16-06-22

Onsdag

Var é gäddorna?

Den rubriken har jag säkert använd förut. Men den är berättigad de dagar man åker ut och allt liksom stämmer. Man bara vet att idag blir det bra. Men så blir det inte det. Utan att man har en aning om varför. Som idag då. Andra dagar är sådana att man i förväg vet att får man ett hugg idag, kan man räkna dagen som lyckad. Fast merparten av dagarna brukar vara att tja, idag får det bli som det blir.

Nå, idag var det båtfiske som gällde. Toppenväder med bleke, sol och superhett redan tidigt på morgonen. Idag skulle jag ut på de riktiga sommarställena. Långt utomskärs till de yttersta små holmarna och grynnorna.

Som den här:

En grynna med kringliggande stenbotten ganska långt ut. Tror det var första gången på ett par år jag vågade mig hit ut. Då hade jag redan fiskat ett par timmar på tidigare somrar, garanterat säkra ställen med god chans på fina gäddor. Utom idag då. Och ett par försök tidigare i år. Då tyckte jag att jaha, det är väl lite för tidigt än. Men det är svårt att skylla på idag.

Men vid det här grundet fick jag min allra största gädda någonsin. För väldigt länge sedan. 1983 i juli. 12,8 kg. Kring de åren även flera i 8-11 kilosklassen också. Men det var då det.

Så småningom blev det en lätt sjöbris och jag körde in mot land igen. Stannade till och där fanns det några gäddor. Precis som det brukar och fick en som något så när räddade dagen kan man säga:

Kolla mätanordningen. Den fick ligga helt oanvänd idag. Såg även flera som följde efter. Så någon allmän gäddbrist vill jag inte påstå föreligger. Använde samma fluga hela dagen. Den som är på vinjettbilden. Klart man ska ha en extra zilvrig och superglänsande fluga när det är lugnt och soligt. Skulle fler ha huggit om jag använt en mörkare fluga?
Men jag har inga mörka flugor. Och man ska inte krusa gäddorna. Vill de inte hugga så slipper de. De får skylla sig själva.
Allvarligt talat tror jag färgen är det minst viktiga på ett gäddbete. Jag såg nyligen en annons på någon slags wobbler att nu finns den i 9 färger! Meningen är förstås att man ska köpa alla nio. Under alla år jag spinnfiskade med wobbler, nästan uteslutande med ABU Killer, gjorde vi (jag och mina bröder) samma erfarenhet. Först var de glittriga. Det funkade bra. Så skavdes färgen av mer och mer. Det funkade även det bra. Så brukade vi måla dem i olika grön-gula nyanser. Det funkade bra det med.
Det är ungefär likadant sedan jag började med gäddflugfiske. Grundfärg silver och så har jag testat lite blå och gröna inslag då och då. Men jag kan inte upptäcka någon signifikant skillnad. Plus att jag de första åren uteslutande använde först vit marabou och sedan vitt strutsherl. Funkade jättebra.
När jag nämnde den där gäddan på 12,8 kg, kan jag väl passa på att säga att det var på en marabou-fluga. Så särskilt lång var den inte. Det går inte med enbart marabou. Däremot senare när jag upptäckte hur bra det var med strutsherl.

Vad man annars kan säga om idag och även i förrgår, är att det fortfarande är väldigt grumligt i vattnet. Cyanobakterierna samlar sig för blomning, absolut. Fortsätter värmen några dagar till blir det säkerligen en algblomning utan dess like. Tidningarna kommer att vimla av beskäftiga råd att man inte ska dricka den gulgröna sörjan. Jag såg förresten i förrgår gott om små maneter. Det är extra tidigt för de brukar inte uppträda förrän i juli-augusti. Konstigt att det inte är öronmanternas fel förresten. Även de äter ju djurplankton.

Men en härlig sommardag på sjön blev det.