16-04-02
Lördag
Äntligen hyggligt fiske
Och inte bara hyggligt utan framför allt mycket trevligt. Anledningen till ordet "äntligen" är att jag mörkat
två fiskedagar jag helt enkelt struntat att föra in i fiskedagboken. Där
får jag nog skämmas lite men det är inte för att jag gått bom utan för att
de varit så händelselösa att jag inte orkade engagera mig i dem. Den andra dagen blev lite märkligt i det att jag på
ett par ställen närapå vadade i gäddor. Det var så gott som spegelblankt
och lågvatten och en hel del sol och de %¤¤&#@£$€ gäddorna bara vägrade
att hugga! Va, så oförskämt! De bara stod där på botten, såg dumma ut och
rörde inte en fena tills jag sånär petade på dem. Då simmade de lojt och
högfärdigt iväg bara. Vilken nonchalans och dålig stil alltså. Och det
rörde sig om många. Men hemma har jag massor. Det var nästan så jag skäms när jag senare inventerade en del askar och lådor som var precis fulla med gamla vita gäddsaror och hybrider av alla de slag. Från den tiden då jag hade fri tillgång på strutsplymer och körde med tyngre utrustning á la Bauer och Sussi och de andra, riktiga experterna. Men även från lite senare datum när jag fortfarande mest använde naturliga material men gjorde flugorna lättare. Och marabou och strutsherl är absolut inte dumt. En liten stomme marabou använder jag ofta än idag till mina allra lättaste flugor till och med. Nu plockade jag fram en hel del av de mindre modellerna och tänkte jag skulle pröva en idag till att börja med. För så här såg det ut: Helt spegelblankt, nollgradigt och lite lagom lågvatten. Och hade kungligt roligt under några kyliga morgontimmar. Det är en utmaning när det är helt vindstilla. Det gäller att röra sig ytterst försiktigt vilket är svårt när det är gott om sten som här. Men så otroligt kul och spännande när man ser vattenytan bukta upp, en plogformad våg bildas som dö-då-dö-då-dö-då-dö-då (temat från "Hajen") hastigt närmar sig där man har flugan. En typisk virvel och fast fisk! Vattenytan bryts av plask och stänk! Det scenariot upprepades flera, flera gånger. Dagens första nio gäddor fick jag på den här flugan: En urgammal, nästan helt och hållet i strutsherl. Men jag filade ner
hullingen. Det gäller att vara konsekvent och driva studien till vägs
ände. Naturmaterial är ju tyngre men den flugan gick hur bra som helt att
kasta med mitt #4-spö. Den andra nackdelen är att det slits lättar än
syntetiska material. En fin bild dessutom med den lilla (hullinglösa) One-Sizen perfekt fästad. Då hade jag allt jag behövde till min fiskedagbok. En naturbild - check, ett tiotal gäddor-check och en fin gäddbild-check. Ingen över tre kilo dock men man kan inte få allt här i världen. Men sedan fick jag det, kan man nästan säga. Det hade jag alltså inte utan det blir bara att jaga vidare. Problem med filmningen blev det också men en liten video lyckades jag i alla fall klippa ihop:
Det är tekniken som fallerar. Di häringa gorilla-poddarna. När de blir
slitna blir de vingliga och en hade helt gått sönder när jag skulle
använda den. Allt blir dessutom dubbelt så besvärligt eftersom jag bara
kan använda en hand åt gången. Den ena handen måste ju hålla spöet med
gäddan.
Och efter det; bara några kast senare fick jag ännu en toppnotering; en fyrakilosgädda: På samma lilla blanka, silver- och blågnistrande One Size. I lä och
solsken. Så vilka regler är det egentligen som gäller här? Men jag tror bägge är på väg att avslutas. Den första: kanske inte helt
överraskande kommer jag att finna stöd för uppfattningen att det går att
tillverka gäddflugor som man kan få stora gäddor på, så pass lätta att man
kan kasta dem med ett #4-spö. Och till och med ett #3-spö. (se
dagboksblad:15-12-12) Nytt från Tankesmedja Gagnekulla Problemet: Det finns två mätmetoder folk använder
för att skryta med sina stora gäddor. Dels att väga dem. Och dels att mäta
dem. Inte riktigt bra någon av dem. Fast själv har jag problem med bägge metoderna.
Inte minst idag. Jag vägde gäddan och vågen slog någonstans mellan 4 och 5
kilo. Senare, hemma kontrollerade jag vågen mot en fyrakilos dunk med
spolarvätska och då visade den på cirka 3,5 kg. Det är en dålig, gammal
fjädervåg. Och mäta gäddor är svårt när man vadar, tycker jag. Jag har
även en digital våg men även den funkar dåligt. Så den ligger hemma. Plus att den är stor och
klumpig. Kanske ska jag se mig om efter en ny? Eller byta batteri på den?
Vänta, har jag inte ännu en fjädervåg bland båtgrejerna? Nå, idag blev en väldigt trevlig fiskedag med extraallt. Därtill räknar jag riktigt fint vårväder med sol och värme framåt middagstiden.
|