringsprmiärer i åarna och olika fiskemässor. Företeelser jag inte är så där jätteintresserad av. Det var ju en mässa här i stan för någon vecka sedan. Där talades det mycket om alla de tusentals sportfiskare som lockas hit varje år till ett av världens bästa gäddfiskevatten. Och hur man bäst skulle slå mynt av det.
Än verkade de i alla fall inte ha kommit hit. Eller också höll de till någon annanstans än där jag befann mig. Det var ju trots allt söndag. Eller det kanske är för tidigt på säsongen än?

På tal om fiskemedia råkade jag se en rubrik på något sportfiskeforum om att flugfiska gädda med lätt utrustning. En nybörjare undrade om han kunde använda ett så pass lätt spö som #6 eller om han var tvungen att köpa nytt och tyngre. Icke helt förvånande tyckte expertisen att nej, här behövs tyngre grejer helst. Hur ska man annars kunna kasta de stora flugor som krävs?
Precis vad jag själv skrivit i de första artiklarna i ämnet. Fast för över 30 år sedan. Då var även mina flugor tunga. Men så använde jag också så gott som enbart strutsherl. Men redan 2013 började jag använda mitt klass-5-spö (jag fick gå tillbaka i dagboken och leta en bra stund). Jag kan just undra vilket svar man skulle få om man frågade om man kan använda ett #4-spö?
De skulle förmodligen tro jag skämtade eller var alldeles bort i tok.

Idag befiskade jag en lång sträcka inomskärs och där var gäddbeståndet ungefär som det brukar. Exakt vilken gädda som ville vara med på bild går inte att reda ut.