16-05-18

Söndag och Onsdag

Linproblem, dåligt fiske och fingertoppskänsla

Fast söndagens fiske borde kanske fått äran av ett eget dagboksblad men anledningen till det är främst att jag inte fick någon bra bild. Mycket beroende på att jag råkade göra en ändring för mycket. Tryckte fel på menyn så kameran fick för sig jag var inomhus med en LED-lampa till belysning. Så bilderna på den största gäddan blev helt odugliga.
Men som det regnade! Vädigt välkommet för både min egen del och även rent generellt. Tänker även på Degerberga i Skåne av en särskild anledning som jag förhoppningsvis ska återkomma med framöver.

Om jag minns rätt hade jag bara de två huggen på hela dagen. Hela fiskedagen, vill säga som idag blev lite kortare än vanligt för jag hade lite för lite kläder på mig. Jag hängde inte riktigt med övergången från högsommarvärme till ungefär femgradigt i luften och frisk nordlig vind. Inget särskilt inträffade heller värt att berätta om. Trots att jag brukar ha väldigt lågt ställda krav på vad som kan anses särskilt. Såg heller inte till en enda näbbgädda. Kanske var det frånlandsvindens fel?

Även dagens fiske blev förvånansvärt torftigt. Låt se... Jag la nog första kastet redan kring halv sju på morgonen. På erkänt bra ställen med hur bra fiskeväder som helst. Och inom stället så att säga, prövade jag olika områden. Inte ett napp. Ingen ivägskrämd gädda ens.

Inga näbbgäddor såg jag till idag heller. Fast den här högg ju:

Det är inget fejk med bilden. Och det är absolut inte första gången det händer heller. Det märkliga är att det hände långt ut och på ganska djupt vatten. Flugan går ju ytligt så spiggen måste ha satsat ordentligt. Jag antar att det är en hanne som uppfattade min zilverzara som en inkräktare ute efter hans spiggungar och gick till attack. Ett tag tänkte jag slå ihjäl den och försöka sälja den till en fiskgrossist men avstod.

Okej, det gjorde jag inte alls men det är lika tacksamt varje gång att ironisera över de här Umeåforskarna som uppmanade till kommersiellt fiske efter storspigg. (Tänk om det blir verklighet? Då får jag skämmas...)

Nästan fem timmars oavbrutet kastande och fiskande utan minsta tillstymmelse till gädda. Till råga på allt märkte jag alltmer att fluglinan började ge sig. Det gjorde jag redan i söndags så smått. Ändå hade jag då gett den en omgång smörj. Började tröga vid hemtagningen. Fastnade liksom. Jag såg också sprickor i den. Nå, den är som sagt från tidigt 90-tal och förmodligen flitigt använd redan då, innan jag la den åt sidan.

Det vore ju väldigt snöpligt, tänkte jag, om jag inte skulle få en enda gädda och kanske framför allt ingen bild på en gädda. Så jag körde till ett helt annat ställe och prövade där. Till sist fick jag då den här:

En trekilosgädda i alla fall. Och bara efter ett par kast till, ännu en gädda. Oj, nu börjar det äntligen hända, tänkte jag optimistiskt då. Men det gjorde det inte. Inte mer än att jag började få ordentliga problem med den slitna för att inte säga utslitna fluglinan.
Stora problem!

Världen må drabbas av hot och katastrofer och svåra epedemier av olka slag. Typ IS, klimatförändringar, Putin, Trump, galopperande antibiotikaresistens och inte minst Zikavirus och Ebolafeber men vad slår detta:

Just det, flugfiskarens fasa; pekfingerfluglineskavsår av första graden!
 
Alla kommer förstås ihåg att det var ett ständigt återkommande problem för mig år 2004. Det år då jag på allvar började pröva flugfiska gädda med lättare redskap. Att det var just 2004 tog jag reda på genom att granska bildmaterialet kring de åren. Och som av en slump visade det sig att det var med exakt samma utrustning som jag använde idag: samma spö, rulle och lina. Däremot skiljer sig flugorna. Då körde jag fortfarande så gott som uteslutande enbart med strutsherl även om jag gjorde dem så tunna och lätta jag kunde. Att det uppstod skavsår på pekfingret berodde dels på att det var en WF-lina och dels på att motståndet av den ändå rätt stora flugan i vattnet ökade belastningen vid hemtagningen. Ja, på en WF-lina är ju den långa skjutdelen extra tunn och skär extra djupt in i pekfingret.

Jag löste problemet genom att dels fördela linan vid hemtagningen på både pek- och långfingret och så prövade jag en DT-lina som ju är grövre mitt på. Då försvann åkomman. Sedan dess har jag använt DT-linor vid flytlinefiske som nog utgör 80-85% av allt mitt fiske och tyckt det fungerar hur bra som helst. Fram till jag började med mina "studier".  Nu kasserade jag den linan för gott och spolade på DT-linan på samma rulle.
Det är mycket riktigt mitt långfinger som syns på bilden jag tog när jag kom hem. Visst, tiden läker alla sår heter det men några dagar kommer det att ta innan jag kan fiska igen.

Ja, ovanligt korta fångsttabeller två fiskedagar i rad. Men så har jag med "dåligt fiske" i rubriken också. Fast jag tvekar att skylla det på att det numer bedrivs riktigt yrkesfiske efter gädda inomskärs. Men i det långa loppet och om det fortsätter tror jag inte det är omöjligt att de farhågorna besannas. Så stor är inte innerskärgården. Som av en händelse läste jag häromdagen i lokaltidningen åter om fisketurismen och det fantastiska gäddfisket här som lockar hit massvis med gäddfiskare från i stort sett hela världen. Att de som tjänar pengar på det gått ihop för att gemensamt marknadsföra sig på nätet. Genom något som kallas "Visit Karlskrona" där man kan hitta dem. Där står bland annat "Den fantastiska gäddpopulationen gör att Karlskronas skärgård ofta kallas för "Gäddriket"."
Okej, det kanske det gör men jag har i och för sig aldrig hört någon säga det. Men vad vet jag? Vidare står det om gäddförekomsten:
"Beståndet är mycket gott, mycket beroende på att nätfiske har minskat och att sportfiskare till allra största delen bedriver catch and release fiske." Men nu har nätfisket ökat ordentligt.

Om någon undrat över rubrikens "fingertoppskänsla" kan jag upplysa om att den känslan härrör just från den sveda och värk som uppstod i nämnda långfingertopp. Den var betydande och inte att leka med!