16-08-23

Tisdag

På med vadarna igen

Eller nu får jag skämmas igen. Lite i alla fall som inte fiskat på länge. Framför allt inte varit ute med båten. Som idag till exempel. Se väderrutan. För när jag kollade SMHI en sista gång upptäckte jag att de tidigare 10 sekundmeterna hade krympt ihop till en enda meter i sekunden! Det vill säga kav lugnt; bleke. Men då hade jag redan packat för vadningsfiske och oflexibel som jag är, körde jag ändå ut till ett i förväg utsett vadningsställe.
Och hela vägen ner till stan, genom rondellen och vidare ut mot en av de stora öarna i bilen, förbannande mig själv som var så dum och envis.

Mycket riktigt såg det så här:

Inte en vindkäre under morgon och tidig förmiddag. Då och då ett väldigt milt och lätt sommarregn. Eftersom det var lugnt, vajade alger och sjögräs fritt. Det vill säga ända upp till ytan och gjorde en del ställen helt ofiskbara.
Så ångrade jag mig bittert och surade? Nej, faktiskt inte. Tvärtom. Det blev en närapå helt fantastisk fiskedag.

Redan dagens andra gädda made my day:

En fyrakilos i absolut toppform gav mig stora besvär innan jag kunde ta en gädd-selfie. Precis som en gädda förra gången, gick den om och om igen ner sig i tången och körde fast sig. Men här var det betydligt grundare och jag kunde vada dit och med handkraft dra loss den.

Som syns på bilden regnade det men lyckligtvis inte i några längre perioder för jag hade inte tagit med mig min korta regnkappa. Den fick bli kvar i bilen. För enligt SMHI skulle det strax bli växlande molnighet. Vilket det inte blev förrän på eftermiddagen. Och vara ute med båten i regn gillar jag inte riktigt. Och förresten var det ganska dimmigt på morgonen vilket heller inte är en favorit.

Men! Det är extra roligt med flugfiske när det är spegelblankt. Just för att man så tydligt ser när en gädda närmar sig flugan. Känslan när man upptäcker en plog som bildas och sätter fart mot flugan är härlig. Det är också rent allmänt lugnt och tyst och skönt. Helt stilla. Som vadare går man ljudlöst och så gott som helt omärkligt och skrämmer inte bort fisken heller. Inte på slät- eller sandbotten i alla fall.

Här en favoritbild som återkommer år efter år:

En gädda med en eller flera gälbågar avsliten, läkt och gäddan verkar inte ha fått något men av skadan. Här ser skadan ganska färskt ut eftersom, vad heter det? Inte gälräfständer väl... Fiskens motsvarighet till lungor, det röda, där gälarna tar upp syret från vattnet, ser friskt röda och fungerande ut.

En annan gädda dock, önskade jag faktist att min zilverzara verkligen var en fet strömming eller löja istället för en falsk imitation (om än fantastiskt välgjord!). Den fisken var nämligen i synnerligen dålig kondition, mycket mager och hade en del märkliga sår kring käkarna. Inte bölder, vad jag kunde utan se utan något annat. Den hade jag unnat ett riktigt mål mat. Precis när jag skulle ta en bild på den, sprattlade den till och jag tappade taget. Annars var gäddorna i utmärkt kondition och hur starka och pigga som helst.

Nu på sommaren och den tidiga hösten är många väldigt hoppvilliga också:

Både förra gången och idag fick jag till och med överskott på hoppande-gädd-bilder.

Visst tänkte jag väl då och då på vad som kunnat hända om jag ändå hade tagit båten idag. Hade jag fått fler gäddor? Nej, det tror jag inte. Däremot att jag hade haft betydligt större chans på stora gäddor. För så är det att de över fem kilo sällan går in på de här grundfladerna där jag brukar hålla till vadandes. Av någon konstig anledning brukar min maxgräns ligga på 4 kilo. Men det är absolut ingenting jag ligger sömnlös om nätterna och grubblar över.
Men min satsning på tävlingen Gäddfajten ser ut att bli fiasko. Där krävs båtfiske. Även om tävlingen pågår några veckor till ser det dystert ut. Fast visst händer det att jag även vadandes får gäddor över fem kilo och sålunda en längd på sådär 90-100 cm men det är sällsynt.

Som en ondödig upplysning kan jag berätta att jag fick samtliga gäddor på samma fluga. En som höll hela vägen. En liten, mer lämplig för abborrar eller regnbågar. För övrigt samma som jag fick förra gångens fyrakilosgädda på också. Nu med ny wiretafs förstås.

Det regnade absolut inte hela tiden utan bara då och då. Att det ibland dröjde en timme mellan huggen berodde på att jag vadade / gick längs en lång kuststräcka där det ställvis var ofiskbart på grund av att ålgräs och andra alger täckte ytan. Där det inte gick att kasta. Men gott om gäddor var det. Mot slutet eller där de stod tätast fick jag ta till tricket att dra väck flugan när en plogvåg närmade sig och jag tyckte den såg för liten ut. Och när en följde efter, kastade jag åt ett helt annat håll.