16-05-04

Fredag

You're so wishy-washy, Charlie Brown

Så även jag, kanske i ännu högre grad. Obeslutsam alltså. Som imorse var jag inne och kollade på SMHI ideligen, ideligen. Nordvästlig vind kring 8-10 m/sek på Hanö men bara 4-6 på Utklippan. Cirkavärden. Sjöväderprognosen sa att den skulle avta framåt dagen. Men kunde jag lita på det? Kvällen innan hade jag packat och förberett för årets första egentliga båtfiske. Flyttat prylar och kollat spön och linor. Och skulle jag verkligen köra hullinglöst även på mina båtflugor? Det är lätt hänt att man glömmer någon viktig detalj man ska ha med i båten men som ligger kvar i fiskevästen.

Till sist bestämde jag mig för att vada och fick flytta tillbaka en del grejer till fiskevästen och ta fram den lätta utrustningen istället. Tänkte att idag blir det en sådan dag att jag får ångra mig hur jag än hade valt.

Till saken hör också att just nu har en period med riktig högsommarvärme börjat. En vecka som nog kommer att bli legendarisk i väderhänseende. Eller kanske alla år framöver kommer att bli sådana? Klimatförändringen you know...

Hur det blev? Tja, lite av bägge delarna faktiskt. Jag hade uselt fiske men det blåste i alla fall tillräckligt mycket för att jag skulle bli orolig om jag vågat mig ut med båten. Ja, jag vet, jag är väldigt feg och försiktig med båtfiske nu för tiden. Särskilt de allra första gångerna.

Men trevligt, varmt och skönt blev det. Och vårtecknen vimlade ännu mer idag än sist.

Göken kokoade för fullt:

Visst är det väl en konstig gök där på hällen med trippande gång och vippande stjärt, eller?

 Så började jag lägga märke till en och annan lite större båt som i full fart var på väg ut till havs mellan ett par av öarna. Fler och fler kom. Fick en tydlig déjà vu-känlsa. Var det förra året jag befann mig på exakt samma ställe, ungefär samma datum och upplevde exakt samma sak?
Snart fattade jag att det måste röra sig om laxtrollare på väg till något stort trollingevent. Kring Bornholm? Men när jag kollade senare hemma, upptäckte jag att det var för två år sedan. 14-05-03. Visst är det bra att föra fiskedagbok...

Fast det var tydligen inte till Bornholm de var på väg i år i alla fall. För jag kollade och upptäckte då att den tävlingen ägde rum de sista tre dagarna i april; Trolling Masters. Men alldeles säkert var de på väg till någon annan tävling för det verkar finnas hur många som helst. För hela tiden ska det tävlas i fiske. Vilken metod man än använder. Man ska få störst, längst, tyngst, flest sorter och mest och vara bäst annars är det inte roligt. Visst, även jag var drabbad när jag var yngre men det har gått över sedan länge.

 Till sist fick jag i alla fall en gädda. I Vättern har de dragit upp en gädda på 21 kilo men den jag fick var på 25 hekto!

Jag aktar mig vädligt noga med att likna gäddor vid krutpaket. Men den här kom nästan i närhet av en sådan pjäs. Kanske det berodde på att den inte var krokad? För när jag skulle lossa den upptäckte jag att kroken inte fäst utan flugan var liksom intrasslad precis i mungipan på gäddan. Eller heter det käkvinkeln? Det händer faktiskt då och då. Jag minns för många år sedan när jag experimenterade med garn istället för strutsherl hur det trasslade in sig i och mellan gäddtänderna och att kanske kroken inte behövdes alls. Fast den linan vågade jag inte löpa ända ut och prova. Då blir det ännu nervösare än nu när jag kör hullinglöst att man riskerar tappa lite för många gäddor och kanske någon extra stor.
För lite, liiiite lever den där tävlingshetsen kvar att visst, även jag vill ha en stor gädda. Som absolut inte får släppa innan jag säkrat den. Men det är inte huvudsaken när jag är ute och fiskar, jag lovar. Istället är det liksom hela konceptet. Helhetskonkarongen. Ska man försöka koka ner det till en enda grej så är det hugget. Känslan när det sker. Det är den grejen som är grejen. Tror många fiskare håller med om det. Utom alla trollingfiskare och ismetare förstås för de har ju frivilligt avstått från att uppleva själva hugget.Där tar du ju bara spöt när det signalerar hugg och fast fisk. Så där är det väl själva fångsten som är det viktigaste, antar jag.
Därför blev jag heller inte särskilt avundsjuk på den där 21-kilosgäddan när jag läste att den togs vid trollingfiske. Men om den tagits på flugfiske hade jag nog blivit vålsdamt avundsj...
Nej, absolut inte utan bara glad över den lycklige flugfiskaren förstås!

Nä, dagens fiske var oväntat dåligt. Trodde gäddorna hunnit utomskärs vid det här laget. Såg förresten inte till några näbbisar. Gick tillbaka till bilen och körde inåt. Hade en viss sträcka i åtanke men det hade även en annan fiskare så där var det upptaget. Valde istället Hajvar för där behöver man inte gå så långt till vattnet för nu hade det blivit väldigt varmt i solen. Där kan man åtminstone få en och annan smågädda ibland. Men inte idag.

Där upptäckte jag något mycket märkligt. Bäst jag stod där och kastade la jag märke till en större båt. Ännu större än laxtrollarnas; en fiskebåt. Som gick väldigt långsamt längs med kusten, strax utanför Trömtö. Följde dess uddar och vikar och kom sakta mot mig. Närmare och närmare. Då upptäckte jag att den hade något slags fiskeredskap släpande efter sig. En trål?  På så grunt vatten?

Till min förvåning kom den ända in på Hajvars förbjudna område! Ja, där är det ju militärt skyddsområde och jag läste så sent som i höstas eller vintras om en båt med fiskare som gripits där och fått böter. Men yrkesfiskare så långt in i skärgårn...? Det har jag aldrig sett förut. Strax utanför tog de upp ett nät kunde jag också se. Vad var de ute efter? Gädda? Eller går sillen så pass långt in?
Jag har ingen aning. Och kanske har de tillstånd att gå in där de var, det har jag heller ingen aning om.

Någon gädda såg jag i alla fall inte till där. Däremot kanske jag lyckades nå ett mål för i år. Nämligen att se en svartbult. Det vill säga en svartmunnad smörbult. Fast den jag såg var helt sandfärgad eftersom det var på sandbotten. Kanske 5-6 cm lång. Ett par stycken faktiskt. Precis när jag försökte få en bild på dem, försvann de. Attans! Så än kan jag inte tillgodoräkna mig det.
Och vill jag påpeka; det har ingenting med någon slags tävlingshets att skaffa!