16-08-25

Torsdag

The Return of the Högsommarvärme

Även return of the begynnande algblomning. Förhållanderna var nästan exakt som i början av juni med andra ord. Utom en sak som är väldigt typisk för sensommaren nämligen morgondimma. Som lurande mig totalt.

När jag körde in mot stan, faktiskt lite extra tidigt, såg jag att den låg väldigt ojämnt. Också ganska typiskt. Då blev jag orolig att den låg extratjock på sjön. Vad skulle jag göra då? Vända och köra hem igen? Antagligen för nu för tiden är jag inte så djärv och oförvägen som förr.

Men när jag kom in på infartsleden kunde jag ju se ut över sjön och ända ut till öarna och tänkte att åh, så skönt! Kusten var så att säga klar. Så jag körde ut med båten och satte kurs ut mot ytterskärgården helt enligt plan. I höjd med varvet fick jag denna jättefina bild på hur de sista dimslöjorna skingrades av den stigande solen.

En i mitt tycke väldigt vacker bild som absolut inte tål att tittas på en frimärksliten mobilskärm:

Men det var bara det att det var precis tvärtom. I själva verket var det dimman som lägrade sig över nejden. La sig som en våt filt över hela havet. Och där låg den. I flera timmar. Jag hann precis ut till en liten holme utanför Varvet. Fast jag visste ju att den snart skulle lätta och tänkte att jag håller mig väl här tills den gör det. Nä, jag vågar inte ge mig ut i dimman nu för tiden. Trots kompass. Motorljud överallt. Jättestora Polenfärjor som kommer och går precis utanför. Även Aspöfärjan och en del militärbåtar. Tänk om jag missar både Tjurkö och Aspö, styr ut genom farleden och vidare ända till Polen!?
Så jag lugnade mig och fiskade mig nog runt den där holmen två varv innan jag kunde köra därifrån och utåt.

Visst fick jag fisk. Men bara smått. Trots att jag använde en jättebig fluga. Det är en av mina teser och den förstärktes idag. Att sambandet mellan stort bete och stor fisk är ganska svagt. Men sambandet att fiska där det finns stor fisk och få stor fisk är däremot väldigt starkt. Det såg jag ju om inte annat i förrgår.

Men! Ett av detta års stora utmaningar kunde jag tillgodoräkna mig. Att få en abborre på fluga. Kolla, en abborr-selfie:

Jag tror flugan var lika lång som abborren. Jag hade haft en del lätta nafs som nog kan ha varit andra abborrar. Kanske borde jag ha bytt till en mindre fluga och satsat på fler abborrar? Fast jag var ju ute efter stora gäddor så det blev inte av. Men gott om stora gäddor var det ont om. Jag blev också villrådig var jag skulle pröva. Skulle jag ändå satsa på att köra långt utomskärs trots att de viktiga morgontimmarna var över?
Nä, det blev att jag höll mig någonstans i mellanskärgården och mycket riktigt satte sjöbrisen igång lite senare.

Men en trevlig dag på sjön blev det i alla fall. Varmt och skönt och gott om gäddor även om de var betydligt mindre än de jag fick i förrgår. Den största med nöd och näppe på tre kilo.

Fast jag såg en stor gädda. En som kom farande när jag hade en tvåkilos på. Vilket inte är första gången precis. "Hallå, vad är det som händer? Är det mat på gång eller? Finns det något åt mig?"

Hade den gäddan huggit och jag fått upp den, skulle jag lagt den längs med linjalen och den förberedda gäddbädden. Den var i 5-7 kilosklassen och förmodligen mellan 95-100 cm. Men sedan jag gjort mig till och förberett allt för den här #"&%&"#¤!! Gäddfajten har jag inte fått en gädda över 4 kilo!
Nå, jag får väl komma igen nästa år och vara med från början.

Lite märkligt att jag fick en abborre på en så pass stor fluga när jag flera gånger medvetet satsat på abborre med liten fluga nu under sommaren. När jag vadat. Kan det bero på att då använder jag flytlina? Jag är ingen abborrexpert men är inte den mer pelagisk än gäddan? För gäddorna har absolut inget emot att simma upp och ta en ytgående fluga från två till tre meters djup. Det ser jag ju ideligen. Ja, livet är fullt av mysterier och motsägelser. 

Jag vet inte exakt vilken gädda det är som kom med på min gädd-selfie för jag tog flera stycken bilder. Abborren bryr jag mig heller inte om att ta med.