16-06-05

Söndag

Chansning som inte gick hem

Så kan man uttrycka det. Till stor skillnad mot i förrgår, blåste det lite mer än jag trodde och hoppades på under morgontimmarna. Faktum var att jag till och med funderade på att gå in i bilen, vända och köra hem igen.
Men hur det var tänkte jag att jag kör väl ut och håller mig nära land. Med land menar jag mest holmarna och skären nära både hamnen och Varvet. Med den rådande i huvudsak, ostliga vinden är det ju lätt att hitta lä där. Plus att jag gärna ville prova den nya utrustningen:

Fast i och för sig är ingenting nytt, det som syns på båtbottnen. Spöet är det gamla Daiwa-spöet jag tidigare nämnt. Från 1978, om jag minns rätt. Men kombinationen är ny och det ska hädanefter bliva min melodi. I sommar. I båtfisket. Under Gäddfajten.

Trots att jag knappt hade någon förhoppning idag att jag skulle få någon 90-cm-gädda, gäller det att vara förberedd. Nu ingår det när jag gör klart skepp inför fisket, att duka för gäddmätning. Man vet aldrig... Det gäller att allt är framdukat...
Linan är den jag kallar atlantkabeln. Jag har glömt fabrikatet men köpte den för några år sedan och ville ha en verkligt snabbsjunkande lina. Det finns någon klassning på sjunkhastighet som... Ääh... Även här är minnet lite dåligt men säg 1-5. Där fem är den snabbast sjunkande. Jag slog till och köpte en femma.
Sammantaget är det lite grövre grejor än när jag vadar. Som jag brukar tycka är det så olika att det nästan får räknas som helt skilda fiskesätt. Allt går så mycket fortare till sjöss, fler parametrar att hålla reda på och ständigt denna vind att förhålla sig till.

Det var inget vidare fiske. Jag hittar dåligt där jag var. Vattnet är grumligt, om det nu beror på pollen eller algblomning, vilket gör att det var svårt att se botten. Ställvis är det stenigt och jag har som sagt dålig koll exakt var stenar i ytan finns. Det hade varit ytterst genant att köra av en brytpinne på motorn ju. Det har inte hänt mig sedan slutet av 70-talet faktiskt. Jag vet inte ens om motorn har en brytpinne och jag definitivt ingen i reserv.

 Men så fick jag ett hyggligt hugg. Hade jag inte sett en skymt av den i början hade jag trott det var en i 6-7 kilosklassen. Minst. Nu kommer vi till en av mina käpphästar igen: Att gäddor tagna från båt kämpar och drar minst dubbelt så mycket som gäddor tagna vid vadning. För här kan man tala om gäddfajt... Länge, länge höll jag på. Vevade in och den simmade iväg nästan så jag såg backingen. Flera gånger! Slirbromsen skrek! Och den är ganska hårt åtskruvad.

När den till sist fick ge sig tog jag ett övningsfoto igen:

Jag sätter ju kameran i fören, på den lilla sittbrädan där och sätter mig själv på mittbrädan. Det måste jag ändra på till nästa gång. Det blir för nära vilket är uppenbart på bilden.

Fast jag la den inte ned längs med linjalen. Då hade jag varit tvungen att tvätta tygstycket ju. Men har jag lärt mig, en gädda i fyrakilosklassen är cirka 80 cm lång. Fick ytterligare en, hade flera efterföljare, en del nafs och så en i ungefär samma storlek som lossnade precis när jag höll på att dona med kameran i själva upplyftningsögonblicket.

Det blev en ovanligt kort fisketur för redan strax efter 09:00 var jag tillbaka vid bryggan på Långö. Dels för att vinden snarare ökade än minskade och dels för att det började bli väldigt trångt där ute bland holmarna. Visst var det söndag men så många båtar ute i samma ärende som jag har jag väl aldrig sett förut! Det måste vara någon slags fisketävling, tänkte jag.