16-07-11

Måndag

Torhamns Udde

Eller Fler bilder än fisk.

Nä, idag blev det ingen bra dag. Men vad ska man göra när det inte är lämpligt båtfiskeväder? Och antalet ställen att befiska vadande är ganska begränsat nu mitt i sommaren. Tja, varör inte köra bort till Torhamns Udde, tänkte jag idag på morgonen. Tidigt. I synnerhet som regnet öste ner.

Gjorde så och ganska snart kom jag underfund med att det inte var någon jättebra idé.

Kolla på bilden:

Den kunde ha blivit betydligt bättre men det är alltså det flytande bandgräset man ska se. För det fanns det. A lot!

I drivor och stora mängder. Överallt. Eller så gott som överallt. Fast i och för sig är ju Torhamns Udde väldigt vidsträckt och vind och vattenstånd brukar ju styra mer exakt vilka avsnitt jag testar. Men jag kom inte undan bandgräset någonstans de sträckor jag valde. På så gott som samtliga kast kom flugan upp med bandgräs om kroken.

Det var ett rent under att jag ändå fick ett par gäddor:

Så blev jag lurad av vädret igen. I alla fall så slutade regnet på vägen dit och mer och mer klarnade det upp. Fast det hade förstås inte hjälpt om det fortsatt ösregna för bandgräset hade funnits där i vilket fall som helst.
Jag kan heller inte påstå att det vimlade av gäddor där. När man vadar får man en ganska god uppfattning om det även om de inte hugger.

Däremot fåglar men märkligt nog inte en enda som ville skåda dem idag:

Och några korkade tärnor. Precis som jag skrivit tidigare och precis som varje år gäller det att se upp för de okunniga tärnungarna som ännu inte lärt sig att min zilverzara inte går att äta. De hovrar över den jag får skrika åt dem och vifta med både spö och armar att "Hallå! Bort! Försvinn!"
Jag tror mig veta vad fisktärnornas stapelföda är. Spigg. När de vuxna kommer på senvåren eller försommaren är det ett våldsamt ploppande och plaskande när de dyker runt omkring en och kommer upp med någonting i näbben, darrar till med vingarna och sväljer sitt byte. Som jag alltså tror är spigg. För det finns det gott om i strandregionen och de går ofta upp till ytan för att kolla om de sett något ätbart. Det ser jag ibland även ute på djupare vatten. Nästan inga andra småfiskar.
Stackars spigg som skälls för att vara värsta skurkfisken och beskylls för allt möjligt. Istället borde den vara ett föredöme för oss alla. Särskilt då för feminister och borde vara Feminstiskt Initiatvis eget totemdjur. För de tanklösa mammorna lämnar sina ungar vind för våg. De bara rycker på axlarna och simmar oansvarigt därifrån ut på sina egna nöjen. Då tar papporna fullt ansvar för sina barn. De tar hand om dem, bygger bon till dem och vaktar dem med sina egna liv som insats. All heder åt dem!
Undrar just förresten varför de politiska partierna har blommor som symbol för sin politik? Det hade väl varit mycket bättre om de valt en fisk, tycker jag. Hm, vilket parti skulle välja den rovgiriga gäddan tro...? Nä, nu stoppar vi där. Åter till fisket, som i och för sig inte är så mycket att orda om idag.

Här en bild som så att säga är större än verkligheten. Som antyder något väldigt dramtiskt när det i själva verket bara var en tämligen beskedlig mindre gädda som råkade plaska till när den tog vatten efter ett hopp som jag var för sen att hinna med:

Nä, Torhamns Udde kan vara ett knepigt område och idag helt omöjligt så jag slutade fiska vid 10-tiden. Men jag började redan kl 06 så några timmar blev det.

Åter till ämnet vilken färg som är bäst. Den ena förklaringen till att silver är bäst lyder att ingen är bäst. Eller alla är lika bra. Att gäddor inte bryr sig. De är inte selektiva utan går på form, rörelse och kontrast. Inte stannar de till och tänker att nä, de där ljusblå ränderna på den där småfisken köper jag inte. Hade det däremot varit gröna prickar; då hade jag utlöst min huggreflex, absolut.
Där skojar jag lite över alla dessa färgnyanser på främst wobbler, jiggar och gummibeten. Jag läser ju ibland folk som säger att idag var det bara den eller den färgen som gällde. Ingen annan fungerade. Tror jag inte ett ögonblick  på.
Men att de tänker, tror jag. Gäddorna alltså. Om man med det menar överväger eller väljer mellan alternativ. Det ser man ju dagligen nästan. På hur de följer efter en fluga. Visst har de en huggreflex. Men de väljer om de vill utlösa den eller inte, absolut.

Den andra förklaringen kan vara att i fiskstim händer det att någon enskild fisk vänder sidan till och då glänser det till. Den kanske tar ett litet byte eller är skadad? Då kanske en rovfisk observerar det och tänker att den där, den avviker, den tar jag. Rovdjur över huvud taget brukar ju välja ut den svagaste och lättaste individen ur en hjord eller flock med tilltänkta bytesdjur. Då blir silverglansen en direkt signal till gäddan att här har vi ett lättfångat byte.

Att det blev silver i mitt fall har sin förklaring i hur jag började med gäddflugfiske. Den finns i min fiske-CV om någon är intresserad.