16-07-02

Lördag

Trevlig överraskning

Vad är det allra roligaste med flugfiske? Det enkla svaret blir väl "precis allt". Fast jag undrar om det inte är att kasta på vakande fisk om jag tvunget ska välja. Tyvärr inträffar det väldigt sällan för mig som mest fiskar ute i skärgårn. Men visst händer det. Som idag då.

Men först en upplysning om att jag faktiskt hade rätt i en förmodan för några veckor sedan.  För när jag var ute den 5 juni om jag inte precis förfasade mig över att det var så många andra fiskande ute så åtminstone undrade jag om det inte var någon slags fisketävling på gång. Och det var det, råkade jag få veta nyligen. Någon slags deltävling i någon sorts gäddmästerskap.

Tillbaka till dagens fiske som fick ske vadandes. Som vanligt velade jag en hel del om det skulle bli båt eller vadare men det var ett tidigt ösregn plus SMHIs prognos som fick det att väga över till vadningsfiske. Hela veckan har det varit ostadigt med lågtryck indrivande från Atlanten. Lite för mycket blåst för båtfiske och kanske för lite för att vada. Men idag kände jag mig tvungen att ut och fiska oavsett väder nästan. Eftersom det var lördag, sommar, semester och juli gällde det att komma iväg extra tidigt. Visst, ösregn brukar hålla de flesta hemma; både semester- och hundpromenerare och folk som tvunget vill ut och bada.
Fast precis när jag kom fram till det förvalda stället med dess parkering fick jag nästan en chock. Där stod redan en bil och en person höll på att greja med någonting. Va, en annan fiskare!
Vad annars sådär klockan 06...?
Jag gjorde mig beredd att backa tillbaka, vända och köra någon annanstans. Men så upptäckte jag att han höll på med en hög tripod och då slappnade jag av; en fågelskådare! De är helt ofarliga och vi växlade några ord.

Då hade regnet precis upphört och när jag kom ner till vattnet såg jag att det var helt spegelblankt. Attans också! Gjorde jag fel val i alla fall? Skulle jag ha tagit båten?
Nej, lyckligtvis började det blåsa så smått redan när jag vadade ut och skulle positionera mig. En långsträckt udde där det brukar vara bra efter friska, västliga vindar som blåst igår.
"Säkert får jag några gäddor där" hade jag lite kaxigt sagt till fågelskådaren. Men det fick jag inte. Inte ett hugg. Och vinden blev rakt sydlig precis som SMHI förutstpått vilket gjorde jag fick kasta i motvind. Då bytte jag till en mindre fluga så jag kunde sträcka tafsen ordentligt. Höll väl på minst ett par timmar utan att det hände någonting. Vilket var lika oväntat som märkligt.

Nå, gick omkring lite och undrade hur jag skulle göra. Det var fortfarande tidigt på morgonen och än ville jag förstås inte ge upp. Tja, tänkte jag, varför inte gå bort och testa där?
Det vill säga här:

En lite sunkig och jolmig vik men ändå med fri tillgång till öppna havet. Men framför allt är den lättvadad och det är avgörande för mig. Det här lilla stället upptäckte jag i vintras och än hade jag inte fått någon gädda där men däremot haft en på. Ja, själva stället hade jag ju sett i alla år men att det var så lättvadat där, var en ny upptäckt. Och tja, någon gång måste ju bli den första att jag får en gädda där.
Och bäst jag stod och fotograferade upptäckte jag minsann ett vak en bit ut. Väl inom kasthåll till och med. Och vakande gädda brukar ju alltid hugga.
Fast snart fattade jag att det inte var gädda. För gäddor går inte i stim. Och inte vakar de på det försiktiga sättet heller. Och ett stim var det som gick där ute och tog det lugnt. Förmodligen id. För det är precis sådana här jäsande och instängda vikar de gillar. Jag brukar alltid se sådana stim varje sommar när de far förbi. Men nu stod jag i alldeles utmärkt position, helt oupptäckt med stimmet inom perfekt kasthåll. Fick flera känningar och ett par gånger såg det ut så här:

Det är alltså det stora, blåskimrande fjället på kroken man ska se på bilden. Flugan kan också med fördel betraktas. Jag hade ju bytt den tidigare för motvindens skull och den var den allra minsta jag hade med mig.

Det kan i och för sig röra sig om sik. Tyvärr lyckades jag inte få upp någon trots att jag hade ett par på som följde med en bit. Men så roligt och trevligt det var! När jag till sist hade skrämt bort det första stimmet upptäckte jag ett till som närmade sig från andra hållet. Samma visa där. Några hugg och några virvlar men ingen som fastnade. Hm... Ändå att jag använde en fluga som påstås vara jättebäst för alla typer av rovfisk...  Visserligen är det bara jag som tycker det men ändå... Men är id en rovfisk? Tja, både sik och id kan äta fisk. Jag har ju fått någon enstaka av bägge arterna sådär vart femte eller tionde år. Både på wobbler och fluga. Fast nu saknade jag en vanlig fluga. Alltså typ en nymf eller varför inte en March Brown? Jag vet ju folk som fått id på torrfluga längs kusten också. Ja, jag får se till att plocka med mig ett par vanliga flugor.

Men  riktigt roligt var det och jag höll nog på där en timme. Under tiden blåste det upp än mer och jag sökte mig vidare till nya jaktmarker. Och minsann, nästan på första kastet fick jag den här:

En riktigt fin gädda i fyrakilosklassen. Så kul! På samma fluga som på bilden ovan, för övrigt. Ja, den fick jag alla de andra gäddorna på också, förutom den sista. Fast även den tillhörde kategorin One-Size.
På nästa kast ytterligare en gädda men sedan var det stopp där. Gick väl tillbaka till bilen och fortfarande var det relativt tidigt så jag chansade på ett ställe till. Det låg farligt nära civiliserade trakter och hög risk för turister och sommarboende. Men där var det både folk- och biltomt och jag fick ett helt okej fiske ytterligare ett par, tre timmar. Kanske jag kunde få en abborre där? Nä, men flera mindre gäddor.

Nu kommer vi till avdelningen gäddfotografier. Ett intressant ämne där jag råkade få ett bra exempel med de här bägge bilderna. På den första, översta ville jag att det skulle framgå att här har vi en väldigt fin och kraftig gädda på minst fyra kilo. Då befann jag mig långt ute i en grund vik och ingenstans att placera kameran på. Eller så långt ville jag inte vada iväg. Sedan, på andra stället fanns det fullt med stora stenar, perfekta att ställa ifrån sig kameran på. Ja, jag passar på och övar med tidsinställningen och tar gärna en gäddselfie när tillfälle bjuds:

Det är ju nästan obligatoriskt så fort någon har en fiskeblogg att man ska stå och hålla upp sin fisk och jag vill ju inte vara annorlunda. Den gäddan var bara på kanske lite över 2,5 kilo. Men på bilden kan man tro att den är betydligt större, eller hur? Ändå att jag inte håller fram den med rak arm och nästan slemmar ner kameralinsen. Och något photoshoppande håller jag inte på med. Eller jo, lite kanske. Det beror lite på vad man menar. Det viktigaste med fotoredigering är, tycker jag, att beskära bilden. Inte bara fiskebilder utan rent allmänt. Så finns det en funktion med autokorrigering jag brukar pröva. Ibland blir det lite bättre och ibland inte. Okej då, ibland kan jag måla över en del detaljer i bakgrunden men det är också allt.
Så visst är det ett lurigt kapitel det där med fiskfotografering och ibland när jag ser bilder på folk som håller upp jättegäddor undrar jag lite över exakt hur mycket photoshoppande som ligger bakom.

Det finns säkerligen hundratals olika fiske- och gäddbloggar och jag har bara kollat några stycken men den här typen av bilder har jag nog inte sett:

Tyvärr känner jag mig tvingad att alltid ta med de jag lyckas med. När tajmingen stämmer. Blir det mer vadningsfiske nu i sommar är risken stor att kan bli på tok för många sådana.