16-06-07

Tisdag

Alltings jävlighet

Det lär finnas en lag om det som jag i början starkt betvivlade. När jag väl kommit fram till första fiskestället och skulle göra klart skepp gjorde jag en fruktansvärd upptäckt. Ja, här pratar vi verkligen om den lilla världen, så att säga. Men för mig, just då tyckte jag det. Jag hade nämligen glömt mätstickan eller måttbandet eller måttstocken eller vad den kallas, hemma. Tygstycket fanns kvar i båten med måttbandet brukar jag ta med hem och hänga upp över en dörr. Det är viktigt att den förvaras rak så den inte krullar sig nämligen. För det var nog den viktigaste anledningen till att jag körde ut idag; att idag såg det ut till att bli lämpligt väder till att jag skulle våga mig ut utomskärs. Och få en gädda på minst 90 cm som jag kunde skicka in till Gäddfajten.

För äntligen påstod de på SMHI att idag skulle det bli svaga, sydliga vindar. Och som jag klagat på de friska ostliga kände jag mig tvungen.

Och visst stämde det; kolla:

Men knappt hade jag tagit bilden förrän det började om inte friska i, så åtminstone blåsa lite.
 
Tillbaka till när jag gjorde klart skepp, svor jag en liten ramsa för mig själv och tänkte först att visst, med lagen om alltings jävlighet kommer jag givetvis att få en stor gädda idag som jag inte kan dokumentera. Bara för att i nästa ögonblick ta tillbaka den tanken för det är ju storhetsvansinne av första graden att inbilla sig att de Himmelska Makterna eller vilka det nu är som bestämmer, skulle det minsta bry sig om mina pyttesmå bekymmer och ändra liksom hela världsalltet för min helt betydelselösa skull. Liksom att de på något sätt skulle mana fram en stor gädda och förmå den att hugga. Nä, så går det inte till här ute i världen.

Länge såg det till och med ut som jag inte skulle få en enda fisk. Snabbt ökade vinden också till att det började bli jobbigt att fiska. Jag sökte mig in till lä så mycket jag kunde, rodde och kastade men drev hela tiden lite väl snabbt. Jag befann mig ju ganska långt ut utomskärs och det började gå sjö. Men jag testade av en hel del ställen där det sommartid brukar finnas fisk. Visst drev jag fort men med atlantkabeln och ganska kort lina fiskade jag ändå av de ställena ganska hyggligt effektivt, tyckte jag. Men knappt ett hugg och väldigt ont om gäddor.

Jag var ute väldigt tidigt och flera gånger tänkte jag att se, inte får jag någon stor gädda inte, bara för att jag glömt måttbandet hemma.

Så tänkte jag ända fram till jag fick den här:

Säkert flera meter lång och hade gett mig en fin placering i Gäddfajten! Skämt åsido var den säkert minst 90 cm i alla fall. Minst alltså.

Jag landade den efter en lång, dramatisk kamp som jag dessutom filmade. Jag har ju två kameror på förpiken. Dels filmkameran på ett halvmeterhögt stativ och så den vanliga kameran på en liten tripod. Så för övningens skull tog jag en stillbild och ja, det blev lite bättre när jag flyttade bakåt en bit.
Men vilken fin film det måste ha blivit, tänkte jag. Kameran gick hela tiden, både när jag vägde den, satte tillbaka den i vattnet med vänsterhanden och höll den där, samtidigt som jag med högerhanden gjorde stillbildskamaren klar att ta en bild. (Den, här ovanför) Därefter tillbaks i vattnet igen med gäddan och så stängde jag av filmkameran.

Jag hade ju några andra filmsnuttar och nu kan äntligen klippa ihop dem med dagens och då kan det bli riktigt bra. I synnerhet som jag lite senare fick en till väldigt fin gädda på cirka fyra kilo. Även den filmade jag och som spöet böjde sig! Och som slirbromsen skrek!

När jag kom hem och lite senare slog på PCn och skulle kolla på hur filmerna blev, upptäckte jag att det blivit ingenting. Bara en liten snutt på några sekunder så tog det slut.  Batteriet var uppenbarligen slut. När hade jag senast laddat kameran? Var inte det bara för någon vecka sedan? Eller hade det hänt något annat? Den kanske hade blivit påslagen av misstag? Just nu vet jag inte riktigt vad som hänt. Eller hade jag inte satt på den ordentligt i hastigheten?
Så hur var det egentligen det här med lagen om alltings jävlighet?

Nej, jag vägrar erkänna den. Plus att dagens små missöden inte gör så mycket. Här var ju det viktigaste att jag fick en stor gädda och inte minst, en bra bild på den.
Och har jag klarat mig utan Gäddfajt i flera år så lär jag göra det nu också. Att jag fick den här på 6,5 kg berodde inte det minsta på Makternas Spel. Utan på att det finns sådana gäddor där ute. För jag såg flera stycken. En till och med när jag höll på att ta in den som högg.
Att jag glömde måttstocken berodde också på att det är ett så pass nytt tillskott i utrustningen att den inte kommit med på minneslistan, så att säga. Jag brukar ju alltid göra en minneskoll innan jag slår igen bakluckan på bilen att är spöet med - check, bensindunken med - check, väskan - check och så vidare.

Till sist vill jag påpeka att det är inget färskt blod som syns på gäddan. Utan ett gammalt halvläkt sår av något slag. Min lilla hulligslösa krok förorsakade ingen blödning.